drömutskällning

Inatt drömde jag att jag skällde ut en man. Först var jag på nån slags kongress, eller personalsamling med nykterhetsrörelsen, vi dansade bland annat schottis. Rätt skojigt.

När jag gick ifrån dansgolvet, hamnade jag först i ett trångt sammanhang, där den här mannen (ja, han finns på riktigt) stod och viskde och gjorde miner bara någon meter ifrån den person han förlöjligade. Jag blängde på honom så elakt jag kunde.

Lite senare var jag, nämde man och någon till, uppe på nån läktare med fönster ner mot gatan. Den tredje personen tog upp diskussionen med mannen, vi kan kalla honom "Mr X" nu. Jag tog tacksamt tillfället i akt, och fortsatte en utskällning/uppläxning. Fick till en del formuleringar. När jag höll min längsta utläggning stod dock "Mr X" nere på backen, men han hörde tydligen ändå, genom glasvägg och allt. Jag formulerade mig i stil med: Jag vet att du också bryr dig om rörelsens ideal, men det du gör skadar både personal och ideella. Jag ber dig därför, nästa gång du blir cynisk, och det kan man bli, det blir jag med, säg det inte! Sprid inte dina bitska tankar, för de sipprar bara ut, som sirap och förpestar för så många. Det kommer alltid fram på ett eller annat sätt. Försök att låta bli!

Det kändes väldigt skönt. Han sa inte emot så mycket (skönt med drömmar), men jag var inte säker på hur mycket som gick fram. Hur som helst kändes det bra att säga det.

Tolkning: Tja, att jag gillar att skälla ut gubbar? Jag har drömt om det en gång tidigare, men då var det en helt anonym gubbe, men som hade betett sig väldigt dåligt i drömmen.  

dissning av I form nr 17

Gunnar hade köpt tidningen I form häromdagen. Det första han inte förstod var att den var riktad till kvinnor.
En av de längre artiklarna heter:  Så blir rödvin sundare, med undertiteln är sparris, spenat och fullkorn.

Budskapet i artikeln gick ut på att det bästa man kan göra (som kvinna) är att dricka 1-2 glas rödvin om dagen. De räknar faktiskt upp en del risker också, som att man kan få rikligare mens. Det enda ställe där alkoholism dyker upp är när de beskriver att man kan se att alkohol motverkar åderförkalkning genom att alkoholisters blodkärl är släta och rena som på ett barn när man obducerar dem.

Korkad artikel. Speciellt i dagar när kvinnors drickande ökar, och därmed också alkoholismen där.

Nästa grej jag blev irriterad på var en mindre notis om en amerikansk undersökning (förstås) om att jodå, det är ok för mammor att arbeta, barnen tar inte skada av det. Så länge hon lämnar arbetet på jobbet. Ingen som helst fundering om hur nyttigt eller inte det är att pappan är på jobbet.

Sen är det ett betydligt mindre problem att de skriver fel på Litchifrukt och Physalis. Men man kan väl säga att resten av tidningen får en dålig bild på grund av de kassa artiklarna. Blir nog inga fler ex av den för mig i alla fall.


Lisas Julbrev

2005 – familjehögtidernas år

Januari
Nyår firades i Storlien i NSF:s mysiga stugor, men utan övrig rörelsekoppling förutom ett par föredettingar. Gunnars gamla barndomskompis med flickvän och ett gäng polare till dem. Trevligt. Skidåkning, en tur till Trondheim och en em på Storliens extremt lilla spa.

Februari
Jag fyllde 30 år. Faktiskt ingen ångest, jag passade istället på att dra ihop en rejäl fest, bara för mig. Lite ovant, har inte stora fester så ofta, och de jag har haft har varit tillsammans med kompisar. Det blev bra iaf, jag fick ju bestämma helt själv och det var roligt att få ha en massa av de trevliga människor som finns runt mig i olika sammanhang i samma rum.
Gradering! Jag lyckades faktiskt gradera i karaten. Har numera 7:e kuy i Kyokuhinkai Karate (första graderingen får man 10). Det var hemskt länge sen den förra graderingen, och jag har haft jobbet som ursäkt för att jag har missat så många träningar. Men det gick. Trots att jag upplystes om att jag gjorde ett grundläggande fel i en så basal ställning som senkusudachin bara en vecka före gradering. Tyvärr har jag efter graderingslyckan haft en dålig intensitet i träningen, trots att vi nu bor i stan.

