I taket lyser stjärnorna

30/3 -06


Jag var på teater idag. Det händer lite för sällan tyvärr. I första hand var det för att jag och mamma var nyfikna på att se min gamla klasskamrat från låg- och mellanstadiet spela. Hon är ingen jag har hållit kontakt med på något sätt. I lågstadiet lekte vi ihop ibland, och gick på samma fritis, men i mellanstadiet umgicks vi nog inte. Eva Rexed, som hon heter, visste redan tidigt att hon skulle bli skådespelare. Har jag för mig i alla fall. Jag tror säkert att hon utnyttjade tillfällena på ”roliga timmen” till att agera. Fast jag kan inte säga att jag minns, har starkast minnen av mina egna framträdanden, som när jag, Sara och Ulrika lekte hundar i klassrummet. Helt urflippat. Jag minns dock Eva när hon sjöng skillingtryck inför hela skolan. Galet modigt, det var ju ingen unge som hade en aning om vad det var, eller var i närheten av en förmåga att uppskatta en möjlig talang i det. Eva satsade i alla fall, gick på teaterlinje på gymnasiet, en massa olika teaterskolor. Hade tydligen för två år sen nu gått ut teaterhögskolan (är ju inte så många som kommer in där, men de flesta som gör det brukar det kunna gå bra för). Och nu syns hon lite överallt. Inte minst på filmaffischer för Nessers filmade böcker om Van Veeteren. Som jag inte sett. Men nu är mer sugen på. Fast jag tror inte de är alls lika bra som den här pjäsen var.

Den var stark. Jag hade inga förväntningar på den, trots att jag läst en väldigt positiv recension i DN. Hade inte läst boken av Johanna Tydell heller, men hört gott om den. De fyra tjejerna på den sparspakade scenen gjorde en otroligt bra insats. 65 minuter intensivt spel, men snabba rollbyten, från cancersjuk mamma till coola killen, till Jennas tankar och så vidare. Så skickligt spel, så väl levererade repliker, inget konstlat eller pinsamt, bara rätt igenom bra, roligt och gripande. Pjäsen slutar mitt i känslan, så att man knappt hunnit hämta andan när ljuset tänds. Pjäsen riktar sig till skolor och till 5-9:e klass, men den funkar för alla som varit tonåringar nån gång. Om ni har chansen, se den, om inte annat så för att få se på riktigt bra skådespeleri. På www.fredag.info kan man få reda på när den spelas framöver. Nu närmast i maj, men den skulle även gå i höst tydligen.


lössnö och tunnbrödsmacka

Jag fick två dagar i Riksgränsen efter förbundsstyrelsemötet i Jokkmokk, och fick till slut förstå vad det handlar om där. Lössnö, och offpist intill pisten. Inga träd, bara en massa härlig mjuk snö att glida omkring i och hoppa lite här och där. Och så strålande sol och knappt nån vind förstås. Gled in genom Norge i nåt åk, så det blev en utlandssemester av det minsann.

Sofia Hallbert bidrog till semestern med receptet till lunchmackorna, som jag tänkte sprida här också:

Tunnbröd
Färsk bladspenat
Potatissallad
Keso
Cocktailtomater
Avokado
Äpple
Salt och peppar, ev pizzakrydda


Börja med att lägga ut några spenatblad (alternativt salladsblad), och därpå potatissalladen och keso. Skiva tomater, avokado och äpple, och krydda. Rulla ihop, och njut på utflykten. Smidigt, mättande och gott!

Min farfar

I morgon ska jag på begravning för min farfar, Lars Skiöld (senior ibland kallad i släkten, eftersom min far har samma namn). Här ägnas en liten blogg om mina upplevelser av honom.

I min barndom var han alltid centralpunkten i alla släktens sammanhang. På midsomrarna var det också han som arrangerade allt i grannskapet, och på julafton var det han som tog ton till snapsvisor och som dominerade i rummet.

Han var extremt egensinning, inte så anpassningsbar. Kallade sig vid flera tillfällen för anti-feminist. Men lät ändå mig köra den stora, tunga skotern själv. Till mina fastras förvåning.

Han spelade en massa instrument, sjöng gärna frälsis-visor. I bilen, och lite när som. Målade, hade stensamling, odlade och tog varsamt hand om småfåglarna, vilka han också använde som ursäkt för att slippa åka ifrån sin stuga vid vackra Faxälven i Jämtland, dit han emigrerade när de började bygga höghus bakom hans barndomshem.

Vi var ganska sällan överens om politiska frågor (trots att han kallade sig socialist mot slutet), men hade ändå ett par sympatiska nyår tillsammans uppe i stugan. Millennieskiftet firade jag där med honom, med marschallen i den lilla hembyggda kåtan på tomten, och tomtebloss nedstuckna i snön. Och sen hummer till supé. Och egenplockade hallon, lingon och blåbär till efterrätt.

