insändare

Nedanstående skickade jag som insändare till UNT. Min första vänsterinsändare. Den publicerades igår (går att hitta på nätet oxå, fast just nu är det fel på deras sida). Idag kom det visst ett svar, men det har jag inte kunnat läsa än.
 
Halva mamma och halva pappa! 

Tänk om det är i år det händer, att alla föräldrar plötsligt delar sin föräldraledighet lika, istället för att kvinnorna tar ut ca 80 % av alla dagar.

Tänk om paren också skulle dela det övriga hemarbetet lika, istället för att kvinnorna gör 82 % av all städning, matlagning och tvätt.

Tänk om arbetsgivarna i år skulle sluta se på det biologiska könet som ett lönekriterium och gav lika lön efter lika prestation och arbete.

 

I den bästa av världar skulle allt ovanstående reglera sig självt, och det gör det kanske. Men de senaste åren har ökningen av pappornas uttagna dagar bara varit någon procent om året. Vilket skulle innebära cirka 30 år till tills det var lika, om det höll samma takt framöver.

 

Jag är för otåligt för det. Jag tror också på politisk styrning som ett sätt att förändra samhället. När det gäller att öka jämställdheten menar jag att en av de mest effektiva sätten är att se till att dela just föräldraansvaret lika.  

 

Vänsterpartiet vill ha en individuell föräldraförsäkring. Argumentet är oftast att det ska hjälpa kvinnor på arbetsmarknaden, men jag tror att ett ännu starkare skäl är att männen ska få tillbringa mycket tid med och sköta om sina barn, både för männens och barnens skull. Det fina med det hela är att det ena kan leda till det andra. Att se till att männen får vara hemma i 7,5 månad (Vänsterpartiet vill också förlänga försäkringen till 15 månader) kan ge en hel bunt positiva effekter för samhället.

 

För ett delat föräldraansvar – inför individuell föräldraförsäkring!

 

Lisa Skiöld, (v)


mammaprylar

I denna babyboomstid vill jag gärna bidra till smarta mammaprylar:

Termosmugg - i min otroliga insiktsfullhet insåg jag att det var en bra idé att ta hem den från jobbet. På det viset kan jag göra i ordning the, och sen bara sätta på locket så fort det blir avbrott för blöjbyte eller nåt annat akut. Fast ibland vill man ju ha andra slags muggar också.

Ljudbok - på tips av Bo, som har vana av att vara föräldraledig - laddade jag hem en ljudbok. (Den ryske vännen blev det - tar gärna emot andra ljudbokstips) Utmärkt att lyssna på på alla dessa otaliga barnvagnspromenader. Fast när det är så här kallt är det lite bökigare för I-poden, både batteriet och sladded blir lite ledsna.

ordning och reda, men inte utan personal!

Jag har länge undrat hur Björklund tänkt sig sin "ordning och reda-skola". Nu börjar en del åtgärder utkristalliseras, men jag är fortfarande ingen fan av honom.

I min skolpolitik skulle den allra första åtgärden vara att se till att det blir fler vuxna i skolan. Gärna utbildade, men inte nödvändigtvis lärare.

När jag arbetade med skolverksamhet på behandligshem med ungdomar som hade beteendestörningar hade jag all anledning att fundera en del över begreppen ordning och regler. Rätt många stunder om dagen. Vi hade en hel del regler, och tydliga åtgärder om de inte följders. Vi hade också ett utarbetat och aktivt arbete med belöningssystem, som fungerar väldigt bra om man hanterar det rätt (det riskerar dock att bli ett bestraffningssystem om man inte passar sig).

Det som var avgörande för att kunna använda sig av dessa regler var dock att det dels var väldigt få elever, men ändå flera i personalen. När en elev väl ballar ur helt, och inte bör vara kvar i klassrummet, är alltså inte enda möjliga lösningen för mig som lärare (som det blir i Björklunds värld) att kasta ut eleven ur klassrummet - för att sedan kunna gå omkring i skolans tomma korridorer och agera som den känner just då (troligen förbannad), utan jag kan kalla på en behandlingsassistent som tar hand om eleven och diskuterar det som inträffat.

Att kasta ut ur klassrum, eller ur skolan, löser möjligen situationen inne i klassrummet, för de elever som är kvar där, men det är absolut ingen långsiktig lösning, och inget som varken eleven eller skolan vinner på.

Att jag vill ha utbildad personal är för att jag hörde lite för många varianter av personer som mina elever haft som assistenter, där de antingen tipsat om småkriminella aktiviteter, eller bara suttit och sett på video om dagarna, istället för att ställa krav och peppa inför studier. När jag krävde att de skulle prestera blev de överraskade, för det var ju ingen som hade förväntat sig att de skulle klara av några studier förut. Man var glad om de fanns i skolbyggnaden utan att förstöra någonting. Uppenbarligen har man inte satsat så hårt i skolorna på rekryteringen av personal inom det området.

biologism om kön och raser?

