golvläggar-Lisa

Nu i veckan var vi och hjälpte till några timmar på Gunnars systers husbygge. Som vanligt är det så skönt när man hittar en uppgift som man kan utföra och känna att det händer något. Och så syns det ett tydligt, oerhört konkret resultat efteråt. Jag minns när jag pluggade och fick jobba lite extra med att sätta upp panel i Arkens källare, det var så härligt. Att se att de här meterna har jag spikat upp. Och så hade man kanske färdigställt något PM veckan innan, som tagit massa timmar, och resultatet blir några futtiga sidor papper som ett 10-tal kursare läser igenom men som sedan försvinner från något väsentligt sammanhang.

Jämför med att bygga hus. Man behöver nog sällan fråga sig varför man håller på med det man gör, för folk behöver ju bo nånstans. Och efter en veckas jobb kan man se precis vad som har hänt.

Nu trivs jag jättebra med mitt jobb, men rent generellt tycker jag att det borde finnas möjlighet till fler jobb som blandade teori och praktik. När jag pratade om vad jag skulle bli när jag var liten så var det sällan ett specifikt som hägrade, utan ungefär fem olika jobb samtidigt, ett för varje dag i veckan. Jag tror inte bygg-arbetare var med då, men från och till i mer vuxen ålder har jag sneglat på byggen och tänkt att det skulle vara kul.

nu har Vindlek gått vidare

Vi lyckades sälja Vindlek! (Neptunkryssaren som hade en taskig köl)

Det känns skönt, både att bli av med bördan av en båt som står och torkar sönder i sommarvärmen och kostar uppläggningsplats, en massa prylar på vinden, men också att den faktiskt får leva vidare. En 18-årig kille och några polare till honom köpte den för att ha som gemensamt projekt. Det låter skojigt. Killen har redan en (enligt egen utsago) otroligt tjusig Neptunkryssare som han kan segla och dessutom använda för att kolla på hur man ska göra.

Så förhoppningsvis kommer Vindlek att segla igen. Det hade varit hemskt tråkigt att behöva skrota båten. Dessutom är ju varje exemplar en liten raritet, så himla många byggdes det inte, och den är från 1946, så det känns bra kulturhistoriskt att de bevaras.

Nu har vi en utombordare och lite segel kvar att sälja, om nån är intresserad...

musik i gammalt format

Jag tillhör en av dem som envist inte velat slänga mina gamla kassetband. Främsta skälet är att det är så mycket musik som jag inte har i något annat format än, men som jag ändå vill kunna lyssna på ibland. Nu har vi inget kassetdäck till den stora stereon (som i och för sig knappt har högtalare just nu), och i bilen är det CD och Freestylen har gått i graven när I-poden införskaffades, så det börjar kännas lite skrymmande med en massa kassetter. För några månader sen skrev jag ner vilken musik jag har på banden som jag vill ha kvar, det blev rätt mycket... Jag köpte dessutom en massa band i Ryssland, där de kostade några kronor styck och på så vis var ett perfekt sätt att testa om man ville ha CD eller inte.

Här är en lista på den musik jag har på band idag. Rätt många vill jag ska försöka ersätta i antingen mp3 eller CD-variant.  Några har jag nån skiva av, men vill ha fler. Ska botanisera i någon affär med begagnade skivor tänkte jag. Kanske redan idag, man vet aldrig?

Sinead O´Connor, Cranberries, Reality Bites - soundtrack (införskaffat!), Primal Scream, Chumbawamba, The Mission, Bruce Springsteen, Stolta stad, Van Halen, Monica Zetterlund, Ella & Louis, Wannadies, David Bowie, Lenny Kravitz, Imperiet - Tiggarens tal (införskaffat!) och Peace, love and pitbulls, Aerosmith - PUMP (införskaffat!), The Clash, Ramones, Housemartins, The Doors, Nightmare before Christmas - soundtrack, Eva Dahlgren, Persons Pack - Sekunder i Sverige, Thåström, Björk - Post, Portishead - Dummy, Di Leva, Depeche Mode, Inxs, Flashdance, Lizzy Borden, ABBA, Sator, Stonecake, Billy Idol, Kings X, Black Crowes, Nirvana, Tesla, Helloween, Elvis, The Lether Nun, Jethro Tull, David Lee Roth, Sweet, Offspring, Blur, Eurythmics, Dead can dance, Runrig, Shane MacGowan, Ulf Lundell, Robert Plant, Enya, The Committments, Ebba Grön, Fleshquartet, The Waterboys, Dire Straits, Twin Peaks - soundtrack.

Nu har jag inte skrivit upp de ryska banden, och de känns också svårast att ersätta. Kanske får de vara kvar lite till ändå...vi har ju nåt att spela på än så länge i alla fall...

