Pretty in pink - nostalgitripp till 80-talet

Har just avjnutit den filmen. Från -86, vilket var största anledningen till att se den. Underbara kläder och grejer. Så mycket snygga kombinationer. Bara en sån detalj som den rosa telefonen intill den röda bandspelaren.

Filmen bygger på en klasskonflikt (som i över- underklass, och inte som jag trodde när jag var liten och hörde talas om klasskampen) som är extremt tydlig. Det lustiga är bara, att trots att jag faktiskt var 11 år när filmen gjordes, och hade en del av de gräsliga kläder som var moderna då, så kunde jag inte urskilja på kläder och frisyrer vilka som tillhörde vilken klass. De så kallade överklassen försökte mobba underklassflickan för hennes omoderna kläder, när de själva gick i trasor som satt hur fult som helst.

Mest upprörande var när underklassflickan skulle gå på skolbalen och klippte sönder den snygga 60-talsklänningen och sydde nåt slags tält. Ujujujuj.

Jag är så här i efterhand i af rätt nöjd med att jag åtminstone emmellanåt körde en mer alternativ stil, och på skolavslutningen i 9:an undvek gräddbakelser till förmån för en liten svart tajt sak, rejält rufsigt hår, mycket rött läppstift och mycket nitar och kedjor.

Men jag bidrar ändå med några av mina favoritkläder på 80-talet (eller kanske de jag minns iaf):


  • Det breda resårbältet, som dessutom fungerade som en slags korsett, utsökt ihop med den stora fluffiga vita kjolen, eller den svart-vitprickiga (som fick följa med in i 90-talet också)
  • Mina ljuslila spetsiga tygskor, stenhårda och garanterade skavsår ett bra tag innan de mjukats upp en aning (Sara och Ulrika hade likadana, fast rosa tror jag)
  • Den spygröna, lite lagom bylsiga koftan som jag fick ärva av kusin Eva
  • Plastskor i sandalformat (självklart pastellfärgade) och plastväskor från Tyskland - tyckte det var rätt coolt, för det var ingen annan som hade. Plastväskan (genomskinlig med med lite pastelliga färger på) hade dock en nackdel att den frös sönder i vinterkylan
  • Ah, just ja, den ljusrosa jeansskjortan, med det tunna mörkrosa skärpet till, så att skjortan bylsade ut ovanför - ganska avancerat att få det rätt
Det roligaste var dock att jag sparade en hel del av mina gamla 80-talsgrejer, och använde dem nån gång på 90-talet och åstadkom en riktigt bra chockeffekt på gymnasiet iförd gula (!) strumpbyxor, chockrosa benvärmare (hur kunde jag glömma bort dem), en smalrandig gul-rosa-blå-grön, tajt, kort kjol, och ovannämnda kofta. Det var såna dagar som gav upphov till studentmössekommentaren : Vem ska nu blända mitt färgsinne? och korridorskommentarer från de mer konservativa klädmänniskorna  - Får man verkligen se ut så där?

Ja, det var tider det....



Kommentarer
Postat av: Anonym

uh, kul att leva på 80-talet.. i alla fall att vara medveten om det.
(haha, såg också filmen)

2006-01-03 @ 01:10:13
URL: http://bettan.blogg.se
Postat av: misan

Jag blev också jätteupprörd när hon klippte sönder klänningen. Borde vara straff för sånt.... =)

2006-01-04 @ 12:00:03
Postat av: Andreas Ericsson

Oh vad jag önskar att du bildssatt det här inlägget.

2006-01-04 @ 13:12:16
URL: http://andreasericsson.blogspot.com
Postat av: Lisa

Jadu Andreas, nån gång kanske du får se ett bildbevis. Man vet aldrig...

2006-01-05 @ 00:16:26
Postat av: Eva

Jag har undrat var den fina koftan tog vägen! :)

2006-06-05 @ 02:36:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0