Lisas blogg

Jag har gjort ett litet ryck och fräschat upp min blogg. Delvis för att den ska ge intryck av att vara levande. Bland annat gick jag igenom mina länkar till andras bloggar. Inser då att de inte bara var dåligt uppdaterade av mig, det vill säga att det var många som bytt adress, utan att rätt många vars bloggar jag läste en del för några år sen, precis som jag tappat farten, antingen lagt av helt, eller bara sackat tempot rejält.

Det var många som pratade om att bloggandet var en fluga som skulle gå över. Det är möjligt att de hade rätt, och det spelar inte så stor roll. Det fyllde ju en funktion i vilket fall, när det var som störst. Sen har väl flugan inte riktigt gått över heller direkt.

Det är väl lite vägval, en del satsar stort, bloggar varje dag, och twittrar i kombination med det, andra, som jag, nöjer sig med nån gång i månaden, och några lägger ner. För min del tog även Facebook över, framförallt för de vardagliga reflektionerna. Det är när jag vill säga något längre, och också gärna nå ut till fler, som jag gör ett blogg-inlägg istället. Sen har jag ju inte så många läsare här, så det är ju rent krasst fler som läser mina facebookuppdateringar, och i och med att jag länkar där när jag skrivit nåt, så blir det ju dubbel effekt då.

En ny minister har utsetts och åsikter har spritts om lämpligheten. Inte så mycket om personlig kompetens, vilken jag personligen tycker är hög, och även de flesta av åsikterna är förvånansvärt bra med tanke på partiet i övrigt. Det som diskuteras är om politikern borde ha uppdraget med tanke på familjesituation.

Något som jag nog aldrig sett någon av de som har en snopp mellan benen ifrågasättas för när de utnämts till någon position. När till exempål försvarsministern tillträdde skulle han bli pappa inom någon månad efter tillträdet. Inga problem. Att Tony Blair fick barn under sin tid som premiärminister - inga problem. Att många andra, till exempel Bodström, har en hel bunt barn därhemma, rätt små i många fall - inga problem, så länge de är män förstås. För det är kanske fortfarande mest kvinnan som får barn, eller i alla fall förväntas vara den som tar det stora ansvaret för dem. Och då kan man minsann inte tro att man får jobba heltid.

För det är ju den andra delen i den här diskussionen, hur mycket vi förväntar oss av våra förtroendevalda. Är det obligatoriskt att de ska jobba skiten ur sig? Eller tycker vi att det ska kunna gå att kombinera småbarnsliv och politiska uppdrag på hög nivå? Om inte, vilka är det då som ska få bestämma? Vilka får bli politiker? I vilket läge är vårt privata liv tillräckligt lugnt och okrävande för att vi ska få ägna oss åt något annan viktigt?

Varje föräldrapar som får barn får naturligtvis bedöma själva hur de ska lägga upp sitt liv runt barnet, i vilken ordning de tar sin ledighet. Men huvudpoängen i detta är ju att det måste vara möjligt att vara i barnafödande ålder, och ändå, oavsett kön, kunna utses och inneha höga positioner i samhället.

Fler kunskaper och reflektioner på Islamofobi-föreläsningen:

Jag har ofta haft en bild av att många religioner, inte minst kristendomen, har varit inblandade i många krig. Sen har jag menat att religionen mest varit en förevändning, en argumentation, men att konflikten egentligen handlat om ekonomiska förutsättningar, eller landvinning. Det visade sig att även den föreställningen inte var helt korrekt. Mattias Gardell hade gått igenom alla de största krigen från 1500 f vt, fram till andra världskriget. Han hade funnit fyra stycken som var religionskrig. Under perioden därefter var 9 % relaterade till religion. 2/3 av alla krig var mellan folk med samma religion.

Om man tittar på vilka religioner, eller snarast, vilka folk som tillhör en viss religion, som har krigat mest så ligger kristna högst. Det är också den största religionen, men även procentuellt är det mycket. 25 % av invånarna på jorden kallas kristna, men den gruppen står för 40 % av krigen. På andra plats kommer islam, både som religionsstorlek och krigrelaterad. Ofta är det samma krig som de kristna är med i, eftersom de står på andra sidan i de kolonialrelaterade krigen.