Förutom de nyss införskaffade godingarna i listan har jag faktiskt köpt Dixie chicks och Peshi också, för att få lite nytt i öronen. Men jag känner fortfarande att jag är seg i att hitta och skaffa ny musik nuförtiden. Har liksom stannat av i musikväxten lite. Men det går ju att ordna.

tillbaka till 30-talet

I natt drömde jag att jag var på 30-talet, närmare bestämt 1933. Jag hade gjort nån slags tidsresa, och fick bland annat möjlighet att åka med alldeles nya och fräscha spårvagnar i Stockholm. Rätt skojigt.

När vi åkte hem från Örebro idag passerade vi en reklamskylt som fick mig att undra om det var en föraning jag hade haft i drömmen, eller om jag var kvar i den. Så här stod det:

"Låt oss få besöka din fru!"

Avsändare var Dalakök i Köping.

Jag stirrade på skylten för att försöka förstå vad de menade, men lyckades inte riktigt. Nån annan som kan tolka den och vad den gör längs en motorväg år 2006?


Jazzfestivalande i härliga sommarkvällar

Jag har festivalat lite, varit på vuxen-festival som jag kallar den. Men i år var det nog fler ungdomar än nånsin tror jag. Tidigare brukade jag bidra till att dra ner åldern rejält, men nu var jag långt ifrån yngst. Men det är det som är så skönt med Stockholms jazzfestival, att det är alla åldrar och bra stämning. Läst i tidningen att ordningsvakten tyckte det var lugnt, och jag instämmer. I fredags såg jag en man som möjligen hade druckit lite väl mycket, och igår var det en kvinna som hade svårt att sluta gå (vingla) och köpa mer öl. Inget dramatiskt alls, många gravida magar och barnfamiljer.

Tyvärr blev ankomsten på fredagen försenad, på grund av gräsbrand som stoppade tåget i Knivsta. Vi (jag, Gunnar och Linda) hann höra det sista av Claes Yngström Sky High  - väldigt rockigt och lite Jimi Hendrix-liknande. Rätt bra. Och sen var det ju Sting. Även där kan jag nog instämma i DN:s recension (även om jag inte skulle använda lika sofistikerade uttryck som "skitigt basicdriv"). Men mig som inte lyssnat så extremt intensivt på Sting passade konserten riktigt bra. Kände igen nästan alla låtar och kul att han tar ut svängarna lite live. Roxanne höll på hur länge som helst, och fick till och med lite jazz-känsla en stund.

Lördagen hann vi först med en trevlig lunch med moster Lena-Hägerstena, och sen var vi tidigt på festivalen, mötte upp Kerstin, och hann med att lyssna på hela fem band. Bohuslän Big band med Georgie Fame - så kallad riktig jazz. Skönt gung. Magnus Lindgren Quartet som till min glädje också bjöd på jazz på tvärflöjt. Helt rätt sätt att använda det instrumentet enligt mig. (måste skaffa lite Jethro Tull-musik igen). Riktigt duktiga är de, kul att höra.

Sen kom något av huvudnumret, Mariam Makeba. Det var ju kul att se henne, hon är ju lite ikon, men tyvärr var det inte något riktigt drag i låtarna förrän sista numret då hon som tur var körde sin "Pata pata". Lite för smörigt annars.

Då var Avishai Cohen Trio betydligt mer fartiga. De hade en hel del finstämda, men coola låtar också, men mot slutet började de flippa ur och pianisten stod och hoppade och dansade medan han spelade så fort att man inte kunde se händerna. Otroligt skickliga musiker, och kul musik. En basist som huvudperson, bara en sån sak. Helhäftiga ljud fick han till med ståbasen.

När ryggen hade börjat bli riktigt stel av att sitta på träbänk kom till slut The best of Nils Landgren Funk Unit på scenen. Med två trumset och en hel bunt musiker blev det bra tryck. En av saxofonisterna hade lite väl röriga solon tyckte jag, men den andra lät bättre. En riktigt bra avslutning på en helkväll med prisvärd musik.


Författarpresentation

I söndags presenterade jag Anna-Karin Palm på Linnéträdgårdens Konstsommar. En av de varma dagarna, som tur var kom det lite fläktar in i lokalen då och då. Min mamma, moster och nästan-moster var där för att lyssna, och se hur jag skötte mig.

Palm var riktigt bra. Jag hade passat på att läsa hennes senaste Herrgården inför giget. Det blev en liten extra krydda att läsa en bok när man vet att man ska träffa författaren sen, Boken var bra, spännande och mystisk och en lite blommig, dammig doft över den. Samtidigt som den var rätt skrämmande och lite avståndstagande. Jag brukar oftast inte gilla när jag-personen är svårfångad, men här störde det mig inte.
Hon läst en del från sin bok Lekplats som är korta historier, inte olikt vad som kunde skrivits på en blogg, om olika delar av livet. En fantastisk episod från när hon jobbat på Systembolagsbutik till exempel. Allt är inte sant, men den kan nog vara det tror jag. Jag passade på att köpa den (eller, mamma bjöd mig faktiskt), och ser fram emot att läsa mer.