Mars
Salsakursen som jag fått i födelsedagspresent av Gunnar inleddes. Stor grupp och småfåniga ledare, men ändå hemskt kul att få lära sig mer än bara grundstegen.

Min sympatiska kurs: Folkhemmet och sedan? (5 p) avslutades med hemtenta och besök på Upplandsmuséets fotoutställning om just Folkhemmet. Eftersom jag under hösten läste Kön, makt och våld (5p) innebär det att jag tagit alla poäng jag behöver för att få ut en magisterexamen med Historia som 80-poängare. Har dock inte skickat in några papper om det än.

Semester! Jag och Gunnar åkte till Teneriffa. En av de slappaste semestrar jag varit på, med undantag möjligen för när jag var till Grekland -00 och var förkyld. Vi sov, solade och gick till närbelägna restauranger i den ljumma kvällsluften. Otroligt skönt. En enda utflykt till området runt vulkanen där Bond-filmen Moonraker ska ha spelats in. Liknade verkligen ett månlandskap här och där. Häftigt. Inte för att jag minns nåt av vad filmen innehåller…

Viss oro för hur det skulle gå med barnet i magen hos min svägerska, som från mitten av mars blev liggandes för att inte föda för tidigt.

April
Lägenhetsletandet tar fart. Vi höll en period på att leta efter hus, men efter ett par rundor till kom vi fram till att med tanke på bland annat min pendling till Stora Essingen är det vettigare att bo någorlunda centralt i Uppsala ett tag framöver.

En av mina äldsta vänner, Ulrika, födde en liten Felicia denna månad. Så häftigt, de är ju så små när de precis kommit ut.

Förlovning! Vi tog en utflykt ut till Wik sista april för att fira våren. Satt på en klippa vid Mälaren när Gunnar frågade. Vi berättade inte för någon än eftersom vi hade en idé om att folk skulle få upptäcka ringarna först, som vi inte hade införskaffat än. Det hela sammanföll dessutom med ett dödsfall i släkten, min fina mosters man som dog för tidigt, så det kändes konstigt att ta plats i sammanhanget.

Maj
Årsdagen för min lilla brorsdotter som inte fick leva. Blommande körsbärsträd hör nu ihop med henne.

Hade en extrem-vecka i familjehögtider. Mark Knopfler-konsert (julklapp från far och Ingrid) torsdag kväll, fredag begravning och farmors 80-årskalas, lördag dop i Örebro för Gunnars systerson Hannes. Emellan begravning och 80-årskalaset var vi och beställde förlovningsringarna som vi fick veckan efter.

Passade på att hälsa på Sara i Malmö efter FS-mötet. Hon blev en av de första bland familj och vänner som fick se ringen.

Juni
Återigen en smockad period med högtider. Var på jobb uppe i en stuga i Dalarna torsdag – fredag, jobbade lördag. Åsas 30-årsfest på lördag kväll, och Edvins dop på söndag förmiddag, därefter med lillasyster på Junis familjedag på måndagen (lediga nationaldagen). Fredagen efter tog Gunnars yngsta syster studenten i Örebro. 
 
Linda firade sin 30-årsdag ett halvår för sent med en trädgårdsfest i kyliga juni. Vi bidrog förstås med ett fantastiskt uppträdande från tjejgänget till tonerna av Linda, Linda med The Pinks.

Lägenhetsköp! Vi lyckades bestämma oss för en lägenhet, som det dessutom inte var så många andra som ville ha. Mest tack vare mäklarens dåliga fotografering och en ful inredning. I mina gamla kvarter, där jag bodde hos mamma under tonåren. Nära stan och nära Stabbyskogen och promenadkvarter, trevlig utsikt mot gården från köksfönstret och domkyrkan från vardagsrummet.

Juli
Jobbets stora hype - kongressen inföll första veckan. Men först klämde jag in ett bröllop, Gunnars äldsta syster (samma som bidragit till dop en och en halv månad tidigare).

