skuggor från Ryssland

Idag satte jag in bilderna från när jag var i Petersburg och inser lätt chockad att det ju är 7 år sedan jag tog dem. Analog kamera och allt. Så fort gick det att få in dem i ett album... Fast de har ju suttit uppsatta på väggarna lite från och till rätt mycket i alla fall. Känns kul att de finns lite mer lättillgängliga nu att visa. De flesta känns fortfarande rätt fina. Nu ska jag fixa Ukrainabilder också, och ett album åt Elias förstås.

Enkla lösningar

Den bästa analysen av Björklunds skolpolitik kom igårdagens DN av en högstadielärare "Han har enkla lösningar på svåra problem" var uttrycket. På pricken tycker jag. Nu ska det ju bli lagligt att beslagta störande föremål, läs mobiltelefoner, från eleverna. På frågan om vad som händer om eleven vägrar säger Björklund att man då får skicka ut eleven från klassrummet. Med risk för att vara tjatig i den här frågan undrar jag bara: Och sen då?

Vad händer när eleven skickats ut ur klassrummet till den tomma korridoren? Och vad händer nästa gång samma sak inträffar?

Det finns en massa problem att ta tag i i dagens skola. Några spontana som jag ser är:

  • För stora klasser framförallt i de yngre åldrarna så att lärare missar elever med läs- och skrivsvårigheter
  • Elever med ovan nämnda svårigheter (och andra förstås) kommer vidare till årskurser som de inte har möjlighet att klara av
  • En mängd elever med svåra hemförhållanden och allehanda svårigheter att klara skolarbetet trycks in i klasser om 30 elever, alternativt trycks alla "annorlunda" elever ihop i en grupp som innehåller fysiskt handikappade och ADHD-barn som har behov av helt olika slags hjälp
  • Fula skolmiljöer, framförallt i högstadiet, skitigt och nerslitet som ger eleverna en känsla av att inte vara prioriterade, vuxnas miljöer får ju aldrig se ut så

I min värld löses ingen av ovanstående problem med att göra det lagligt att konfiskera mobiltelefoner (vilket många lärare redan gjort i många år), eller att skicka hem en lapp med omdömen en gång per termin till föräldrarna. Dessutom är det ju så att de så kallade besvärliga elever som får lappar om hur dåligt de beter sig i rätt många fall också har, grovt uttyckt, besvärliga föräldrar. I takt med ökad alkoholkonsumtion ökar också missbruk, och därmed också elever med missbrukande föräldrar, bara för att ta ett exempel.

Jag tror det finns många saker en skolminister kan göra, men att ge regeringsförslag på rätt simpla pedagogiska lösningar är inte rätt prioritering. De lösningarna måste varje skola komma fram till, i samråd med eleverna, för att de ska ge effekt. Att komma längst uppifrån och tala om vad som gäller är inte direkt att skapa ett mandat hos alla de elever som inte ens har rösträtt. Men när de så småningom blir myndiga kan de ju rösta bort Alliansen i alla fall.


Rabatter för rika

Med Sahlin i spetsen för sossarna finns ju förhoppningar om att det kan hända nåt med föräldraförsäkringen, åtminstone vid nästa val. Kul drag att försöka förhandla i direktsändning igår.

Fast aliansens jämställdhetsbonus är ju inte på nåt sätt lika bra förslag som att fixa fler månader som är låsta till vardera förälder. I de fall (om än ej flertalet) där kvinnan tjänar mer än mannen har den ju ingen som helst jämställdhetseffekt, utan kan snarast få motsatt. Det vill säga paret kan fortfarande argumentera att det är kvinnan som har lite mer rätt än mannen att vara hemma med barnen.

Lyxlirarförslagen, avdrag för hushållstjänster och vårdnadsbidrag är ju knappt värt att kommentera. Det bygger ju verkligen på familjer med stora inkomster. Inte minst vårdnadsbidraget kräver att en av föräldrarna tjänar så pass att man kan klara att den ena bara drar in ca 5000:- i månaden. Och då kan man använda lilltån till att lista ut vem som oftast är den som tjänar sådana pengar. Med den familjen som utgångspunkt är det ju heller inga problem att klara sig på en lägre A-kassa för all del. Men sänkningen lär knappast tjäna som incitament att leta efter jobb heller om man ändå kan leva på sin sambo.

Go Mona!

Igår var ju en spännande TV-kväll. Först Perssonavsnittet med den välformulerade titeln "Aldrig ensam, alltid ensam!" och sen debatt mellan Reinfeldt och Sahlin. (Tänk att det fortfarande är så att jag måste se till att använda efternamn på kvinnor, spontant blir det så lätt Reinfeldt och Mona, det är bara för att jag är feministiskt skolad som jag medvetet inte gör så)

Nu har ju båda analyserats, debatten direkt efteråt, och dokumentären i flera artiklar i DN, men även om jag håller med om att han "Märkvärdiserar sig", så tyckte jag faktiskt att jag fick en lite mer sympatisk  bild av Persson än jag haft förut. Nog verkar han kunna tänka strategiskt också.

