sammanskrivningar del 2

Upptäckte ett mönster, bara något kvarter bort ligger Luthagensförskolan. Det verkar som att det var nån snubbe/snubba som hade i uppdrag att göra förskoleskyltar som hade fått för många tillsägelser om att inte särskriva i skolan...

Intressant kejdebrev

Det här låg i min mailbox nu, lite kul tanke, jag tror jag ska testa:

Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi
människor ska låta planeten andas ut ett ögonblick. Idén är att
stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 - 20:00
den 1 februari 2007.

Därmed genomförs det första kollektiva försöket, av jordens
befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet Alliance -
där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med IPCCs
utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i
massor av länder har redan fått detta email och kommer att delta. Och
det ända Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande
verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb).

Självklart kan du låta energin vara avstängd längre...
Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och vår jord kommer att tacka oss...

M.V.Hälsningar
Din Planet
PS: Skicka vidare till dina vänner....så blir vi flera

Pensionärspoäng

Jag och Gunnar hoppade redan för några år sen över vuxenpoängshetsen och gick istället raskt in på pensionärspoäng. Då gällde det Melodikrysset och korsord och Allsång på Skansen (som dock sedan råkade bli ungdomligt på nåt vis). Häromdagen gick vi nog inte upp i topp på inne-listorna heller. I fredags spelade vi in (!) ett av de trevliga sällskapsprogrammen på TV (Så ska det låta) eftersom det ju gick samtidigt som Let´s Dance. Så kunde vi istället njuta av det dagen efter, strax före det tredje trevliga sällskapsprogrammet, På spåret. Därefter var det ju lagom att gå och lägga sig (fast vi såg faktiskt nån dålig film istället en stund, men det var för min del mest för att Elias ville ha mat igen...)

Som pricken över i:t i historien kan tilläggas att vi hade varsin stickning på gång under tiden vi tittade. Min är nu fullbordad, och den fina tomten, som råkade ut för min gamla kombo Annas katt Bashirs ullförtjusning för flera år sedan, har nu äntligen fått en ny mössa. Gunnar siktar på att producera ett par sockor till mig, vilket lär ta betydligt längre tid.

Fast nu är det kanske inte pensionärspoäng, utan barnfamiljspoäng just nu, men det kanske inte skiljer sig så mycket.


storstadsutflykt

Att resa till Stockholm har blivit lite en annan grej när man gör det med bebis och barnvagn. Nu hade jag ju gjort utflykten en gång, till julbordet på jobbet, och visste att det inte var så läskigt som det kändes första gången. Hela dagen gick också väldigt bra, även om hissarna i tunnelbanan verkligen inte är roliga.
 
När vi umgåtts med Elias mormor och promenerat och så hela dagen, började Elias dock bli lite less när vi precis var på väg hem. Därför blev det också så att jag stod på tunnelbaneperrongen med en gråtande bebis, klockan 17.30 en fredagkväll. Kändes inte helt tajmat kanske... Jag höll mig dock rätt lugn, och försökte lugna Elias, trots ett tunnelbanetåg som sköts upp med någon minut hela tiden, äcklig hiss, mycket folk och en centralhall som aldrig har känts så skitig och full med jobbiga människor. Tanken på att amma där påbörjades knappt ens i min hjärna innan jag bortsåg från den. Jag höll i Elias i väntan på tåget, för att sedan vara ute i perfekt tid på perrongen så att jag skulle få plats med barnvagn. Naturligtvis kommer inte tåget in när det ska...Elias är fortfarande trött, hungrig och ledsen, och jag börjar bli lite stressad, men pratar hela tiden lugnt med Elias för att lugna honom.

Efter ett tag börjar de som kollar på monitorn röra på sig, och sedan ropar de också ut att tåget har bytt perrong. Och inte till någon precis intill, utan till spår 11! Vilket ju innebär trappor, antingen uppåt eller neråt först. Och jag befinner mig ju nu längst bort från stationen, vilket alltså innebär att min strategiska placering för att få plats på tåget plötsligt blev till en looser-position. I snabb takt tar jag mig, i sällskap av strömmen av passagerare, bort till tåget, lyckas ta rulltrappan upp, följer efter några andra barnvagnar, rulltrappan nerför var visst trasig - letar efter hiss - som bara tar en barnvagn i taget - och köar för att åka ner. Kommer sen snabbt och enkelt på tåget, och Elias somnar efter någon minut vid bröstet och sover sen hela resan hem, tills strax innan jag, utmattad, kan överlämna föräldraskapet för kvällen till pappan.

mammajympa

Ännu en ny upplevelse i mitt nya liv som mamma. Testade Friskis o Svettis Mammajympa igår. När Elias fått mat precis när passet började låg han sedan snällt på mattan och tittade på sin mamma som fick svettas lite hälsosamt, till skillnad från den svett som utsöndras i koppling till barnskrik och bärande av en tung barnvagnsinsats. Otroligt skönt var det. Jag var i lätt eufori efter passet, inte minst som det kändes som en marsdag när jag kom ut.