Kongressen gick bra, jag svettades och hade kul.

Min brorsson Hugo föddes, på sin farmors födelsedag. Till slut kunde vi alla i omgivningen pusta ut och Hugos mamma börja röra på sig igen. Han är sjävklart bedårande söt.

Inflytt i lägenheten. Strax efter kongressen började min semester, och vi fick tillträde till lägenheten. Vi passade på att renovera lite ytskikt innan vi flyttade in alla möbler, eftersom vi inte hade bråttom ut ur huset. Hann med att måla hallen (två gånger, eftersom vi ändrade färg en gång), och måla sovrummet innan vi flyttade in. Under juli fick vi även färdigt golvet i köket, och kakelbården därinne.

Skeppsholmsjazz – födelsedagspresent till mamma, med fantastisk oväderskonsert med härliga Angelique Kidjo och norska Beady Belle som riktiga höjdare.

Min gamla kombo Anna och hennes Jonas gifte sig, tyvärr samma tid och dag som Gunnars barndomsvän Mattias och hans Marie. Gunnar fick äran att vara bestman, och jag att vara bröllopsfotograf, vilket ledde till att vi gick på varsitt bröllop. De båda bröllopen hade lustiga sammanträffanden. Middag i historisk miljö, buffémiddag och trevlig stämning.

En till 30-årsfest blev det också, Tobias, som vi firade på själva dagen under kongressen också, hade kakfrossa hemma hos sig.

Augusti
Båtköp! Lite spontan-tokigt blev vi stolta ägare till en fin träsegelbåt, en Neptunkryssare anno  -46 med det poetiska namnet Vindlek.

Pappa fyllde 60 år och hade öppet hus innan det var dags att börja jobba igen.

Möhippa/svensexa för Gunnars nästa syster för sommaren, Lina och hennes Micke. Mycket skojiga lekar och tävlingar där jag kom allra sist (!).

September
Bröllopet för Lina och Micke i deras trädgård, en av de sista varma dagarna i september, mycket god mat (lite väl nästan..) och härligt avspänt med karaoke i tältet. Dagen efter var det dressin-utflykt med pappa, brorsan och lillasyster, vår gemensamma present till pappa. Riktigt skojigt och fridfullt.

En 30-årsfest även denna månad, Sofia missade att fira när hon var i Nya Zealand, men tog igen det med en riktig westernfest ute på ranchen tillsammans med en överraskningsfest för hennes pappa som fyllde 60. Ännu ett fantastiskt framträdande i potpurri-form av The bruders.

Tyvärr missade jag en till chans till 30-årsparty, när nästa Linda hade schalgerfest helgen efter.

Gitarrkurs bjöd jag mig själv på som började nu, fem tillfällen där jag fick lära mig lite trubadurtricks och lite bluesgitarrgrepp – jätteskojigt, och så skönt att få vara lite kreativ.

Sjukt mycket i jobbet var det också denna månad.

Oktober
Möhippa för Annicka, lagom tajmat dagen före budget-AU med jobbet. Var rätt flummig, men det gick på nåt vis ändå.

En del saxofonspelande blev det i samband med ett litet gig för IOGT-NTO:föreningen Svea. Kul när det blir av att spela, som vanligt låter det ju bättre när man repar än har nån slags publik dock.

Första besöket i mammas nya fridstuga inledde höstledighetsveckan, som också bestod av att fixa färdigt i vardagsrummet som då stått mitt i renovering i över en månad i hopp om att hitta tid att göra färdigt. Sen tog vi en minisemester till Malmö (Sara-besök) och Köpenhamn över Gunnar födelsedag. Då är jag alltså redan inne i

November
Annicka och Henriks bröllop. Tjusigt vinterbröllop i tjusig kyrka och middag i tjusiga lokaler med tjusiga kristallkronor och tjusiga bordsdekorationer. Trevligt också. Jag var festfotograf och kände mig som en lite papparazzi.

Dagen efter var det Hugos dop, väldigt fint och rörande, med storasyster Majas ande deltagande i cermonin.

