Fördomsfulla Lisa – igen!

Jag har ett motto, som också finns med på min presentation här på bloggen: Den största fördomen är att tro att du inte har några fördomar!

Då och då bevisar jag den för mig själv. Jag menar ju förstås med mottot att jag har fördomar, men jag tror att jag ibland lurar mig att tro att jag vet vilka fördomar jag har. Idag slogs jag igen av att min absolut största fördom är den om andra människors fördomar.

För några år sen släppte jag min fördom om andras fördomar om mig som nykterist. Jag hade väl ett par gånger motbevisats av personer som faktiskt inte hade de fördomar jag trodde de skulle ha. Flera inom gay-rörelsen slåss med just detta, det vill säga som en anledning till att inte komma ut med sin sexualitet. Man är rädd för andras fördomar, och i många fall har det visats sig att personen själv har överdrivit de andras fördomar, som kanske inte ens fanns. 

Idag handlade det om rekrytering på LSU:s GS-nätverk. (LSU – Landsrådet för Sveriges Ungdomsförbund, GS – generalsekreterare) Ett skrämmande seminarium. Just för att jag fick inse mina fördomar, och att de, skamfullt nog, lett till att jag har valt bort personer, som kunde varit intressanta, på helt oväsentliga grunder. Dessutom fick jag en hel del tips om hur man kan arbeta mer strukturerat och effektivt med rekryteringar.

Företaget som föreläste (sprint.se) har en vision. Jo, de vill alla gånger tjäna pengar också, men det var uppenbart att de vill en hel del mer. De vill förändra världen. På sitt sätt. Genom att få folk att anställa utan att kränka människovärdena. De menar att det som definierar kompetens i förhållande till en tjänst är endast fyra punkter:

Erfarenhet
Kunskap
Personliga egenskaper (i form av beteenden)
Motivation

Allt övrigt är irrelevant, och dessutom mer oföränderligt. De ovanstående är ju föränderliga, och går alltså att påverka. I betydligt högre grad än t ex kön, etnicitet, funktionshinder, sexualitet, religion eller ålder. De menar, vilket ju feminismen för mig också säger, att det inte går att dela in någon grupp på ett sånt sätt att den går att helt utesluta eller innesluta i ett visst kompetenskrav. Och därmed gör man sig själv en otjänst genom att ta med sig sina fördomar in i rekryteringen.

En problematik med detta är naturligtvis kvotering. Där fokuserar man ju just på det oväsentliga. Könet eller etniciteten gers betydelse som den inte har.  Problemet är ju dock, som jag skrivit förut, och vår föreläsare också tog upp, att vi idag redan kvoterar vita, svensknamnade män. Och egentligen skulle jag inte vilja byta ut en orättvisa mot en annan, men hur ska vi göra. För det för ju så mycket med sig. I och med att det är så stor andel män som är t ex VD:ar, leder det också till att färre kvinnor söker jobben, eller ens klarar kvalifikationen (att ha varit VD!). Och i och med att färre söker, blir det ett mindre urval, och mindre chans för att få in kvinnor till jobbet. Jag skulle vilja tidsbestämma kvoteringen. Eftersom jag ser den som ett plåster, ett nödvändigt ont, och plåster ska ju inte sitta på för länge. Om man kommer tillrätta med den största obalansen, så kanske vi därefter kan börja rekrytera fördomsfritt, eller så nära som möjligt i alla fall. Och då kommer, rent statistiskt sett, jämställdhet och mångfald att lösa sig automatiskt. Man kommer att anställa individer istället för grupper. Det vore nåt!

Han gillade inte heller idén som jag sett att Miljöpartiet har, med avpersonifierade ansökningar. Han menade, att om man inte har bearbetat sina fördomar och sin kravprofil, så hjälper det inte. Risken blir att man istället sitter och försöker lista ut vem som döljer sig bakom ansökan, och att det då blir ett fokus på just det som man försökte bortse ifrån. Säkert en stor risk. Men genom att medvetandegöra sig själv kan man istället motarbeta sina fördomar, även om man ser kön, ålder och etnicitet.

Kommentarer
Postat av: Macke K

Först, innan jag läst, tänkte jag skriva att ingen pallar läsa en så lång text och att du ofta skriver för långt. Sen började jag läsa ändå och nu har jag läst färdigt. Det var spännande, det mesta. Men generellt skriver du väldigt långt. Att uttrycka sig fåordigt är en svår konst. Verkligen.

2006-02-15 @ 21:19:36
Postat av: Lisa

:) det roliga är att jag tänkte verkligen lägga till det som ett ps på slutet. Typ: Nån gång ska jag lära mig skriva kortfattat.

Jag är helt medveten om att jag inte är där än, och att det vore önskvärt. Jag är ofta väldigt pratig i textform. Tack för feedback!

2006-02-15 @ 22:18:49
URL: http://lisaskiold.blogg.se
Postat av: Micke

Lika insiktsfullt som vanligt, Lisa!
Jag är helt överens med dig om slutmålet, man jag gillar kvotering lika lite som jag gillar plåster. Plåster kan växa fast i sår, då är det bättre med Aloe Vera, Det hade jag behövt just nu på de sår jag fick när jag försökte boxa omkull baptistkyrkan i Uppsala i onsdags...

2006-02-17 @ 08:20:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0