Den religion som är mest oproportionelig i förhållande till antal anhängare är buddhismen. De räknas till 3 % av jordens befolkning, men står för 17 % av alla krig. Och såna där våldssamma buddhister har man ju hört talas om.

Schweiz har precis förbjudit byggandet av minareter, med hänvisning till politisering via religionen, och nån slags offensiv islamisering. Finns det något fog för denna rädsla? Under 2008 genomfördes 515 terrorattentat i Europa. Mer än hälften var baskiska separatister i Spanien och Baskien. 147 var korsikanska terrorister. Hela 0 stycken var muslimska terrorattentat! Och ändå är det dem vi ska vara rädda för. Det är dem som Sverigedemokraterna försöker göra till "de farliga, andra, skrämmande". Den där kraften som kan vara syndabock för allt som inte går som vi tycker. Kanske kan vara syndabock för lågkonjukturen?

Jag gillar att gå på föreläsningar och förstå att jag har missförstått. Jag gillar när det bekräftas saker som jag misstänkt, men inte haft fakta på.

I måndags var jag på föreläsning om Islamofobi, där Mattias Gardell och Behrang Miri framträdde på olika sätt, föreläste, respektive rappade och stå-uppade.

Vid flera tillfällen under föreläsningen blev jag förvånad, och vid flera också förbannad. Något som har varit aktuellt ett tag nu är hedersmord. Hedersrelaterat våld är naturligtvis hemskt, och viktigt att ta avstånd från. Men frågan är, vad är det egentligen? Jag har många gånger tänkt att det blir lite tokig fokus på "de där andra", de som slår kvinnor för att styra dem, som till och med tycker det är okej att döda kvinnor när de inte lyder sina män. Det som är tokigt är ju att företeelserna finns i så många andra sammanhang, som inte kallas för hedersrelaterade. Men kanske är det i lika hög grad. Eller icke-heder snarast förstås.

Statistiken som jag lärde mig: Sedan -94 har det begåtts 3 mord på kvinnor, som kallas hedersmord, i Sverige. Räknar vi in Pela som mördades utanför Sverige så är det 4, plus ett mord på en man. Under samma period har ytterligare 405 kvinnor slagits ihjäl av män. Icke-muslimska kvinnor, av icke-muslimska män. Ingen av hedersmördarna var heller praktiserande muslimer.

Gudrun Schyman har försökt säga det här förut, och säkert många fler; Det är samma strukturer som ligger bakom alla dessa mord! De patriarkala strukturer där män försöker kontrollera kvinnor, och framförallt kvinnors sexliv. Om jag minns rätt så begås ju i princip alla av dessa mord på kvinnor, av deras pojkvänner/män. Ofta i ett läge där kvinnan försökt ta sig iväg från förhållandet.

Det farliga är, att så länge fokus ligger på hedersmord, och de där andra, så behöver vi inte ta tag i det generella problemet, som ligger hos så många fler, som återupprepas i så många delar av samhället, som har med mig att göra. Det behöver inte vara så dramatiskt som våld, det finns ju många nivåer därunder.

Jag minns så tydligt vid ett tillfälle när jag råkade äta lunch med några medelålders män, och nämnde att jag skulle på studiebesök till den då nybyggda moskén. De släppte några kommentarer om hur "de där" behandlar kvinnor. Jag försökte säga emot, med argumentet att det nog inte har med religion att göra. Lite senare i samtalet kom det fram att jag skulle till Ryssland. " - Jaha, ska du gifta dig med någon rik ryss då?". Sannolikt förstod inte mannen graden av förminskning och passiviserande han försatte mig i. Att det jag ville uppnå med en resa mest troligt var att få tag i en karl som kunde göra mig mer värd. Att jag inte kunde ha några andra drivkrafter. Att få gifta sig skulle vara det främsta jag kunde vilja uppnå.

För mig var det ett så tydligt exempel på hur man gärna projicerar en bild av något negativt på någon annan, för att rättfärdiga sig själv, och sitt egna goda beteende.