Dubbelfödelsedagsfest för Liza och Kristina i Örebro helgen efter, där jag och Gunnar och Gunnars mamma och syster deltog från olika sammanhang.

December
Ännu en hektisk jobb-månad. Start och slut på terminer börjar urskilja sig som sådana nu. Helgerna försökte jag hinna hämta andan på. Sen började julfirandet redan den 17:e.

Summa: tre bröllop, en begravning, tre dop, en 80-årsfest, två 60-årsfester, fem 30-årsfester, en förlovning (eller ja, fler, men nu räknar jag bara min egen), två möhippor och två närstående födslar. Jorå, såatt…




åsiktstäthet?

Det är verkligen oförutsägbart vad mina bloggläsare ska reagera på. Många av mina mer upprörda inlägg får rätt få eller inga kommentarer, men en adventskalender var det ett helt gäng som gick igång på. Men att skriva en fråga är nog alltid tacksamt om man vill ha en reaktion tror jag.

Nu sitter jag med tandborsten i munnen och är ju på väg i säng egentligen.

Ska blogga om tidningen I form som gjorde mig upprörd hela två gånger häromdagen, och då har jag inte ens läst hela än. Men det får nog bli imorgon.

Jag funderade i alla fall på om det är bra att bli upprörd eller inte. Och om det är så att det krävs att man blir det för att kunna bli politiker. Om man tycker att det mesta är ok hittar man väl inte tillräckligt mycket kraft för att orka engagera sig i saker. Engagemang kanske har lite med aggressivitet att göra? Det här blev mer intressant än jag trodde när jag började skriva. Undrar om det finns nån forskning på området?

julkalender och ljus i fönster

julkalender

Mamma envisas varje år med att se till att jag har en julkalender. Det är ju en rätt trevlig tradition, så jag jobbar inte emot henne direkt. Den här valde jag ut själv. Precis som Kristina är jag inte helt i takt med dagarna hela tiden, men det är ändå lite kul att se vad som dyker upp bakom luckorna.

Hur utbredd är den här kulturen? Den lär ju i alla fall finnas i USA, med tanke på layouten på många av chokladkalendrarna, men finns den i övriga Europa, eller i andra delar av världen också? Nån som vet?

En annan mer specifik tradition är ju alla ljus vi har i fönstren. Jag var i Moldavien vid adventstid för ett par år sedan. Just då hade huvudstaden knappt några ljus vid vägarna ens, än mindre förstås i fönstren. Det kändes så konstigt, och jag insåg när jag berättade om det, vilken speciell grej det är, att nästan varje hushåll (i varje fönster brinna ljus...) har nån form av ljusdekoration i fönstret. Väldigt mysigt är det. Jag har noterat att vi har en julstjärna som verkar vara väldigt utbredd i år. Sen har jag två grannar som har skaffat såna där ljusdraperier. Verkar bli lite väl mycket tycker jag, men ser rätt kul ut på håll.

köket - idag

köket - idag

Övermålad bård, nytt golv och julpyntat.

köket-mitt i renovering

köket-mitt i renovering

Tyvärr har jag ingen digital bild på det rosarutiga plastgolv som låg under det vi lade, men lägg istället märke till den kitchiga kakelbården! 

vardagsrummet - efter

efter

Ljus kaffe latte-färg, vuxensoffa och fåtölj i samma stil!

renovering

renovering

Så här såg det ut mitt i renoveringen. Mycket damm blev det...

vardagsrummet - före

vardagsrummet - före

Äkta strukturtapet, med gummikänsla, lite lätt skitigt vit.

före och efter i lägenheten

Nu börjar det mesta falla på plats här hemma. Soffa och fåtölj har kommit, det är ommålat och golvlagt (rätt länge sen det mesta) och mindre detaljer som diskmedelsbehållare är fixade. Eftersom jag missade att fota de fina pepparkaksverken, lägger jag istället upp lite före och efter-bilder på lägenheten.

jul, jul, pepparkakshus

Nu har julen börjat på riktigt för mig. Massa sociala evenemang med god mat.

