Lisas blogg

Det här med kyrkovalet är ju lite konstigt. Det ger fortfarande en känsla av att vara lite halvstatligt, med flera av riksdagspartierna inblandade. Hur de får in sin partipolitik i kyrkans frågor är inte helt klart.

Vi är medlemmar i Svenska kyrkan, och får därför den lilla sympatiska skriften Livet. Där presenteras också partierna som ställer upp i valet. Det som förvånar mig är att de har gjort ett urval, och alltså inte tagit med alla partierna i sin presentation. Visserligen är det inget parti som jag skulle kunna tänka mig att rösta på som är borttaget, men det känns ändå lite konstigt. Varken SD eller det lite mer harmlösa, Frimodig kyrka, finns med. SD har jag sett i annonser i lokalpress, och Frimodig kyrka (FK) trotsade ej-reklam-skylten och delade ut material i brevlådan. De har också synts i insändare i lokalpress. Ingendera lockade dock mig som sagt.

FK är en av de partier som vill behålla heteronormen i äktenskapet. Så pass mycket att de vill lämna ifrån sig vigselrätten om riksdagen beslutar att inför könsneutral lagstiftning. Det tycker jag visserligen att man kan göra ändå, men av andra skäl.

De tycker också att man ska kunna vara kvinnoprästmotståndare utan att behöva få skit för det, fast de skriver det med lite andra ord. "Vi ska finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade." Det vill säga, det ska vara okej att diskriminera sina kollegor om man vill.

Mina favoritformuleringar är dock dessa: "vi värnar om klassisk kristen tro, alltså helt vanlig kristendom." Hur kan  man på allvar uttrycka sig så idag. Det är i stil med "bondförnuft", det vill säga, alla borde väl förstå att de ska tänka som jag. Helt vanlig kristendom kan ju ändå se rätt olika ut idag. Och klassisk kristen tro, är det nåt historiskt kopplat? Till vilken period i kristendomens historia tänker de sig då?

Jag skulle nog kunna tänka mig personval i framtiden, som det är i de flesta föreningar, men som det ser ut nu kommer jag nog rösta på Öppen kyrka, ÖKA. De menar att kyrkan ska våga omvärdera gammalt och tänka nytt, och att kvinnor och män oförbehållsamt ska kunna verka som präster och biskopar, o välkomnar alla, oavsett kön att ingå äktenskap. Mina favoritmeningar där är dock att man vill att Svenska kykan ska vara öppen för alla som söker, tvivlar och tror.

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Lisa Skiöld [
Skickat: den 25 augusti 2009 22:27
Till: konsumentkontakt@semper.se
Ämne: ang palmolja i barngröt o välling

Hej!
Jag är en nöjd kund som har använt både välling och barngröt till mina två barn. Tyvärr upptäckte jag alldeles nyligen att de innehåller palmolja. Ni känner säkert till att odlingen av palmolja bidrar till skövlande av regnskog, och alla de negativa effekter det har på klimat, arter, och djur.

Vad jag förstår har inte palmolja någon unik egenskap, utan kan bytas ut mot någon annan vegetabilisk olja, och jag undrar därför när ni tänker göra det i era produkter.

Till dess måste jag försöka leta upp ett annat märke, som inte innhåller palmolja, helst ekologiskt förstås.

/Lisa Skiöld



Hej och tack för ditt mail.
Palmoljan är bra eftersom den tillsammans med övriga fetter ger en bra fettsammansättning som är väl anpassad för små barn. Hittills har Semper inte kunnat överträffa denna fettblandning genom att tillsätta andra fetter men vi ser hela tiden över sammansättningen för att hitta den som bäst utifrån ett näringsfysiologiskt perspektiv tillgodoser barnets behov. Den debatt som nu gör gällande att palmoljan som innehåller palmitinsyra, "den fettsyra som mest bidrar till att höja blodkolesterolet" gäller för vuxna näringsrekommendationer. Barn är inte små vuxna, rekommendationerna för barn är väl förankrade hos vetenskapen och den säger att barn behöver en balanserad fettsammansättning. Självfallet följer Semper den vetenskapliga utvecklingen även inom detta område.