Det stämmer att det finns vissa lagar i en del muslimska länder, som innebär att en man kan få lindrigare straff för mord på en kvinna (dotter?) om han hänvisar till heder. Lagarna har sitt ursprung i kolonialmakterna, inte i sharia eller islam. Strategin som används i Sverige för att få lindrigare straff (även om den inte finns inskriven i några lagtexter, vad jag vet), är att hänvisa tilll kraftig berusning av alkohol, eller tillfällig sinnesförvirring. De brottsliga och våldsamma männen som gjort sig skyldiga till dåden använder förstås den arsenal till undflykter som finns.

I dessa dagar av uppköp av diverse kommunala och landstingsägda verksamheter som fungerar bra, och start av nya där det redan finns fungerande, funderar jag en del på den ideologiska bakgrunden till sälja ut våra gemensamma tillgångar.

Utgångspunkten verkar ju vara att ett privat alternativ i sig alltid är bättre än ett kommunalt. Men varför? Grunden måste ju vara att borgarna tror att ett ekonomiskt incitament är det som är allmänt gällande, och att det inte finns någon annan anledning till att vilja ha ett visst jobb.

Det är så himla trist syn på människan tycker jag. Själv är jag ju väldigt förtjust i utopi-visioner, som Star Treks värld, där pengar inte finns (mer än för ferengis, som representerar girigheten), och folk drivs av sina intressen och önskemål om att lära sig mer och bli bättre på saker. Jag vet att det finns människor som sätter pengar väldigt högt på prioriteringslistan, men de allra flesta jag känner har faktiskt inte valt inriktning på studier eller yrke utifrån vilket som ger mest pengar.

Jag tror verkligen, och vill väldigt gärna fortsätta vara naiv nog att tro, att människor i allmänhet vill göra ett bra jobb. Att vi mår bra av att känna att vi gör något vettigt, att vara i ett sammanhang där vi bidrar till en god, större helhet. (KASAM - känsla av sammanhang är ju en väldigt viktig faktor för både fysisk och psykisk hälsa.)

Samtidigt tror jag också att pengadriften kan locka iväg en från detta, att den kan förblinda, likt en drog, och få en att fokusera mer på att generera, helst snabba, pengar, än att göra ett bra jobb. Därför tror jag att det dels är helt onödigt, och även i många fall skadligt, att ha privatdriven verksamhet inom vård, skola och omsorg, där vinstdriften är grunden. Jag inser att tanken är att en god verksamhet bör ha bäst avkastning, men riktigt så enkel är ju inte verkligheten. De oberoende granskningar som skulle behöva göras för att kontrollera kvalitéten görs inte alltid, och beslutsgrunden för att välja en visst vårdgivare eller skola bygger heller inte alltid på rejäla marknadsundersökningar.

Valet av vårdcentral bygger väl allt som oftast på boendeort till exempel. Och val av skola allt som oftast på vad mina kompisar väljer. Eller möjligen var jag lättast kan få bra betyg, vilket inte nödvändigtvis hör ihop med var jag får mest kunskaper. Överhuvudtaget blir det galet att tro att den som är i behov av vård ska orka kolla upp en uppsjö av vårdgivare, när man bara vill ha hjälp.

Det finns säkert saker att utveckla inom kommunal och landstingsägda verksamheter, men låt oss då fokusera på det, och vad vi kan förbättra, istället för att lägga enorma pengar på omstruktureringar, upphandlingar, granskningar av verksamheter som vi inte kan styra och sen låta enskilda personer tjäna grova pengar på att vi och våra barn ska få förskola, skola, eller hälsovård.

Det här med kyrkovalet är ju lite konstigt. Det ger fortfarande en känsla av att vara lite halvstatligt, med flera av riksdagspartierna inblandade. Hur de får in sin partipolitik i kyrkans frågor är inte helt klart.

Vi är medlemmar i Svenska kyrkan, och får därför den lilla sympatiska skriften Livet. Där presenteras också partierna som ställer upp i valet. Det som förvånar mig är att de har gjort ett urval, och alltså inte tagit med alla partierna i sin presentation. Visserligen är det inget parti som jag skulle kunna tänka mig att rösta på som är borttaget, men det känns ändå lite konstigt. Varken SD eller det lite mer harmlösa, Frimodig kyrka, finns med. SD har jag sett i annonser i lokalpress, och Frimodig kyrka (FK) trotsade ej-reklam-skylten och delade ut material i brevlådan. De har också synts i insändare i lokalpress. Ingendera lockade dock mig som sagt.