Igår firade jag den första julaftonen för året. Vi lyckades få rätt bra julstämning hemma hos pappa, mycket ljusbelysning, litet tunt snötäcke, julgran och mycket god, balanserad julmat. Bäst var nog grönkålssallad med apelsin, och hemmagjord rödbetssallad. Också knäcken förstås. Illusionen blev så bra, att när pappas mobil ringde mitt i måltiden i ett jobbärende, blev Gunnar riktigt upprörd över vem som ringer på julafton. Och så är det ju så mysigt att få leka med brorsonen! Världens goaste.

Gårdagen hann också med en tur till Gränby centrum, där jag varit två gånger förut. En gång för att plikttroget sälja bingo-lotter, och en för att få en sminkgenomgång på Body shop. Nu upptäckte vi att det fanns fler butiker där också, och tror fakiskt att det var aningen mindre stresshormoner i luften än det hade varit i affärerna nere på stan.

Mycket kusiner har jag lyckats träffa i helgen. Först på mammas sida, när en av de mest jämnåriga firade födelsedag, och idag på pappas, på en nyinstiftad traditionell kusinträff med pepparkakshuspyssel. Även där fick brorsonen vara med, och testades i sina balansreflexer av storkusinen som nu snart gått en termin på sjukgymnastprogrammet. Totalt antal kusinmöten under helgen: sex stycken, plus ett kusinbarn.

Det var riktigt roligt att baka pepparkakshus. Jag har inte så mycket erfarenhet på den banan. Sofia hade en massa ritningar, och som tur var är inte arkitektkusinen så kinkig på hur exakt allt ska vara. Omdömena blev i stil med: - "väldigt personligt".  Jag gjorde en spontandesign, med torn på, hade tänkt göra ett, men det räckte till två visade det sig, så det blev en variant på domkyrkan. Sofia lade till en liten hundkoja till vårt gemensamma hus som hade veranda och allt, så det blev ett litet samhälle till slut. Trivsamt.

Sen fick jag en fin promenad hem i den knarrande snön. Gick över Berthåga kyrkogård, det såg så stämningsfullt ut med de upplysta gravarna därinne. Jag hoppas verkligen att snön ligger kvar som de har lovat, så att jag hinner ta en sväng på skidorna nu i veckan och fira ledigheten.


frustratíonens afton

Igår var det julfest på kansliet! Bra koncept, catering och mer socialt än förra året. Mer rimlig nivå och utnyttja mötet mellan människor istället för att åka till ett tjusigt ställe. På nåt vis drog jag på mig uppgiften att fixa musik. Eller, jag såg det väl som ett sätt att få spela lite igen. Också har jag inte riktigt kontroll över min exhibitionistiska ådra heller antagligen. Men det var lättare sagt än gjort. Som det brukar vara. Hade tänkte ut en hel del logistik innan festen. Men inte tillräckligt visade det sig. Plötsligt skulle festen vara på en annan våning än vad jag visste. "hoppas pianot har hjul..." Jo, det hade det. Rätt gnisslande, men ändå. Och Jim N var ju skyldig Espen en pianoflytt så det löste sig finfint. Inte för att det var så där värst stämt men...

Sen skulle vi plocka upp Espens grejer med PA:t. Då visade det sig att vi missförstått varandra i det korta samtal jag hann med i farten i fredags. Men det löste sig med en extratur för Espen tillbaka till lägenheten och hans resursfulla flickvän.

Sen kom nästa steg. Det saknades en trumma. Tydligen en rätt väsentlig sådan. (jag kan verkligen ingenting om trumset) Vi försökte med ett soplock, men det användes inte sen.


Dessutom var jag rätt nervös och hispig redan innan allt detta.


Magnus kom i tid, och vi var rätt laddade när vi väl skulle köra igång. Jag inledde med att spela ungefär varannan ton fel. Tur att jag inte har för mycket prestationsångest.


Instrumenten stämde inte med varandra, pianot var jättelågt, och saxofonen går ju inte att justera så mycket, gitarren däremot stämdes med pianot, så när sax och gitarr spelade samtidigt lät det inget vidare.