För att få en så bra sammansättning av vegetabiliska oljor som möjligt använder vi i barnmat en blandning av oljor från flera olika växter. Olika vegetabiliska oljor innehåller olika fettsyror och för att på bästa sätt följa de rekommendationer som finns för spädbarn använder vi en blandning i välling, gröt och modersmjölksersättningar. På så sätt tillgodoses behovet av fettsyror från n-6 och n-3 familjen.

Palmoljan är relativt stabil mot oxidation, det vill säga att den härsknar inte lika snabbt som flera andra sorters fetter. Ytterligare fördelar med palmoljan är att palmen har en avkastning per ytenhet som är högre än andra oljeväxter. Det innebär att om man ersätter med andra oljeväxter (ex soja, raps) så behövs större arealer. Om Semper väljer att använda ekologiskt framställd olja så är det en väldigt liten volym och därmed en väldigt liten areal som påverkas. 
Semper arbetar tillsammans med WWF och oljeindustrin för att långsiktigt påverka palmoljeindustrin i positiv riktning. Kan alla hjälpa till att ställa högre krav på konventionellt framställd olja så ger det en större positiv inverkan på miljön och vi anser därför att vi bäst bidrar till en långsiktig bra palmoljehantering genom att arbeta med de s.k. standardkvalitéerna. Semper köper palmolja som går att spåra till grupper av plantager.

Semper deltog i WWF:s möte (december 2005) där "ett stegvis införande" av åtgärder framtagna genom Round Table on Sustainable Palm Oil - RSPO (http://publishme.se/94739/entries/article/new/redir.aspx?C=9a12b03d5d9540c2a4f2264a32b2b4f7&URL=http%3a%2f%2fwww.rspo.org%2f)  presenteras. Man avser att successivt flytta fram positionerna och aktivt arbeta i den anda som listan anger.

Jag hoppas du känner dig nöjd med svaret.


Med vänlig hälsning/Regards

Monica
Konsumentkontakt
.....................................................
Semper AB, Box 1101
SE-172 22 Sundbyberg
Visiting address: Allén 5
Phone: 020-62 20 00
Web: 

I vår moderna demokratiska rättsstat finns även reliken kungahuset kvar. En familj som har tilldelats nån slags särställning i status, och som genom födsel får tillgång till stora tillgångar av boende, resande, kontakter och unika studier. Det är något som i sig är helt anakronistiskt och orimligt. Den andra sidan av myntet för familjen är dock att de också får stå ut med, i princip förväntas stå ut med, att bli uthängda, paparazzifotade och dissikerade i media.

Jag brukar om möjligt undvika de tidningar som lever på att snoka i andra människors liv, men det händer att jag läser Kupé på tåget. I sommarens nummer fanns en artikel som heter "Fånga en prins - så gör du. Experternas bästa tips." Den handlar, som man kan förstå av rubriken, om hur man ska göra för att ragga upp Carl Philip Bernadotte. Dels utgår den naturligtvis från en heteronorm, men i övrigt tycker jag det är rätt motbjudande att beskriva en människa som nån slags avelshingst. 

I artikeln citeras Roger Lundgren, som är hovreporter på TV4 (en viktigt journalistisk uppgift för granskningen av makten förstås - synd att de sällan granskar just maktbiten hos hovet). Han säger dels att kungligheter är som alla andra, o att de vill bli omtyckta för den person de är. Så långt är jag med. Hans avslutande kommentarer är dock lite mer obehaglig. Där menar han att de "svenska männen inte ska ge upp drömmen om att få prinsessan Madeleine på kroken." Att hon har fast sällskap gör saken klurigare, men, tröstar Lundgren " - Så länge det inte sitter en ring på fingret kan allt hända i de här kretsarna". Till skillnad från med oss dödliga eller? Och hur är det när de har en ring, då kan de aldrig separera eller? 

Jag undrar om det nyförlovade paret hade koll på den här artikeln, och kände att det var lika bra att få dit den där ringen, så kanske Madeleine kan få slippa fortsatta spekulationer om hon vill lämna sin pojkvän ett tag framöver i alla fall. 

Bäst för alla parter, för svenska folkets demokrati och ekonomi, och för familjen Bernadotte, vore nog ändå en republik.  