Hennes bästa citat från kvällen var när hon resonerade kring frågan varför hon hade valt en man som huvudperson i senaste boken. Ungefär "Man brukar säga att när kvinnor skriver om kvinnor är det kvinnolitteratur, men när män skriver om män så handlar det om människor. Jag jobbar efter arbetshypotesen att kvinnor också är människor. "

Jag, och fler med mig som lyssnade, blev inspirerad att börja skriva lite mer skönlitterärt. Jag får se om jag startar en sån variant på blogg, där jag kanske kan skriva ner varianter av mina detaljrika drömmar till exempel. Vore roligt.

Anybody out there?

Så heter min nyss utlästa semesterbok. Jag lyckades spara mig till semestern började med att läsa den. Delvis för att det verkligen är en riktig bok, ingen smidig pocket att packa ner. Marian Keyes heter hon som skrev och en av favoritförfattarna (framförallt i den genren - godisböcker).

Som vanligt ett skönt språk, charmiga scener, och ett allvarligt underliggande budskap. Möjligen lite smörigt slut, men jag hade säkert tyckt det var jobbigt annars.

Semesterseghet

I fredags kväll kom jag hem efter en halv Sommarfestival på Öckerö. Det var fint väder och massa trevligt folk, kongresskänsla utan kongress-stress. I alla fall för mig som inte hade någon huvuduppgift att utföra. All heder dock till gänget som slet sig trötta för att få allt att klaffa.

I lördags började semestern. Härligt obestämd, men första veckan med lite kortare gig inbokade. Lite ideellt värdskap på Konstsommars arrangemang i Linnéträdgården (ikväll ska jag presentera Anna-Karin Palm) , banken, och sen lite födelsedagar och Jazzfestival.

Sen får vi se vad det blir. Vi har skrivit önskelistor, men inte spikat nåt.

Igår kväll åkte vi ut, sent efter att jag vilat lite av värmetrötthet, till Björklinge och fick i båten så att Gunnar fick fiska, och jag bada och läsa bok i båten. Underbar kväll, ljumma vindar och solnedgång vid Långsjön.

Nu har jag ägnat 1,5 timme att äta frukost och läsa bok. Gunnar har precis stängt av de hemska amerikanska såporna så att man slipper både tjoandet mellan nya personer och de otroligt meningslösa diskussionerna om vilka kläder den överviktiga kvinnan egentligen bör ha på sig. Till och med TV-shop är bättre kvalitéts-TV.

Jag vill att du ska veta...

Heter en fotoutsällning av Ulla Lemberg som pågår just nu på Etnografiska museet. Över 100 bilder om kärlek, jämställdhet och rättvisa står det på broschyren.  

Jag skolkade från jobbet i torsdags under dagen för att åka och delta på fotografens egen visning av sina bilder. En så engagerad kvinna körde inte igenom dem på en timme, så det blev en lite längre stunds skolkning än jag tänkt mig först. Men det hade känts långsökt att prioritera min bokhyllerensning när hon berättar om de kvinnor hon mött som är offer för trafficking eller gatubarnen i Chile. Som tur var är utställningen uppblandad med underbart positiva bilder också. Till exempel av pappor, eller andra män som tar hand om barn. Bilder som tydligen gör succé inte minst utomlands där det fenomenet fortfarande är rätt okänt.  

Jag kan verkligen rekommendera utställningen, åk dit en regnig dag, eller en solig, och vila sen i den härliga restaurangens lummiga trädgård.  

En av de reflektioner som Lemberg gjort genom sitt liv är kring kvinno-objektifiering. När hon började som fotograf på 60-talet hängde det halvnakna eller nakna kvinnobilder på väldigt många (mansdominerade) arbetsplatser. De försvann sen i takt med att jämtställdheten bredde ut sig. Men idag finns de istället överallt, på enorma affischer i tunnelbanan, på busshållplatsen och så vidare. Rätt ironiskt egentligen. Nu dyker det även upp en del liknande på män, som i lika hög grad objektifierar och skapar ett sexobjekt, men det är fortfarande kvinnan som dominerar som säljargument. Tre steg framåt, och två bakåt. Eller nåt.  

Utställningen pågår till slutet av augusti. Om nån råkade se dokumentären om Lemberg som gick på SVT för några veckor sen, så är det samma person.

utsikt från traktorn

utsikt från traktorn


...också upp på höskullen

...också upp på höskullen


Märta och Gunnar sliter i värmen

Märta och Gunnar sliter i värmen


Lalla och Malin samlar ihop höbalar

Lalla och Malin samlar ihop höbalar


Traktor-körning

Traktor-körning

Det gäller att ta chansen när man ser den. I helgen var det att få köra traktor! Jag fick äran att delta i hö-skörden, och bidrog genom att stanna till vid höbalarna som sen kastades upp på flaket, sorterades och sen när jag backat (med släp!) intill ladugården, lastades in på höskullen. Det var riktigt coolt! På bilden syns jag, väldigt fokuserad på uppgiften. Hade inte riktigt fått till kopplingsläget än där...

RSS 2.0