Ett tag in i spelning började mitt munstycke att bråka. Spännet kring bladet lossnade, så att bladet åkte ner, och då går det minsann inte att spela. Ett par gånger fick jag skjuta upp bladet och försöka hålla kvar det i munnen. I en annan låt kunde jag hålla i med högerhanden när jag bara behövde vänster för klaffarna. Absurt. Kände mig hyfsat simultan iaf.


Normalt sett är jag mer nervös för sången än saxofonen, men eftersom saxofonen betedde sig så dumt blev jag mer avslappnad inför sjungandet nu, och det kändes rätt bra faktiskt. Har inget vidare starkt sångsjälvförtroende, men som vanligt bryr jag mig inte om sånt, utan kör på ändå.


Ja, bakom kulissen (men ganska öppet om man tittade efter) var det alltså lite kaos, men publiken verkar ha tyckt att det var trevligt iaf med bakgrundsjazz. I alla fall påstår de det. Och vi hade ju faktiskt övat 4 av 5 personer hela två gånger, vilket är lite av ett rekord för min del i såna här sammanhang.


Men inte blev jag fet av julbordet iaf, hann knappt äta nåt, och det fanns inte ens potatis kvar när jag skulle ta mat.


möte, möte, möte

Har inte orkat blogga så mycket, mest för att även bloggen har en koppling till jobbet, som blandar sig in i mitt privatliv rätt mycket, i den mån jag hinner ha ett... förra och den här veckan är det lite trångt om utrymme.
 
Många möten förra veckan. Många bra möten också. Och ganska så tunga. De flesta var i Stockholm, men jag hade också ett (eller två beroende på hur man ser det) i Örebro, ett på Gotland, och ett i Uppsala. Jorå, såatt.... Jag har ju definierat meningen med livet som att möta människor nån gång, men man behöver ju inte gå till överdrift.

Dagen idag var inte mycket bättre på det planet. Började med ett kl. 9, nästa skulle börja 12, blev samtidigt som lunch, klämde in ett till, som kom in sent i planeringe kl. 14, och stressade tillbaka för att hinna med nästa kl. 16. Då blev det dock två möten samtidigt, och sen stressa vidare till det sista som började 19, samtidigt som middag. Jo, och så hann jag ta ett medarbetarsamtal lite hastigt också däremellan. Och ett par samtal för att synka inför personalsamling och julfest. Nu är saxofonen svetsad och fixad också.

Tur att jag har aningen sovmorgon imorgon.

rörande jobb

Idag blev jag faktiskt rörd, mitt i alla möten. Gith från KRIS beskrev i ett vackert eldsjälstal hur viktiga alla vi organisationer som söker pengar till ett projekt för "De glömda barnen" är. En av handläggarna från Allmänna arvsfonden sa sen till sin kollega: "Det där skulle du ha spelat in, så kunde du spela upp det inför beslutet". Verkligen. Det var inspirerande. Mötet i övrigt var riktigt trevligt också. Påläst handläggare med bra och konstruktiva frågor kring vårt mastodontprojekt. Känns vettigt. Arbetet fortsätter, men det kändes i alla fall som vi hade en hel del hyfsade svar på de frågor de hade.

Fryshuset representant kallade för övrigt Lunarstorm och liknande för våra digitala fritidsgårdar. Det var ju en väldigt träffande beskrivning, som jag faktiskt inte hört förut.

tack snälla och hala moln

Sitter nere i Visby just nu och tittar genom snöregn på muren. Den är ju osannolikt fin den här staden. Men just nu rätt råkall.


När flygvärdinnan skulle ta hand om biljetten sa hon: "Tack, snälla!" till varje person. Tyckte det lät lite tokigt, som jag upplever det uttrycket använts det mest när man ber om något. Typ: "snälla, kan du ge mig den där..." fast det är väl skönt att variera sig förstås. Roligare ändå är den kille som jobbade på Uppsala-pendeln för några år sen (har inte sett honom på ett bra tag nu) som körde en rad olika, men alla lika entusiastiska utrop, när han visiterade biljetterna. :"Jajamensan","det där var finfint!", "Klockrent!". Och när han skulle ta betalt kontant kallade han 20-lappen för "en Selma". Alla brukade le lite när han dök upp. Sånt är charmigt. (möjligen tröttsamt i längden dock)


Både på väg upp och ner från marken kändes det som att planet slirade lite, som om det var halt. Men vi var redan i luften. Kan det bli halt på molnen eller nåt? Eller var det bara luften som lurades lite.