Veckans höjdpunkt i DN och P1 var att läsa om och av Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi. Dahlström påstår bland mycket annat att män är sämre lämpade än kvinnor att ta hand om små barn. Några av orsakerna är att de har sämre syn, sämre hörsel och sämre fantasi på det vis att de sämre kan förutse faror för barnet. Enligt de forskare som kritiserar henne har hon svårt att ge bra belägg för påståendena.

I P1 förklarade hon också att det ju är bevisat att kvinnans hjärna förändras under graviditeten, vilket inte mannens gör, och på så vis blir hon ju mer lämpad. Det är ju ett ganska raskt steg från att påstå att hjärnan förändras (inte så chockerande, hela kroppen byggs ju om) till vad det sen har för betydelse, överhuvudtaget, och i dag.

På frågan om Dahlström inte vill rekommendera par att dela på föräldraförsäkringen säger hon att det är upp till var och en, och att det beror på individerna. I en bisats nämner hon också det som kanske är den springande punkten för oss likhetsfeminister - att det finns stora skillnader inom könen!

Men jag har ett förslag - Dahlström verkar ju mena att könshormonen har väldigt stort genomslag på vårt beteende, och eftersom det uppenbarligen finns kvinnor som har drabbats (!) av testosteron i fosterstadiet, så är det väl bäst att helt enkelt koppla föräldraförsäkringen till graden av östrogen hos mamma respektive pappa (eller hos mamma och mamma osv). För om jag ska analysera mig själv är jag inte så säker på att jag ingår i den kategori kvinnor som borde få ta hand om barn. I vilket fall har barnets pappa betydligt bättre fantasi när det gäller att förutse faror.

Jag hade i veckan förmånen att få luncha med min gamla kursare Maria, som nu forskar på rasbiologi, och fick då starka vibbar till den forskning Dahlström gör. Framförallt den betydelse hon lägger på resultaten, för att det finns en del biologiska skillnader är ju inte i sig så provcerande. Det farliga blir när man kategoriserar på det vis hon gör och drar lite väl snabba slutsatser utifrån forskning som verkar vara väldigt svår att granska.

rondellhund i Stabby

Idag såg vi att det dykt upp en rondellhund här hos oss vid Ringgatan också! Skojigt. Men den såg redan rätt sliten ut tyvärr.

Modiga politiker

Efter att dokumentärerna om Feministiskt initiativ gått har de fått bättre respons hos allmänheten. Även hos mig. Och då hade jag ändå kunnat ta del av lite annat än de stora mediernas beskrivningar av dem via ETC. Men det var ändå läskigt hur stor skillnaden var på hur de skildrats tidigare.

Det som gjorde starkast intryck på mig var nog hur utsatta de blev. Det är ju något som inte bara drabbar FI, utan även andra politiker, men jag tror att den ilska som de mötte mycket hade med de feministiska frågorna att göra. Det är fascinerande att de provocerar så mycket fortfarande.

Riktigt ledsen blir jag över att det skall upplevas som farligt att engagera sig politiskt i Sverige. Man ska inte behöva bli rädd för att uttrycka sina åsikter. Det blir något paradoxalt när man betänker politikerföraktet. Det bygger ju på föreställningen om att politiker inte vill så mycket, och mest utnyttjar sin position, men om de i själva verket utsätts för hot och extrem granskning får man nog anta att de faktiskt har en politisk vilja.

Min tanke har varit att folk inte engagerar sig för att de är lite lata, eller har just fördomar om vad det innebär att vara politiker. Men det kanske även så att folk låter bli för att de är rädda att de, eller deras nära, ska bli utsatta. Antingen för medias förföljelse, eller av obehagliga personer. Ännu en paradox ligger i att även journalister blir utsatta för hot. Men kanske oftast inte för andra journalisters förföljelse i alla fall.

Nu har jag i alla fall äntligen själv tagit tag i mitt politiska engagemang, och också valts till förtroendepost inom Vänsterpartiet i Uppsala. Det känns riktigt roligt. Lite spännande är det också att lära känna en ny organisationskultur. Men jag är inte säker på att jag kommer börja kalla medlemmarna för kamrater. Inte på ett tag i alla fall...

pinsamma Jihde

Jag såg en stund på Hos Jidhe när Annika Lanz var där häromdagen. Riktigt dåligt var det. Som tur är kan ju Annika hålla låda själv, men jag skulle blivit så frustrerad om jag var hon. Han gav inga som helst svarsreaktioner på vad hon sa. Så kan ju en del vara, men då är de knappast lämpade för att vara programledare i ett pratprogram. Bert Karlsson som kom som hemlig gäst försökte lämpa över programledarskapet till Jihde från Lanz, men det gick inte så bra.

Jag kan säkert komma på 10 namn i min bekantskapskrets som skulle göra det många gånger bättre. Till exempel Åsa Hagelstedt tror jag skulle vara en lysande programledare i alla möjliga slags program.

Nån som annars var proffsig var Agneta Sjödin i Lets Dance när slemmet Patrik tafsade på henne mitt i direktsändning. Det är möjligt att herrarna sportjournalister är bra i de sammanhangen, tyvärr har jag inte tittat på dem där, så det kan jag inte bedöma. Men i så fall är det nog bäst att de håller sig kvar där de kan göra något vettigt.

RSS 2.0