goda initiativ

http://www.stafettmotvåldtäkt.nu/

Lite roligt när PR-byråer engagerar sig. Har ju varit ett par såna exempel nu, där de har bidragit med själva marknadsföringen för sakens skull. Här kommer till och med initiativet från personer på företagen vad jag förstår.


båtsorg eller total antiklimax

När vi pumpade ur vattnet ur båten visade det sig att den läckte in rejält på två ställen i kölsvinet. Det vill säga, det var inte sannolikt att det skulle tätas av sig självt. Vi fick hissa upp den igen, och fick sen sjukdomsbeskedet av två kunniga herrar på varvet. Rejält sjuk var den. Ruttet trä i kölen. Ordinerat recept: byta ut halva trädelen i kölen. Uppskattad tid: cirka tre år, kostnad cirka 15 000:- alternativt låta någon proffessionell göra det: cirka 70 000:-

Så om det är någon som är intresserad av en Neptunkryssare, som har en hel del att göras med däck, tak och dylikt, och en rutten köl, så hör av er...

Av de materiella förluster jag har gjort är den här i särklass. Otroligt trist.

Så alla som har hoppats hänga med på en tur i sommar kan plocka bort den planen ur huvudet. Och vi får planera om hela vår sommar.

en till från ovan

en till från ovan

Ja, rätt stolta var vi när den väl kom i. Desssutom sprutade det inte in vatten, utan vi fick fylla på med slang för att det skulle kunna svälla inifrån också.

Rätt mycket kvar att göra innan den är så fin som den skulle kunna vara. Nästa steg är att få på masten. Men nu blir det en paus på en dag till mamma stuga, så vi får vila upp oss, medan Vindlek ligger och sväller till i Ekoln.

Vindlek i luften..

Vindlek i luften..


Vindlek i helfigur

Vindlek i helfigur

Efter oräknat antal timmars slipande, skrapande, målande, linoljande och tjärspacklande skulle hon till slut i nu i morse! Så här snygg såg hon ut innan vi började tejpa på sprickorna också.

hur många öl väger en 8-åring?

Tack vare EU och dåliga förhandlingar har vi ju idag helt sjuka införselkvoter på alkohol. För personligt bruk (för man får ju inte sälja vidare) får man ta in en ranson som är allt annat än bärbar. Därför har ju en del bilmärken gjort reklam med hur mycket man får plats med i deras bagageutrymme. Men det är nog knappt det räcker ändå.

Jag hörde en historia häromdagen på lunchen, om en familj som hade semstrat i Tyskland. Föräldrarna skulle köpa med sig lite vin, och insåg när de hade köpt en massa att det fick inte riktigt plats. Då ska de ha lämnat barnet, eller satt honom på en buss eller nåt sånt, för att få plats med mer. Man undrar hur många liter de fick med sig istället för 8-åringen. Förhoppningsvis kom killen fram så småningom, och förhoppningsvis var inte föräldrarna packade hela tiden när han väl gjorde det.


slipresultat

slipresultat

Så mycket vi har orkat och haft tid har helgerna gått åt till att fixa med båten. Vi är ju totala noviser på området, så varje process går trevande fram. Förstå vad man ska göra. Försöka hitta rätt färg, verktyg eller massa till ändamålet. Utföra det. Nu är stackars Vindlek alldeles torr, vilket nog är bra, men det ser lite läskigt ut. Förhoppningsvis ska båten få komma i vattnet snart, och svälla till.

På bilden ser man kanten som jag har slipat, och Gunnar oljat in med linolja. Resten är den oslipade delen. Där återstår att se hur mycket vi hinner/orkar fixa. Innan kantslipningen var där alldeles grått. Det är skönt att slita när det ger resultat. Och lite träningsvärk i armen på köpet.

hur använda män?

Jag fortsätter se på Sex and the city (hade till min belåtenhet lyckats göra Micke upprörd över det, innan han också konstaterade att serien inte var så illa som man kunde tro). Det händer att jag blir irriterad över deras moral, eller sätt att hantera saker. Men i det avsnitt jag såg häromdagen var det en könsrollsfråga. Surprise?

Det blir så paradoxalt, vilket det ju ofta är med könsroller. Men här är en bunt framgångsrika, självständiga kvinnor, alla utom en med ett rätt frigjort sexliv. När så den mest frigjorda blir förkyld och sängliggande, och behöver hjälp med sin gardinstång, blir hon helt handikappad. Hur kan det komma sig? Jo, hon har ingen man som kan hjälpa henne. Hon har många som hon kan ha sex med, men ingen som kan hjälpa  henne med gardinstången.