Angående hans löpsedelscitat om Sahlin har jag ju svårt att bedöma hennes strategiska förmåga. Däremot blev jag riktigt glad av att se henne debattera igår. Mindes hur jag faktiskt tyckte hon var bra, då för ca 10 år sedan, när hon kunde resonera och förklara på ett tydligt sätt. Lite av det som jag tycker Ohly gör så bra också. Inte minst tyckte jag hennes argumentering kring föräldraförsäkringen var snygg, där hon satte in den i ett feministiskt sammanhang. Det känns så skönt med en socialdemokratisk partiledare som faktiskt känns trovärdig när hon betecknar sig som feminist.

Jag funderar lite på retorikknepet att säga motståndarens hela namn. Jag är nog inte helt förtjust i det, låter lite som en uppfostrande lågstadielärare, och får alltså en rätt arrogant touch. Lite av en "lilla du"-känsla rent av. Jag undrar om Sahlin fått det som tips, eller om det är ett fult knep som hon hämtat upp från Persson. Jag tycker nog det är snyggare att vinna på sakfråga och formulering än såna taktiker. Jag tycker dessutom att hon hade klarat sig utmärkt utan det.

tulpaner för engagemang

Häromveckan kom min faster Ylva förbi spontant och hade med sig härliga vårtulpaner till mig för att jag har börjat engagera mig politiskt. Otroligt sympatisk idé - så borde man göra för allt engagemang, men inte minst det politiska som ju faktiskt är en förutsättning för att ett demokratiskt samhället ska fungera. Nyheten om mitt aktiva medlemskap i V har spritt sig i släkten, uppenbarligen läser folk inte bara insändare, utan en del till och med rapporter om styrelsetillsättningar. Jag som trodde det var såna notiser som lokaltidningar tog in något pliktskyldigt, men som ingen lade märke till...

mera sol

Jag är bara tvungen att fortsätta på mitt vårtema. Idag gick jag på en promenad till Botaniska trädgården och satte mig en stund på en parkbänk och njöt av solen. Det var helt underbart och människor man mötte log faktiskt för sig själva. Jag hann också ta en macka nere vid ån och i sällskap med ungdomarna som redan hunnit ut till bryggan där. En sån här dag var det verkligen superskönt att vara föräldraledig!

årstidsvibbar

Jag kopplar ofta vissa årstider till utlandsvistelser. Jag tror att det beror på att jag när jag är utomlands har alla sinnen lite mer öppna och att de perioderna sticker ut från det dagliga livet som mest rullar på annars, och då blir också årstiden en del av själva vistelsen. Idag kom jag att tänka på mina månader i Novgorod -våren 96, hur det såg ut där när snön smälte bort och alla små tanter dök upp för att städa bort allt skräp längs vägarna och göra snyggt inför blomningen.

Om höstarna brukar jag tänka på hösten -94 i München, speciellt en solig och varm höstdag med vackra färger kan jag minnas en härlig utflykt till ett kloster utanför stan, eller en upptäcksfärd i en Maximilianparken längs vattnet.

På sätt och vis är jag på upptäcksfärd nu också, i min nya tillvaro som förälder. Inte så lite spännande det heller.

Ja det är våren...

Tänk att man inte upphör att förvånas av att det faktiskt blev vår i år också. Jag vet att det är lite tidigt att säga att den är här redan, men idag och igår var den det i alla fall, och enligt tidningen ska den vara här hela veckan.

Och tänk hur vackert allt blir när solen får lysa från en blå himmel en liten stund. Även om det ligger skitig snö och högar med grus och äckliga hundbajs lite överallt (kan man inte plocka upp bajs när det är snö ute?) så förskönas världen märkbart!

Och så lätt det är att rulla vagnen nu när man slipper köra fast om man tvingas utanför den upplogade banan.

Och ljust är det, så man inte tror att det är kväll klockan 3 på eftermiddagen längre. Fantastiskt. Jag tycker redan jag märker att jag orkar mer, även om det fortfarande händer att jag har lust att gå och lägga mig vid 7-tiden på kvällen. Fast i natt sov Elias rekordlänge - 8 timmar i sträck, så jag hann sova 5 timmar i följd för första gången på bra länge. Fast då vaknade jag ju ändå förstås, av ren förvåning att han inte hade gjort det än.

offentlighet/privatliv

Föredraget om Kollontay fick mig att reflektera över offentlighet. En av mina svägerskor sa i helgen att man bör undvika att vara i offentligheten. På ett sätt håller jag med henne. Men som vanligt finns det gradskillnader. Den första nivån på offentlighet är väl att vara verksam utanför hemmet, t ex ha ett jobb utanför sitt hem. Eller ett ideellt uppdrag. Därifrån till att vara på löpsedlar eller påpassad av paparazzi är det rätt många steg som tur är. Det sistnämnda tror jag det är få som njuter av.