Rätt absurt såg det dock ut med alla små knoddar i olika storlekar i rummet. Ett par stycken åkte runt i gåstolar, och krockade som om de vore i Radiobilar (eller det betydligt bättre engelska namnet Bumpers). Några andra tränade på att sitta och stå och drattade ibland omkull och fick tröstas. När passet var slut började en kollektiv gråtstund hos de flesta barnen.

sammanskrivningsproblem

Problemen med sammanskrivningar verkar ju vara betydligt mindre än särskrivningar, och på det viset nästan lite upplyftande när det dyker upp. Några kvarter bort finns en förskola där det sitter en skylt med texten Hemmingsförskola på. Ett tag var jag inne på att det kunde vara nån speciell pedagogik, men sen såg jag att kvarteret heter Hemming.

felfinnande

Jag håller ju på att se om hela Vita huset nu som sällskap under amningsstunder. För det mesta har jag fullt sjå att hänga med på vad de pratar om. Den här gången går det lite bättre, delvis för att jag sett det förut, delvis för att jag nu ser avsnitten i tätare följd, och på svenska. Försökte mycket på engelska första gången. För ett tag sen lyckades jag dock hitta ett par faktafel i ett avsnitt och kände mig mycket smart.

1 De hänvisar till den isländske ambassadören som en han, men med efternamn som slutar på -dottir. Som jag förstått det är det bara kvinnor som tar sådana namn. (i motsats till i Sverige där kvinnor utan problem blir söner)

2 Leo pratar om en plats i Ryssland och säger att det var i The Oblast Area - vilket blir i områdesområdet, eftersom Oblast betyder region eller område.

Sen var det en tredje grej också i samma avsnitt, men det har jag hunnit glömma nu...

Vart tog isen vägen?

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att man skulle kunna ha ett miljöförstörarkonto så att man kunde lätta lite på samvetet och njuta av vissa miljöförstörande aktiviteter, som att få äta färska apelsiner i december till exempel.  Är ju lite knäppt att det känns så självklart när man har valt att bo i Sverige.

Nu pratas det ju mer och mer om utsläppsrätter, som väl kan anses ligga nära mitt föreslagna konto. Senast var det Norge som skulle köpa sådana för sina statliga anställdas flygresor. Verkar ju vettigt. Hoppas fler tar efter. Jag överväger starkt att göra nåt liknande själv när jag vill flyga, och känner mig mer och mer tveksam till att flyga inrikes. Har ju länge tyckt det var fånigt att flyga till Göteborg t ex, dit det går så smidigt att åka tåg.

Greenpeace ringde mig häromdagen (fy vad svårt det är att samtala med någon som läser ur ett manus)och ville ha mer pengar till att kämpa och forska. De hade nyligen varit till Antarktis och konstaterat att läget var värre än de trodde. Om 40 år kommer isarna ha smält. Inte bara är isbjörnen och en massa andra arter då borta, utan det blir ju naturligtvis en hel del översvämningar runt om i världen. Det känns verkligen som att miljöhoten har krupit närmre.

Det kändes rätt konstigt att sitta med Elias i knät och föreställa sig hur världen ser ut när han är vuxen. Ska det inte finnas snö på våra breddgrader alls då? Är isbjörnen ett djur som man kan läsa om, men som är utrotat? Hur många miljoner flyktingar rör sig runt om i världen, och hur mycket kaos är skapat för att ta hand om dem? Finns Uppland överhuvudtaget kvar?

Greenpeace fick lite mer pengar. Och nu känns det verkligen som att alla måste ta lite krafttag om det skall stoppas på nåt sätt. För på 40 år hinner vi nog inte flytta till månen heller (dessutom verkar det såå trist där!) Det vore ju bra till exempel om vår statsminister inte körde med taktiken "det är inte mitt fel, andra är värre" utan istället visade på att allas handlingar faktiskt påverkar.

Leksaksuppfostran

Före jul gjorde jag en stressad julklappsshopping (snart vaknar Elias och ska äta, snart vaknar han, snart vaknar han....) i en leksaksaffär. Jag skulle bland annat köpa klapp till brorsonen som är en väldigt ordningsam ettochetthalvtåring som gillar att plocka undan grejer till dess rätt plats. En liten städutrustning hade ju varit suveränt till honom. Det framgick dock av design och bilder att städning är ingenting för killar. Nu är jag ju inte så fånig att jag inte kan köpa något rosa till en kille, men de här grejerna var verkligen rosa. Och dessutom på ett hyfsat smaklöst sätt.

Han fick ett utflyktsset med muggar och sånt istället, som gick hem bra. Han hann bjuda sin farfar på många koppar kaffe ur termosen när vi var där och firade vår 4e julafton häromdagen.


Om jag hade velat uppmuntra en omhändertagande sida istället hade jag fått samma problem, en hel vägg med rosa grejer: dockor, bilbarnstolar, barnvagnar och så vidare, uttalar ett tydligt budskap; Killar göre sig icke besvär, det här är tjejgrejer!

Gränsen går idag, 2007, tydligen vid matlagning, det verkar vara okej, men städa och ta hand om barn, det är fortfarande tjejernas sysslor. Man undrar om det då hjälper att barnens föräldrar delar på alltihopa, om de ändå får så tydliga budskap från handeln.

Krig som mode


En av de mer absurda modetrenderna, som verkar hålla i sig hur länge som helst, är den där man ska imitera krigsmönster och kläder. Fast det är klart, krig är det ju alltid någonstans, så det blir väl aldrig omodernt, men det brukar ju inte anses som helt politisk korrekt att gilla det. Att gilla kamoflagemönster anses dock tydligen som helt okej av nån anledning. Mönstrena återfinns i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Troligtvis ska de ge konsumenten en känsla av att vara lite cool och häftig. (för det vet ju alla att möjligheten att döda folk är rätt cool?) På en av de stora billighetsaffärerna kan man hitta disktrasor och sopskyfflar i mönstret. En av de värsta exemplena var nog ändå på det annars så sympatiska Designtorget där de säljer en åkpåse för bäbisar i kamoflagemönster. Det ska ju börjas i tid, som det heter.

RSS 2.0