meningslösa meningar?

Sä här kan det gå...:

En minister har en idé. Tänker att det kan vara bra att kolla av lite med berörda. Skickar ut remisser till 25 instanser. 19 av de 25 tycker idén är dålig. Så dålig att de startar en massa debatter och namninsamlingar. Ministern fullföljer idén.

Historien handlar om Enbokföralla som nu skall bli utan stöd. Jag hade nog inte fattat innan vi fick den här regeringen att det var så stor skillnad även på kulturpolitken, och hur illa jag gillar den som borgarna för. Ibland känns det verkligen som att de bara försöker avsossefiera landet, och det av någon slags gammal  - nukanjagminsann-princip, och inte för att det egentligen är logiskt. Men om det var sossarna som kom på det så ska det bort. Det tråkiga är att det är rätt mycket sossarna har skapat i Sverige, och en hel del bra också, så det blir så väldigt mycket som måste vältas upp o ner för att borgarna ska vara nöjda. Och desto mer missnöjda blir medborgarna. Men vad gör väl det.

läsrutiner

Det är intressant att fundera över vad man läser. Ibland luras man att tro att man inte läser något om man inte läst någon skönlitteratur, men så enkelt är det ju verkligen inte. Under min föräldraledighet har jag plöjt en hel del text, men väldigt få skönlitterära böcker. Det har liksom varit lättare att bläddra i tidningar än att försöka fångas av en bok när man blir avbryten hela tiden.

Nu mot slutet har det dock blivit mindre och mindre tid till läsning, eftersom matning och sånt tar mer aktiv tid än amningen gjorde. Den krävde ju varken förberedelse, sked i handen eller diskning efteråt, och det gick till och med att läsa samtidigt som jag ammade. Under den perioden hann jag läsa i princip allt som hamnade i brevlådan. Förutom DN, även varje nummer av Dagens ETC och nästan alla artiklar i ETC-magasinet, Mersmak, ICAtidningen, Vänsterpress och alla möjliga utskick, nästan allt i Accent och hela Motdrag, HTFs tidning, inklusive chefsbilaga, nån gång även Naturvetarnas och Geologisk tidskrift och en del i Bang som jag fick låna av moster. Nu har jag hunnit med hela DN i alla fall, men ett tag var lugnt ungefär under A-delen, och sen hann man aldrig in på kulturen innan det var nåt som måste göras.

Kanske kan jag läsa böcker på bussen till jobbet om nån vecka...

nya tider

Nu är jag inne på slutspurten av min hemmatid med Elias. Snart ska jag sitta på ett kontor, där det med all sannolikhet inte blir någon som plötsligt attackerar min näsa, äter på papper (eller - ja, allt som man får i händerna), kiknar av skratt av att jag skakar lite på huvudet eller river ut allt innehåll ur lådorna.

Jag räknar också med lite större intellektuella utmaningar än de mer emotionella som går ut på att lista ut om det är hunger, blöja eller trötthet som är orsak till gnäll, eller mer tekniska som handlar om att få på Elias en blöja eller ett par byxor när han inte vill vara stilla en enda sekund.

Det jag kommer sakna mest är nog att få så mycket mysiga kramar om dagarna.

ett litet ord och forskningsresultat

Tänk vilken skillnad ett litet ord kan göra i en text. När man beskriver hur elevers prestationer sett ut under vissa förutsättningar, och tillägger : Tjejerna fick faktiskt bättre resultat än killarna. Faktiskt. Mot förmodan alltså. Så subtilt kan det vara, när man ska få halva befolkningen att förstå att det inte riktigt är lika bra som den andra halvan. Eller, om de skulle råka vara det, eller till och med bättre på något, så är det verkligen överraskande!

En annan skojig forskning var att man kommit fram till att kvinnor verkligen gillar rosa mer än män. Man hade testa på kineser och amerikaner tror jag det var. Forskarna menar att det beror på att kvinnorna i jägar- och samlarsamhället skulle leta upp frukter. Tja. Så kan det ju vara. Men om man nu forskar på vuxna, är det då alldeles omöjligt att de har påverkats under sitt liv att tycka om en viss färg eftersom den förstärker den könsroll de förväntas ha. Dessutom kom man fram till att alla gillar blått bäst, vilket förklaras med att himlen är blå?! Klart som korvspad alltså.

Operan i bräschen

Det är kul med positiva nyheter, det dräller ju oftast inte av dem. När jag var liten var jag aktiv motståndare till att se på TV-nyheterna, just med argumentet att det ju ändå bara är samma elände varje dag. Mediekritiker redan tidigt alltså..

Nåväl, häromdagen stod det att operan skall ha singelkvällar. En för heteros och en för homos. Suveränt i sin enkelhet. Behöver inte vara svårare än så.


släkten och Linné

släkten och Linné

I Gästrike-Hammarby mötte vi Elias mormors morbror Carl-Adolf Murray, som sin vana trogen har sommarutställning där. I år om jubilaren Linné. Det visade sig dessutom att det fanns kopplingar till släkten som jag inte hört om förut. Barnen till den förste Murray som invandrade från Skottland (via Tyskland) till Sverige blev bägge professorer. Den ena studerade för Linné, och fick ett tjusigt rekommendationsbrev av honom, som fanns med i utställningen. Samme professor i kirurgi var upphov till att Linnés hustru vid hans dödsfall ska ha varit så rädd att hans kropp skulle användas för forskning att hon bevarade nyckeln till kistan i sängen tills den var nersänkt. Vår käre Murray bedyrar dock i brev till sin bror att han aldrig skulle kommit på tanken att skära i Linné.

Det är lite hisnande att möta en människa som föddes före första världskriget, som är så aktiv och pigg. Riktigt kul att få höra historier, av en god berättare dessutom, om möten med Nathan Söderblom under tiden han var verksam som ärkebiskop.

Lunchhak på fäboden i Kungsgården

Lunchhak på fäboden i Kungsgården

På väg till Gästrike-Hammarby fick vi lite tid över och åkte på måfå mot en skylt med texten "Levande fäbod". Efter några slingriga vägar kom vi fram till ett ställe med får, höns, kor där Anna-Karin bodde under sommarhalvåret. Vi kom mitt i tunnbrödsbaket och passade på att äta lunch bestående av nybakat tunnbröd, lokalproducerade, ekologiska grönsaker och getost. Utsökt gott. Lite ovant var det att ha höns som gick omkring vid fötterna när man åt dock.

fikapaus i Hedemora

fikapaus i Hedemora

Minisemester i Dalarna-Gästrikland. Paus på väg upp till Falun. Gunnar föreslog macken, men vi åkte in i stan och hittade det här pittoreska lilla stället. Dalarna är ju så mycket Dalarna - nästan överallt.

RSS 2.0