FK är en av de partier som vill behålla heteronormen i äktenskapet. Så pass mycket att de vill lämna ifrån sig vigselrätten om riksdagen beslutar att inför könsneutral lagstiftning. Det tycker jag visserligen att man kan göra ändå, men av andra skäl.

De tycker också att man ska kunna vara kvinnoprästmotståndare utan att behöva få skit för det, fast de skriver det med lite andra ord. "Vi ska finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade." Det vill säga, det ska vara okej att diskriminera sina kollegor om man vill.

Mina favoritformuleringar är dock dessa: "vi värnar om klassisk kristen tro, alltså helt vanlig kristendom." Hur kan  man på allvar uttrycka sig så idag. Det är i stil med "bondförnuft", det vill säga, alla borde väl förstå att de ska tänka som jag. Helt vanlig kristendom kan ju ändå se rätt olika ut idag. Och klassisk kristen tro, är det nåt historiskt kopplat? Till vilken period i kristendomens historia tänker de sig då?

Jag skulle nog kunna tänka mig personval i framtiden, som det är i de flesta föreningar, men som det ser ut nu kommer jag nog rösta på Öppen kyrka, ÖKA. De menar att kyrkan ska våga omvärdera gammalt och tänka nytt, och att kvinnor och män oförbehållsamt ska kunna verka som präster och biskopar, o välkomnar alla, oavsett kön att ingå äktenskap. Mina favoritmeningar där är dock att man vill att Svenska kykan ska vara öppen för alla som söker, tvivlar och tror.

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Lisa Skiöld [
Skickat: den 25 augusti 2009 22:27
Till: konsumentkontakt@semper.se
Ämne: ang palmolja i barngröt o välling

Hej!
Jag är en nöjd kund som har använt både välling och barngröt till mina två barn. Tyvärr upptäckte jag alldeles nyligen att de innehåller palmolja. Ni känner säkert till att odlingen av palmolja bidrar till skövlande av regnskog, och alla de negativa effekter det har på klimat, arter, och djur.

Vad jag förstår har inte palmolja någon unik egenskap, utan kan bytas ut mot någon annan vegetabilisk olja, och jag undrar därför när ni tänker göra det i era produkter.

Till dess måste jag försöka leta upp ett annat märke, som inte innhåller palmolja, helst ekologiskt förstås.

/Lisa Skiöld



Hej och tack för ditt mail.
Palmoljan är bra eftersom den tillsammans med övriga fetter ger en bra fettsammansättning som är väl anpassad för små barn. Hittills har Semper inte kunnat överträffa denna fettblandning genom att tillsätta andra fetter men vi ser hela tiden över sammansättningen för att hitta den som bäst utifrån ett näringsfysiologiskt perspektiv tillgodoser barnets behov. Den debatt som nu gör gällande att palmoljan som innehåller palmitinsyra, "den fettsyra som mest bidrar till att höja blodkolesterolet" gäller för vuxna näringsrekommendationer. Barn är inte små vuxna, rekommendationerna för barn är väl förankrade hos vetenskapen och den säger att barn behöver en balanserad fettsammansättning. Självfallet följer Semper den vetenskapliga utvecklingen även inom detta område.

För att få en så bra sammansättning av vegetabiliska oljor som möjligt använder vi i barnmat en blandning av oljor från flera olika växter. Olika vegetabiliska oljor innehåller olika fettsyror och för att på bästa sätt följa de rekommendationer som finns för spädbarn använder vi en blandning i välling, gröt och modersmjölksersättningar. På så sätt tillgodoses behovet av fettsyror från n-6 och n-3 familjen.