Vara Tobias

Idag var jag Tobias på eftermiddagen. Han är iväg och konfererar och solar. I torsdag var jag också han, men då hade jag lite tur, för telefonen höll sig rätt lugn. Nu verkar medlemsavin ha kommit fram till alla, och som Tobias förvarnade så ringer folk och vill inte vara med. Jättetråkigt är det. Dessutom verkar en hel del, både ungdomar och deras föräldrar, tro att det handlar om att vi försöker prånga på dem en vara. Nån gång måste de ju ha skrivit under en medlemsförbindelse för att hamna i registret, och vi tänker ju knappast skicka dem till kronofogden för att de inte betalar en medlemsavgift till ett förbund de inte vill vara med i.

Tur i alla fall att Tia hade med sig ett paket med en en ny förening i Karlstad med ett gäng övervärvade Junisar som kompensation.

ear-dropping

Inte tappade öron, men avlyssnande. På en gubbe på tåget som svarade i sin mobil och på rätt hög volym började prata rätt dålig engelska, hyfsat korrekt, men otroligt svenskklingande. Vad jag förstod handlade det om köp eller försäljning av oljebolag. Och så förklarade han för kunden (?) att vad de var ute efter var att tjäna pengar. Typ. Lät lite väl uppenbart tyckte jag.

CAN-dag och medialt brus

I fredags var jag på CAN-dagen,(CAN-Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) en riktigt bra konferens med temat "Kickar på Internet". De hade klämt in en hel del föreläsare, som på ganska kort tid fick presentera forskning eller projekt. Också var en av bakgrundsgestalterna från Lunarstorm där och berättade vad det är. De flesta var duktiga på att på ett lättfattligt sätt sammanfatta vad de ville säga, men riktigt hyfsade power-point-presentationer. Charmigast var nog när Karin Larsson från Medierådet skulle visa hur ungdomar idag använder medier. Hon visade en bild på en 16-årig tjej som gjorde läxan och för varje nytt medie hon använde dök det upp som en liten pratbubbla (kanske inte snyggt, men effektivt).  Hon sitter förstås framför datorn och gör läxan, en skrivuppgift på engelska. I örat har hon familjens fasta telefon med pojkvännen i, och på skrivbordet ligger mobilen. TV:n står på i bakgrunden, där några dokusåpor får skvala fritt. I datorn har hon musiken på, och laddar samtidigt hem ny (Larsson poängterade att bilden var nåt år gammal). Hon har också msn på, där hon också chattar med pojkvännen, som också finns på web-camera. Förutom pojkvännen chattar hon med ca 6 stycken till, några av dem diskuterar hon läxan med. Också har hon ett digitalt lexikon igång.

Det såg rätt extremt ut när man beskrev det så. Och den till stora delar medelålders publiken skakade på huvudet (många visst inte vad msn eller icq var heller). Men jag kände mig rätt ung. När jag pluggade heltid sist, inte så många år sen, var det alldeles för segt att enbart skriva PM. Självklart hade jag icq:n igång så att man orkade sitta lite längre. Det var väldigt olika hur många jag chattade med samtidigt, men jag minns särskilt en gång när jag skrev en PM om Indiens identitetsskapande, och chattade med en kille från just Indien som dykt upp på engelska, och med en annan kille som också dykt upp från Ukraina, på ryska, och så några stycken på svenska. Då fick jag göra tangentbordsväxling mellan chattrutorna också. Rätt kul.

Jag har nog blivit lite mer enkelspårig nu. Å andra sidan har jag haft jobb som kräver ungefär den där kompetensen ändå, det vill säga kunna vara på tre-fyra ställen samtidigt, åtminstone i huvudet.

Intressant var också, att trots att ungdomar fortfarande ägnar TV:n mest tid, är det väldigt liten fokus på just det mediet idag från medierådets sida. Vilket Larsson förklarade beror nästan enbart på vad föräldrar är oroliga för.

RSS 2.0