Det finns ju många saker man kan reflektera över i ett sån situation. En av mina främsta var; Varför kunde hon inte ringa nån av sina tjejkompisar, som ju alltid ställer upp på varandra, för att fixa stången? Svaret är: jo, för de har visat i andra avsnitt att de inte befattar sig med verktyg. (fast måla om köket kunde visst vår huvudperson göra). Verktyg är tydligen gränsen för deras förmåga. (eller för deras önskade könsroll) Hur svårt kan det vara? Och varför väljer fortfarande (ok, USA, ok, såpa, men det händer ju här också, hela tiden) en hel del kvinnor att göra sig själva handikappade, istället för att skaffa sig kunskap och sättaigång.


Män gör samma sak, fast kring "kvinnosaker" som en symaskin. Ojoj, det där kan jag verkligen inte. Störtlöjligt. Lär dig då! Själv tycker jag det är väldigt omanligt och okvinnligt att hävda att man inte klarar av saker som man aldrig har provat. Eller kanske bara fånigt.


Min mamma har nu under hösten och våren börjat använda verktyg, och är lyrisk. När hon gick i skolan fick tjejer inte ha träslöjd, så hon visste inte hur man använde en tång tills vi visade henne i höstas. Nu får man ju det, och inte bara får, alla har både trä- och syslöjd. Troligen dels i linje med Sveriges jämställdhetssträvanden, men även för att det faktiskt är kunskaper som är användbara i dagens vardag.
 


rektorsvillan med scilla

rektorsvillan med scilla

Visby var vackert i maj. Men vad är inte det. Inte minst rektorsvillan i Uppsala i alla fall. När scillan lägger sig som en blå matta. Jag försökte hinna fånga, och hann nästan. Den hade redan hunnit bli lite mer blad än blommor, men fortfarande en hel del blått. Och med min allergifria näsa får jag också förmånen att njuta av doften. Helt ok väg till jobbet.

nån som vill raka en kiwifrukt?

Idag åkte vi hem från en trevlig teamträff på Gotland. Det lilla landet (som de ju hävdar själva) gör sig verkligen bra i maj.

På flygplatsen fick vi dels uppleva två säkerhetskillars blixtsnabba reaktion när ett larm gick. De var tydligen brandmän också, och fick rycka ut för något som vi inte riktigt förstod, men kunde ha att göra med att det landade en bunt Gripen-plan på flygplatsen. (Ullie och Micke berättade att det var just Gripen, jag hade sagt militärplan)

Den andra upplevelsen var en reklam på skärmen på flygplatsen. Den inleds med texten: Nu kan du raka dig var du vill! Och sen visar de en bild på två kiwifrukter intill varandra, och hur den ena blir renrakad. Body-shave hette produkten. (nu fick de vips mer reklam). 

I  flygplanstidningen var också reklam för en produkt där man kunde koppla ihop sin mp3-spelare med en massageapparat, så att den vibrerade i takt med musiken.

Jag noterar hur sexualiteten och intimhygienen har tagit ett till steg in i det accepterades värld. Att raka pungen (ifall någon missade att det var vad det handlade om) anses nu så normalt, kanske till och med normativt, att man kan göra reklam för en produkt för det. Och samma sak när det gäller vibrator.

Känns inte bara negativt faktiskt. Det finns många delar där sexualiseringen av samhället känns enbart tröttsam, men det här är ju inte en sexualisering, bara en förskjutning av normer. Och det är ju helt ok.

Att sen normen för killar börjar närma sig den för kvinnor, det vill säga att det tillgjorda blir det naturliga. (eller kanske till och med anses ligga i naturen hos könen - som det stod i utställningstexten om Konstnärspar på Nationalmuseum) är väl inte något som jag jublar över. Men det är ju delvis en smaksak antar jag.

nytt SL-system och dagens citat

Jag försökte ta mig fram i den nya SL-djunglen idag. Långa köer överallt, och en stackars kvinna på Pressbyrån som tålmodigt förklarade att nej, nu finns det inga remsor att köpa längre. Antingen månadskort eller enstaka kort. Som man dock kunde köpa lite billigare om man köpte 10 stycken på Pressbyrån. Det skojigaste var när hon skulle skriva ut dem till kunden före mig. För varje kort hon skrev ut, kom det nämligen ett litet kvitto, som hon se skulle slänga.

Pressbyråkvinnan: "Jag ska till Sydamerika i oktober, det är den regnskogen jag skriver ut här på jobbet!"

Verkar lite osmidigt. Men Helene som är insatt i saker och ting förklarade att man ska ta fram ett nytt system snart. Verkar lovande.

RSS 2.0