Palmoljan är relativt stabil mot oxidation, det vill säga att den härsknar inte lika snabbt som flera andra sorters fetter. Ytterligare fördelar med palmoljan är att palmen har en avkastning per ytenhet som är högre än andra oljeväxter. Det innebär att om man ersätter med andra oljeväxter (ex soja, raps) så behövs större arealer. Om Semper väljer att använda ekologiskt framställd olja så är det en väldigt liten volym och därmed en väldigt liten areal som påverkas. 
Semper arbetar tillsammans med WWF och oljeindustrin för att långsiktigt påverka palmoljeindustrin i positiv riktning. Kan alla hjälpa till att ställa högre krav på konventionellt framställd olja så ger det en större positiv inverkan på miljön och vi anser därför att vi bäst bidrar till en långsiktig bra palmoljehantering genom att arbeta med de s.k. standardkvalitéerna. Semper köper palmolja som går att spåra till grupper av plantager.

Semper deltog i WWF:s möte (december 2005) där "ett stegvis införande" av åtgärder framtagna genom Round Table on Sustainable Palm Oil - RSPO (http://publishme.se/94739/entries/article/new/redir.aspx?C=9a12b03d5d9540c2a4f2264a32b2b4f7&URL=http%3a%2f%2fwww.rspo.org%2f)  presenteras. Man avser att successivt flytta fram positionerna och aktivt arbeta i den anda som listan anger.

Jag hoppas du känner dig nöjd med svaret.


Med vänlig hälsning/Regards

Monica
Konsumentkontakt
.....................................................
Semper AB, Box 1101
SE-172 22 Sundbyberg
Visiting address: Allén 5
Phone: 020-62 20 00
Web: 

I vår moderna demokratiska rättsstat finns även reliken kungahuset kvar. En familj som har tilldelats nån slags särställning i status, och som genom födsel får tillgång till stora tillgångar av boende, resande, kontakter och unika studier. Det är något som i sig är helt anakronistiskt och orimligt. Den andra sidan av myntet för familjen är dock att de också får stå ut med, i princip förväntas stå ut med, att bli uthängda, paparazzifotade och dissikerade i media.

Jag brukar om möjligt undvika de tidningar som lever på att snoka i andra människors liv, men det händer att jag läser Kupé på tåget. I sommarens nummer fanns en artikel som heter "Fånga en prins - så gör du. Experternas bästa tips." Den handlar, som man kan förstå av rubriken, om hur man ska göra för att ragga upp Carl Philip Bernadotte. Dels utgår den naturligtvis från en heteronorm, men i övrigt tycker jag det är rätt motbjudande att beskriva en människa som nån slags avelshingst. 

I artikeln citeras Roger Lundgren, som är hovreporter på TV4 (en viktigt journalistisk uppgift för granskningen av makten förstås - synd att de sällan granskar just maktbiten hos hovet). Han säger dels att kungligheter är som alla andra, o att de vill bli omtyckta för den person de är. Så långt är jag med. Hans avslutande kommentarer är dock lite mer obehaglig. Där menar han att de "svenska männen inte ska ge upp drömmen om att få prinsessan Madeleine på kroken." Att hon har fast sällskap gör saken klurigare, men, tröstar Lundgren " - Så länge det inte sitter en ring på fingret kan allt hända i de här kretsarna". Till skillnad från med oss dödliga eller? Och hur är det när de har en ring, då kan de aldrig separera eller? 

Jag undrar om det nyförlovade paret hade koll på den här artikeln, och kände att det var lika bra att få dit den där ringen, så kanske Madeleine kan få slippa fortsatta spekulationer om hon vill lämna sin pojkvän ett tag framöver i alla fall. 

Bäst för alla parter, för svenska folkets demokrati och ekonomi, och för familjen Bernadotte, vore nog ändå en republik.  

Jaha, så var man en bov ändå då. Jag försöker verkligen köpa ekologiskt, gärna närodlat det som går, väljer vegetariskt, källsorterar och har ångest när jag tar bil o storhandlar. O så lär jag mig nåt nytt, som jag inte varit uppmärksam på tidigare. Som nu palmoljan. Jag vet ju att de tog bort det ur chipsen för att det var dåligt, men så mycket mer hade jag inte hängt med på. Så nämnde Mattias Klum det i sin föreläsning och bildvisning om hållbar utveckling häromdagen, att det finns palmolja även i ICAs egna kakor. Inte för att jag brukar köpa dem, men jag insåg att jag inte har koll.