Jaha, så var man en bov ändå då. Jag försöker verkligen köpa ekologiskt, gärna närodlat det som går, väljer vegetariskt, källsorterar och har ångest när jag tar bil o storhandlar. O så lär jag mig nåt nytt, som jag inte varit uppmärksam på tidigare. Som nu palmoljan. Jag vet ju att de tog bort det ur chipsen för att det var dåligt, men så mycket mer hade jag inte hängt med på. Så nämnde Mattias Klum det i sin föreläsning och bildvisning om hållbar utveckling häromdagen, att det finns palmolja även i ICAs egna kakor. Inte för att jag brukar köpa dem, men jag insåg att jag inte har koll.

O idag, när jag skulle kolla att det inte fanns salt i den ekologiska och vegetariska buljongen, så att min 9-månaders skulle kunna äta av maten, så stod det ju att den innehöll palmolja. Så vår lilla middag idag bidrgo till skövlandet av regnskog, till att en av våra närmsta polare i genpoolen blir hemlösa, familjelösa, skadade, jagade, stressade och dödade. Till att en mängd olika arter av fåglar, ormar och grodor dör ut. Som inte bara är unika och har en rätt i sig själva att få finnas, men som också kan ha betydelse för oss människor, i till exempel medicinframställning.

Jag kommer förstås inte köpa samma sort igen, men tänk vad bekvämt det vore om tillverkarna själva kunde tänka till nån gång också.

Jag har nu varit vegetarian, eller icke-köttätare, i 14 år. Det är helt klart lättare idag, med betydligt fler alternativ, och man kan i princip räkna med att hitta vegetariskt på alla ställen. Då och då inser jag dock hur udda det fortfarande är. Till exempel när vi semestrade i Umeå häromveckan. Umeå är ju som bekant ett näste för veganer och djurrättsaktivitster (som är på den lite mer aggressivt radikala sidan), men det verkar inte ha slagit igenom på en av de stora badställena i stan i alla fall. På den rätt sunkiga syltan frågade jag vänligt efter vegetariska alternativ, kassörskan såg förvånad och frågande ut, och skickade vidare frågan till en av kockarna, som utropar: Vegetariskt, vad är det?. Jag frågar vad som finns i ciabattan och baguetten, men de var slut (vid 11.30 en vacker solig dag på badstranden). Hon hittar till slut en vegetarisk sallad i kylen som hon kastar fram.

Det andra tillfället där det är lite lurigt är med barnmaten. Vi har en pågående diskussion härhemma om barnen ska få äta kött eller inte, men hittills har snart 3-åringen bara ätit kött vid något enstaka tillfälle när jag inte orkat stoppa. Jag var på väg att ge med mig på barnmatsburkarna som är ekologiska, för då har ju djuren åtminstone oftast haft det hyfsat bra när de föddes upp. När jag själv handlar köper jag dock fortfarande vegetariskt. Det som är så konstigt är att när man idag pratar så mycket om klimat och koldioxidutsläpp, och det i nästan varje artikel om frågan nämns att det är vettigt att äta mindre kött, så är det så otroligt få av de ekologiska barnmatsburkarna som är köttfria. Och är de köttfria så är de tyvärr också ofta rätt proteinfria.

Jag har lagat några egna laddningar barnmat, med kidneybönor som bas, men har inte sett en enda barnmatsburk med något liknande i. För det är ju faktiskt inte så svårt att få till fullvärdigt protein utan kött. Och det är mycket lättare att hitta KRAV-märkta bönor än KRAV-märkt kött.

Det som är svårast är undvika är dessa eviga korvar. Elias har ju ätit en hel del soja- och quornkorv, och han gillar, liksom många barn, korv. Väldigt ofta är det som erbjuds som barnmat just korv. Om jag nu skulle acceptera kött som mat för mina barn så känns ju korven som det som ligger absolut längst bort, och älg och rådjur betydligt närmre. Det är då jag inser hur udda jag är i samhället. För mig känns korven nästan som en symbol för all vidrig djurhantering, i kombination med allt skit som stoppas ner i dem. För inte är det kött det mesta som finns i den vanliga korven på stan, snarast äckelrester och så allehanda e-grejer som jag inte kan och knappt vill lära mig mer om.