Traditionellt har ju offentligheten varit mannens domän, och det privata kvinnans. Att som kvinna välja att vara offentlig kan på det viset fortfarande anses provocerande, och inte sällan antyds att de kvinnor som t ex är politiker på riksnivå inte klarar av att ta hand om sina barn ordentligt. Något som jag aldrig sett antydas om män i samma position.

Själv kan jag känna, inte minst nu under föräldraledigheten, att jag har ett behov av offentligheten. Att vara någon mer än bara privatpersonen Lisa. Bloggandet är ett utslag av detta. Den utbildning och jobb jag valt likaså. Och de ideella uppdragen. Jag har haft uppdrag i någon form, praktiskt taget ständigt sedan 15-års ålder. Jag har haft några styrelsefria perioder, men då oftast tagit på mig kortare projekt istället. Kan nog bara påminna mig en termin då jag inte hade något alls, när jag var i München och läste tyska. Annars har jag gjort saker på distans.

Just nu består mina uppdrag av:

  • beredningsgrupp Östeuropa i Forum Syd - läser projektansökningar och rekommenderar tillstyrkan eller avslag
  • sekreterare i Konstsommar, som arrangerar författarträffar, musikaftnar och konstutställning i Linnéträdgården i Uppsala
  • medlemsansvarig och ersättare i styrelsen för Vänsterpartiet Uppsala
  • planering av avslutningsfesten på IOGT-NTO rörelsens kongresser i sommar i Uppsala
  • punktinsatser för Junis lokalt


madam Kollontay och kvinnodagen

Igår var jag med min mor på föreläsning av Ulrika Knutsson på Armémuseum. Rubriken på föreläsningen var Madam Kollontay - Stalins diplomat och feminist med nio liv. Jag har läst några böcker av och om henne, och hon är minst sagt en fascinerande person. De nio liven antyder hur mycket hon hann uträtta i sitt liv, men också det faktum att hon inte blev avrättad av Stalin, trots att hon var verksam utomlands under hans regim.

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Det är en av de arv Kollontay lämnar efter sig. Dagen firas på lite olika sätt på olika håll. I Ryssland får kvinnor oftast en blomma av männen. Storartat. Sen får de som vanligt göra sitt dubbelarbete. Dels det avlönade, utanför hemmet, och dels det oavlönade, i det tungrodda hushållet. I Sverige tror jag inte så många kvinnor får blommor (de som delas ut gör det väl på Alla Hjärtans dag istället), men däremot ligger vi lite bättre till på den generella jämställdheten än Ryssland. Jag har alla gånger hellre en jämlik fördelning av hushållsarbetet än får en blomma en gång om året. Men vi har ju några steg kvar här också förstås.

Frågan är vad man ska göra av dagen. Vänstern har torgmöte, uppmärksammar de låga lönerna i de kvinnodominerade yrkena och samarbetar kring självförsvarskurser och liknande. 
 
Regeringen bjuder nu på rabatt på hushållsnära tjänster. Man kan undra om de har läst in sig på professor Dahlströms tankar om att män inte är skapade för hushållsarbete, och att det därför inte är någon idé att försöka förmå dem att göra sin del. Annars kan man väl tänka sig ett par åtgärder som vore mer prioriterade än att sponsra de som redan har råd att ha hemtjänst. Det är två absurda resonemang i politiken kring detta - det ena är att man förväntar sig att det är kvinnor som göra hemarbetet (vilket det också oftast är i och för sig, men skulle kunna gå att ändra på), det andra att man förväntar sig att det är kvinnor som ska utföra det betalda hemarbetet i andras hem. När företag dessutom kallar sig för Home Maid blir det lite väl tydligt.

Hellre vettiga löner och delat ansvar i hemmet än att skapa en tjänsteklass åt dem som arbetar för mycket.

uppföljning på insändare

Två svar på min insändare har publicerats, men inte på nättidningen. Min replik hamnade där i alla fall:

Jämlikare föräldraskap hjälper pappor att få delad vårdnad
Replik på Janne Runsviks och Karin Strandqvists
kommentarer 27/2 och 1/3.
JÄMSTÄLLDHET. Jag instämmer i att det finns många jämställdhetsaspekter att arbeta med i familjelivet och jag tror inte heller att en individuell föräldraförsäkring är det som kommer att lösa alltihop.
Men jag tror att det är en åtgärd som både är relativt lätt att genomföra och som också kan ge en mängd jämställdhetseffekter. Kanske är det lättare för män att få delad vårdnad om mannen har haft hand om sitt barn själv en längre period.
Jag har också svårt att se hur man mer effektivt skulle kunna påverka attityden att barnen tillhör mamman.
Karin Strandqvist påpekar att många män utestängs av mammorna. Jag har inte hävdat motsatsen och jag tror att det finns en mängd skäl till att pappors uttag av föräldraförsäkringen ser ut som det gör. I vart fall är det en överenskommelse mellan mamma och pappa. Skuldbeläggandet tycker jag inte är lika intressant som den möjliga lösning som finns.

Lisa Skiöld (v)

RSS 2.0