O idag, när jag skulle kolla att det inte fanns salt i den ekologiska och vegetariska buljongen, så att min 9-månaders skulle kunna äta av maten, så stod det ju att den innehöll palmolja. Så vår lilla middag idag bidrgo till skövlandet av regnskog, till att en av våra närmsta polare i genpoolen blir hemlösa, familjelösa, skadade, jagade, stressade och dödade. Till att en mängd olika arter av fåglar, ormar och grodor dör ut. Som inte bara är unika och har en rätt i sig själva att få finnas, men som också kan ha betydelse för oss människor, i till exempel medicinframställning.

Jag kommer förstås inte köpa samma sort igen, men tänk vad bekvämt det vore om tillverkarna själva kunde tänka till nån gång också.

Jag har nu varit vegetarian, eller icke-köttätare, i 14 år. Det är helt klart lättare idag, med betydligt fler alternativ, och man kan i princip räkna med att hitta vegetariskt på alla ställen. Då och då inser jag dock hur udda det fortfarande är. Till exempel när vi semestrade i Umeå häromveckan. Umeå är ju som bekant ett näste för veganer och djurrättsaktivitster (som är på den lite mer aggressivt radikala sidan), men det verkar inte ha slagit igenom på en av de stora badställena i stan i alla fall. På den rätt sunkiga syltan frågade jag vänligt efter vegetariska alternativ, kassörskan såg förvånad och frågande ut, och skickade vidare frågan till en av kockarna, som utropar: Vegetariskt, vad är det?. Jag frågar vad som finns i ciabattan och baguetten, men de var slut (vid 11.30 en vacker solig dag på badstranden). Hon hittar till slut en vegetarisk sallad i kylen som hon kastar fram.

Det andra tillfället där det är lite lurigt är med barnmaten. Vi har en pågående diskussion härhemma om barnen ska få äta kött eller inte, men hittills har snart 3-åringen bara ätit kött vid något enstaka tillfälle när jag inte orkat stoppa. Jag var på väg att ge med mig på barnmatsburkarna som är ekologiska, för då har ju djuren åtminstone oftast haft det hyfsat bra när de föddes upp. När jag själv handlar köper jag dock fortfarande vegetariskt. Det som är så konstigt är att när man idag pratar så mycket om klimat och koldioxidutsläpp, och det i nästan varje artikel om frågan nämns att det är vettigt att äta mindre kött, så är det så otroligt få av de ekologiska barnmatsburkarna som är köttfria. Och är de köttfria så är de tyvärr också ofta rätt proteinfria.

Jag har lagat några egna laddningar barnmat, med kidneybönor som bas, men har inte sett en enda barnmatsburk med något liknande i. För det är ju faktiskt inte så svårt att få till fullvärdigt protein utan kött. Och det är mycket lättare att hitta KRAV-märkta bönor än KRAV-märkt kött.

Det som är svårast är undvika är dessa eviga korvar. Elias har ju ätit en hel del soja- och quornkorv, och han gillar, liksom många barn, korv. Väldigt ofta är det som erbjuds som barnmat just korv. Om jag nu skulle acceptera kött som mat för mina barn så känns ju korven som det som ligger absolut längst bort, och älg och rådjur betydligt närmre. Det är då jag inser hur udda jag är i samhället. För mig känns korven nästan som en symbol för all vidrig djurhantering, i kombination med allt skit som stoppas ner i dem. För inte är det kött det mesta som finns i den vanliga korven på stan, snarast äckelrester och så allehanda e-grejer som jag inte kan och knappt vill lära mig mer om.

Så undvika korvar kommer jag fortsätta försöka, för barnens, miljöns, och grisarnas skull. Men helt lätt är det inte. Jag väntar ivrigt på att korvhandlarna på stan ska lägga till en vegetarisk korv till sitt utbud av kyckling, chorizo och alla möjliga andra varianter som de redan har.

Jag har egentligen gått och sagt att jag skulle vänta med att sätta mig in i pensionssystem tills jag blir 40, men så var jag föräldraledig och skulle ändå till banken och prata låneräntor, så det blev några extra möten med banktjänstemannen. Men så kul var det inte. Och inte lätt heller. Jag ställde en hel del frågor, och hon hade inte svaren på alla, trots att hon ju jobbar med saken.