Så undvika korvar kommer jag fortsätta försöka, för barnens, miljöns, och grisarnas skull. Men helt lätt är det inte. Jag väntar ivrigt på att korvhandlarna på stan ska lägga till en vegetarisk korv till sitt utbud av kyckling, chorizo och alla möjliga andra varianter som de redan har.

Jag har egentligen gått och sagt att jag skulle vänta med att sätta mig in i pensionssystem tills jag blir 40, men så var jag föräldraledig och skulle ändå till banken och prata låneräntor, så det blev några extra möten med banktjänstemannen. Men så kul var det inte. Och inte lätt heller. Jag ställde en hel del frågor, och hon hade inte svaren på alla, trots att hon ju jobbar med saken.

Nu har jag i alla fall förstått lite grundstrukturer i upplägget, och lite, lite om förändringar de senaste åren. Det som är så galet är ju att jag tvingas in i ett system där jag stöttar företag, som jag dels inte vet vilka det är, och följdaktigen heller inte vet något om. Mina pengar, som staten ser till att jag får för att jag jobbar, går alltså till spekulationsekonomi och aktier i diverse företag. I bästa fall blir sluteffekten att de blir mer värda, och att jag till slut får mer pengar. Men på senare tid har det ju varit precis tvärtom. Folkets pengar har sponsrat spekulanternas cirkus.

Jag gjorde nu en del val, och valde till exempel det som kallas Etiska fonder. När jag fick titta på något av de företag som ingick i den gruppen stod dock Lundin Oil som en av de större. De räknas alltså som ett snällt företag. Då kan man ju fundera på hur företagen ser ut i de fonder som inte kallas för etiska...

Där jag kunde valde jag alltså, lite miljö o lite etiskt, så gott det gick. Men det sjuka är att vissa delar får jag inte välja, och får heller ingen information om vad de satsas i. Jag kan heller inte välja att bara spara pengarna, utan de måste in i systemet och snurra runt. Jag tycker faktiskt det känns lite obehagligt, inte minst när det kommer fram rapporter ibland om att pengar har satsats i vapenhandel och liknande. 

Ytterligare en sak att jobba på politiskt alltså...



 

Jag håller på o läser Jonas Gardells bok Om Jesus. För mig som visserligen är konfirmerad, men därefter inte ägnat så mycket tid till bibelstudier är det en hel del ny kunskap. Riktigt roligt att läsa. Men också lite bekymmersamt. Det är så väldigt mycket som inte alls stämmer överens med det budskap som de flesta kyrkor ägnar sig åt att sprida.

Gardell gör ju två saker framförallt i sin bok, dels så dissikerar han (med hjälp av en bunt forskare) de fakta som finns att få fram kring Jesus och den tid och kultur han levde i. Detta gör att många motsägelsefulla texter lyfts fram, och att ologiska delar blir synliga. Det andra han gör är dock att också framhålla en möjlig läsning av många av Jesus uttalanden och handlingar. Något som för mig gör att jag får en större förståelse för vad vissa av berättelserna skulle kunna säga. Bara för att det finns en massa faktafel och misstolkningar av Jesus, både några decennier och århundrade som tusental år efter hans död, så betyder ju det inte att det inte finns något att lära av honom. Som Gardell uttryckte det: Genom att se bokstaven missar vi meningen. Som miraklet med fiskarna och bröden, att det anmärkningsvärda egentligen är att alla människor där äter sida vid sida, utstötta, utfattiga och rika. Något som gav mig en helt ny syn på nattvarden och den känsla man kan få där. Att äta av Jesus kött o blod tilltalar inte mig lika mycket.

En reflektion som min mor genom en studiecirkel också kommit till insikt om är att Svenska kyrkan är en demokratisk kyrka till sin struktur. Det betyder i praktiken att vi kan vara med och bestämma hur tron ska se ut. Vi kan inte överlåta åt några präster att bestämma vad som är rätt och fel sätt att tro, ens inom kyrkan, utan måste faktiskt, som Gardell sa i sin föreläsning om boken, sluta vara får och andligt lata.

