Förebildens makt

Jag försökte se på Commander in Chief. Blev naturligtvis rätt tänd på tanken med en kvinnlig president. Lyckades spela in de första båda dubbelavsnitten och har kollat igenom dem. Liksom så många andra är jag inte imponerad. Min första känsla var att det var så många dåliga skådisar. Barnen spelar urdåligt, inte trovärdigt. Mannen är hur platt som helst. Och så det här svart-vita, med den genomonda talmannen med sexig assistent. Tröttsamt, och tråkigt.

Såg en notis i DN som kritiserade den politik som bedrivs, vilken går tvärtemot alla internationella regler. De var inne på att det var en kvinnohatare som gjort serien, den visar inte på någon särskilt positiv bild av en kvinnlig president direkt. Även om den också visar en hel del på patriarkatets strategier för att hålla kvinnor på mattan, och förminska en kvinnas erfarenhet och kunskap till att "bara" vara en kvinnas.

Tacka vet jag Star Trek. Kapten Janeway i Voyager har en betydligt mer intressant ledarstil, där man kan inspireras av hur hon hanterar en mängd olika problem. Jag märker att jag identifierar mig mer med kvinnorna i serierna, och gillar naturligtvis de starka karaktärerna. Dax och Kira i Deep Space 9 är två till som på många sätt kan vara förebilder. Det är så skönt att få se något annat än bimbos eller hemmafruar. Att få bredda bilden av kvinnan. Och jag är övertygad om att det har en enorm betydelse.

Jag brukar ibland ta Island som exempel för att beskriva varför kvotering kan vara ett nödvändigt ont. Vigdís Finnbogadóttir var ju president där, den första kvinna som valts genom demokratiskt val (1980). Vid något tillfälle ska en skolpojke blivit intervjuvad om han ville bli president när han blev stor, och han ska då ha svarat: Nej, det är ju bara kvinnor som är president!

Om man växer upp i ett samhälle där bara det ena könet gör en viss uppgift, så är det väldigt lätt att tro att det är så det ska vara.

Det är synd att CIC inte var bättre, men trots sin taskiga kvalitét, så kan den nog ändå påverka möjligheten för en kvinna att väljas till det ämbetet. Precis som Star Trek var en föregångsserie redan på 60-talet, som visade både kvinnor på kommandobryggan och så småningom svarta i starka positioner.

Jag har en kollega vars dotter studerade mig i somras. För att se hur en chef är. Så här kan man vara. Det är en variant. Kändes rätt schysst att få vara modell för en sån kunskap.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Och på den mer oseriösa bogen kan jag då påpeka att jag alltid har tyckt att du är lik Dax...till utseendet(egentligen är du ju lik Terry Farrell, förstås)och lite av framtoningen. Rak, liksom.

2006-01-27 @ 08:46:58
URL: http://www.grusimaskineriet.blogspot.com
Postat av: Mikael

Hm, Lisa Skiöld=Kapten Janeway...? Absolut!!
Fast jag tror inte att Kapten Janeway skulle vara för kvotering... ;)
/Micke

2006-01-27 @ 11:06:36
Postat av: Anna Frej

Star Trek har alltid varit en stor jämställdhetsinspiration! Fler borde titta på Trek, dock inte Enterprise som var en tillbakagång i det avseendet ... Tacka vet jag Kira, Dax, Janeway och Torres.

2006-01-27 @ 16:28:13
Postat av: Lisa

Är väldigt smickrad av Dax-liknelsen :)

Micke:Nej, det tror inte jag heller, men å andra sidan behöver hon det inte heller, för i hennes århundrade är ju jämställdheten fixad. Typ.

Ja, Torres glömde jag ju nämna. Det sköna med henne är att hon inte behöver bli förbannad på sin situation som kvinna, utan kan bli det på helt andra saker.

2006-01-27 @ 18:12:52
URL: http://www.lisaskiold.blogg.se
Postat av: MIcke

ja precis, det var typ det jag tänkte men inte skrev... min dator har tydligen inte lärt sig att läsa mina tankar än...

2006-01-29 @ 17:36:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0