Nu har jag i alla fall förstått lite grundstrukturer i upplägget, och lite, lite om förändringar de senaste åren. Det som är så galet är ju att jag tvingas in i ett system där jag stöttar företag, som jag dels inte vet vilka det är, och följdaktigen heller inte vet något om. Mina pengar, som staten ser till att jag får för att jag jobbar, går alltså till spekulationsekonomi och aktier i diverse företag. I bästa fall blir sluteffekten att de blir mer värda, och att jag till slut får mer pengar. Men på senare tid har det ju varit precis tvärtom. Folkets pengar har sponsrat spekulanternas cirkus.

Jag gjorde nu en del val, och valde till exempel det som kallas Etiska fonder. När jag fick titta på något av de företag som ingick i den gruppen stod dock Lundin Oil som en av de större. De räknas alltså som ett snällt företag. Då kan man ju fundera på hur företagen ser ut i de fonder som inte kallas för etiska...

Där jag kunde valde jag alltså, lite miljö o lite etiskt, så gott det gick. Men det sjuka är att vissa delar får jag inte välja, och får heller ingen information om vad de satsas i. Jag kan heller inte välja att bara spara pengarna, utan de måste in i systemet och snurra runt. Jag tycker faktiskt det känns lite obehagligt, inte minst när det kommer fram rapporter ibland om att pengar har satsats i vapenhandel och liknande. 

Ytterligare en sak att jobba på politiskt alltså...



 

Jag håller på o läser Jonas Gardells bok Om Jesus. För mig som visserligen är konfirmerad, men därefter inte ägnat så mycket tid till bibelstudier är det en hel del ny kunskap. Riktigt roligt att läsa. Men också lite bekymmersamt. Det är så väldigt mycket som inte alls stämmer överens med det budskap som de flesta kyrkor ägnar sig åt att sprida.

Gardell gör ju två saker framförallt i sin bok, dels så dissikerar han (med hjälp av en bunt forskare) de fakta som finns att få fram kring Jesus och den tid och kultur han levde i. Detta gör att många motsägelsefulla texter lyfts fram, och att ologiska delar blir synliga. Det andra han gör är dock att också framhålla en möjlig läsning av många av Jesus uttalanden och handlingar. Något som för mig gör att jag får en större förståelse för vad vissa av berättelserna skulle kunna säga. Bara för att det finns en massa faktafel och misstolkningar av Jesus, både några decennier och århundrade som tusental år efter hans död, så betyder ju det inte att det inte finns något att lära av honom. Som Gardell uttryckte det: Genom att se bokstaven missar vi meningen. Som miraklet med fiskarna och bröden, att det anmärkningsvärda egentligen är att alla människor där äter sida vid sida, utstötta, utfattiga och rika. Något som gav mig en helt ny syn på nattvarden och den känsla man kan få där. Att äta av Jesus kött o blod tilltalar inte mig lika mycket.

En reflektion som min mor genom en studiecirkel också kommit till insikt om är att Svenska kyrkan är en demokratisk kyrka till sin struktur. Det betyder i praktiken att vi kan vara med och bestämma hur tron ska se ut. Vi kan inte överlåta åt några präster att bestämma vad som är rätt och fel sätt att tro, ens inom kyrkan, utan måste faktiskt, som Gardell sa i sin föreläsning om boken, sluta vara får och andligt lata.

Jag tycker det är så mystiskt med väljarundersökningar, i alla fall när de ser ut som de gör just nu. Reinfeldt och Moderaterna har jättehöga förtroendesiffror, och det efter två år av en politik som i princip bara har gynnat de rika männen, och annars missgynnat nästan alla. Men så många rika män finns det ju inte som kan stå för hela den ökning av tilltro. Hur kan det då komma sig? Eller är det bara så att en man med lugn röst känns tryggare än en kvinna med stockholmsslang? Ibland är jag rädd att det är så illa. Det värsta är ju att så länge det går så dåligt för sossarna så har Vänsterpartiet heller ingen möjlighet att hamna i regeringsställning. Om det inte helt plötsligt vore så att folk och media skulle lära sig vad Vänsterpartiet står för egentligen, och inte bara gå på vad de gissar, och något slags historiska halvfakta som de skräms av.