Jag tycker det är så mystiskt med väljarundersökningar, i alla fall när de ser ut som de gör just nu. Reinfeldt och Moderaterna har jättehöga förtroendesiffror, och det efter två år av en politik som i princip bara har gynnat de rika männen, och annars missgynnat nästan alla. Men så många rika män finns det ju inte som kan stå för hela den ökning av tilltro. Hur kan det då komma sig? Eller är det bara så att en man med lugn röst känns tryggare än en kvinna med stockholmsslang? Ibland är jag rädd att det är så illa. Det värsta är ju att så länge det går så dåligt för sossarna så har Vänsterpartiet heller ingen möjlighet att hamna i regeringsställning. Om det inte helt plötsligt vore så att folk och media skulle lära sig vad Vänsterpartiet står för egentligen, och inte bara gå på vad de gissar, och något slags historiska halvfakta som de skräms av.

Det här med att en ung kvinna ska gifta sig om ett tag är tydligen värt alla möjliga artiklar, även i de stora dagstidningarna. Jag tror det var 3-4 helsidesuppslag dagen efter förkunnandet om förlovningen med stort F. Gudrun Schyman skrev en av de bättre feministbreven om saken, där hon bland annat tog upp det absurda i att en kvinna idag ska behöva få både sin fars, och regeringens, tillstånd för sitt giftermål.

Det senaste i raden av absurditeter var i DN idag. Tydligen har riksarkivet rotat i fästmannens släkt, för att se om det dyker upp något fuffens där. (Undrar om man går lika grundligt tillväga när vi väljer våra högsta politiska företrädare...). Det sjuka i det sjuka är att man helt har utraderat hans moders släkt. Och DN rapporterar om det som om det inte vore något anmärkningsvärt överhuvudtaget. "Man har valt att fokusera på hans farfar." Jaja, för om han skulle fått med sig några dåliga gener så har tydligen inte moderslinjen någon betydelse. Så lätt försvann den kvinna som fött honom till världen, och hela hennes släkt. Ja, det är 2009, men ibland är det lätt att tro att vi hamnat i någon sci-fi rulle och rest några hundra år bakåt.  

Den här veckan har jag kommit iväg på två föreläsningar med två idoler, först Yvonne Hirdman, och sen Josefin Brink. Båda var lika bra, eller till och med bättre än jag förväntat mig. Och gav en hel del feministisk inspiration som jag känt mig lite uttorkad på ett tag nu.

Var på årsmöte med min V-förening idag. Det är lätt att glömma bort att de politiska partierna också är föreningar eller organisationer eller i bästa fall folkrörelser. Och att det arbetet med medlemsansvar, ekonomi, administration årsmöten och annat också måste göras.

Ibland kan jag tänka att det ju borde räcka med just den parlamentariska delen för att bedriva en bra politik, men den görs ju liksom inte av sig själv, utan av människor. Och de som ska bli valda till uppdragen måste ju komma nånstans ifrån. Och finns det ingen förening att plocka dem från så finns det ingen att välja, något som Sd upptäckte efter valet sist när de plötsligt saknade personer att placera på posterna. Något som jag inte direkt sörjer, men det är rätt intressant. Det innebar att det fanns fler som tyckte att deras politik skulle drivas, än som var beredda att bedriva den själva.

Många partier är idag rätt små medlemsmässigt, vilket betyder att det inte alltid finns så många att välja på till uppdragen. Rätt skrämmande, för det innebär att valberedningar ibland kan bli lätt desperata och mest skyffla ut individer på poster, utan att hinna fundera på vem som gör vad bäst. Alla är ju inte bäst på att debattera eller agitera, utan kanske passar bättre för att jobba internt med andra frågor.

Den andra effekten blir att så många av medlemmarna sitter på parlamentariska uppdrag i olika former, som tar mycket tid och kraft, att det inte blir någon kvar som kan bedriva det vanliga föreningsarbetet. Vilket leder till färre nya medlemmar, och ett mindre underlag, ja, och så vidare...

Ibland är det bra segt. Inte minst livet att vara hemma med barn går lätt in i en rutinmässig vardagslunk med en hel massa matlagande, disk, tvätt och städande. Men så blir lillpojken dålig så att jag får ont i kroppen av medkänsla och oro (han är bra nu), eller jag hör om någon annans betydligt mer komplicerade liv, och då inser jag vilken lyx det är att ha det lite småtråkigt.