Han var en berättare och en ledare, en livsnjutare i stort och smått. Kanske njöt han mer av skogens liv än av storslagna samlingar, som han dock fick en beskärd del av i sitt yrkesliv. Jag är tacksam för att han sammanställt en mängd av sina tankar och betraktelser i bokform - 80 år på Tellus, som också innehåller svensk trafikhistoria i en mysko blandning.

Den 27:e februari tog hans liv slut, vid 83 års ålder. Hans närvaro kommer på många sätt att finnas kvar länge än. En så karaktärsfull person glöms inte i första taget.

Masjävlar

Långt efter att alla har sett den blev det av för några helger sen. Riktigt så impad som de andra jag hört var jag inte, och så rolig var den inte heller i mina ögon. Rätt tragisk däremot. Om än en hel del "huvudet-på-spiken"-skildringar av hur det kan fungera i svensk landsbygd. Jag noterade också att den kändes mer som en teater än en film, eftersom man inte utnyttjat filmmediets möjlighet att visa historia till exmpel. Vilket gjorde att alla personer var väldigt lösryckta. Och allt utspelades också under en kort tidsperiod, och skulle kunnat gjorts på samma plats.

Den kanske blir pjäs också, skulle funka bra som det tror jag.

Nu är det bara Så som i himmelen kvar av de där filmerna som man skulle se. Och Gudfadern.


Om Gud vill

En av de bästa filmer jag sett på länge. Väldigt osvensk på ett positivt sätt. Den kändes fransk, är nog den närmsta liknelse jag kan göra. Skön känsla, roliga filmvinklar och vackra bilder. Definitivt sevärd!

pudelrocksförflutna?

Erik efterfrågar bildbevis på mitt påstådda pudelrocksförflutna. Syns det vad man lyssnar på? Tyvärr kan jag inte visa några bilder med en Lisa i sliten jeansjacka med hårdrocksband på. När jag var på Monsters of Rock -90 (!) i Köpenhamn med Ulrika var vi nog de enda med färgglada kläder på oss. Jag hade vid tillfället dessutom rätt kort hår vad jag minns.

Jag kan däremot visa en hel del kassettband, ett par vinylskivor, och även en liten sektion i min CD-samling där rock och hårdrock samsas. Främst Queensryche i CD-samlingen, och jag noterade att de skulle dyka upp i Sverige i sommar och blev faktiskt lite sugen. Även om det är rätt sällan jag slår på de skivorna numera. Mest rysk och ukrainsk rock nuförtiden.

Det enda bildbevis jag skulle kunna få fram är en bild (som faktiskt florerade i Uppsala -UNFkretsar ett tag) från gymnasiet där jag bär en T-shirt från en David Lee Roth konsert, med texten "Pure fuckin rock" på framsidan. Min studirektor tyckte inte den var helt lämplig när jag hade den i de vackra palatsen på studiebesök i Moskva minns jag.

Schlager

Jag hade en rätt lång period när jag var emot schalger. Vet att några i UNF brukade anordna anti-schlagerfester också, minns inte om jag gick på någon dock. Numera är jag inte så militant, och väljer till och med frivilligt att titta ibland. Delvis för att hänga med i snacket, precis som jag ibland försöker se på nån såpa för att förstå vad folk pratar om.

Jag blev i alla fall glatt överraskad över att The Poodles (bara namnet!) gick vidare. Det glädjer en gammal pudel-rockare.

Grangärde

Jag var i Grangärde i helgen, utan att vara på Saxenborg. Kändes lite ovant, men rätt skönt, även om jag nog tror att 50-årsjubileet var kul.

Istället för att lyssna på Roberts tal åkte jag lite långfärdsskridskor på sjön, och lagade mat och spelade spel med min sambo, och min gamla kombo Cornelia och hennes Jean-Michel. Framåt kvällen var vi lite övertrötta allihop, så då blev När och fjärran-spelet oväntat roligt.

Dels var det pinsamt komiskt att Jean-Michel inte visste att Namibia var ett land, och jag inte var det låg i Afrika. Speciellt när vi sedan kollat upp det i Atlasen, och insåg att det var rätt stort.

När jag skulle svara på vilken sport Fetisov utövade skrattade vi allihop så vi grät. (Jag klarade inte frågan, skulle möjligen har gissat bättre om jag inte hade haft skrattkonvulsioner)


annorlunda fönstertitt

Jag är ju så nöjd med att vi hittade en lägenhet som knappt har någon insyn, så jag blev lite ställd när jag i ögonvrån såg en man på sky-lift utanför fönstret. De håller på att ta bort istappar. Det är ju så fantastiskt det här landet. Tänk att de kommer in på min gård och gör sånt. Ibland är det vackert med storebror-mentaliteten.



urflippad teknik

Just nu ser min blogg helmysko ut. Jag har kollat på några av de andra, som använder blogg.se, men deras ser normala ut. Vad har hänt?


RSS 2.0