Förebyggande arbete och vinst på elände

Jag hann vara med en halvdag på mässan Förebygg.nu, och lyssnade bland annat på Lo Kauppi som jag hörde på Eldsjälsmässan för några år sedan. Påmindes återigen om exemplet att en fritidsgård kostar ungefär lika mycket (i pengar) som en missbrukare. Vilket blir ett så talande exempel på vad samhället kan vinna, bara rent krasst ekonomiskt, på att förebygga. Dessutom är det nog lågt räknat, för en missbrukar har ofta familj och vänner också, som påverkas på olika sätt av missbruket. Och i de mänskilga värdena... ja, det behöver knappast poängteras. Och ändå fattar man inte detta, utan skär ner på utgifterna i skolor och fritidsgårdar, inte bara dagens regering, utan sen långt tillbaka. Tur att det i alla fall görs en mässa på ämnet.

Jag påmindes också om att jag nån gång ska utreda (finns säkert nån som gjort åt mig redan) hur många behandlingshem som är ägda av kommun eller landsting, och hur många som är privata. Min bild är att det knappt finns några samhällsägda HVB-hem (hem för vård av boende), men jag undrar hur det kommer sig. Det här är alltså ett område som borgarna inte behövt privatisera för att få folk att tjäna pengar på ungdomar som har det dåligt på ett eller annat sätt, det är redan så. En del är kanske sociala ekonomier, och lägger in överskottet i verksamheten, och många kan vara riktigt bra, men det kommer ju då och då rapporter om att de faktiskt inte är bra allihop. Och i min värld har vi bättre kontroll på de verksamheter som ägs av stat, kommun och landsting, än på de privata. Vilket förstås även gäller alla annan slags vård, men de här ungdomarna är så utsatta redan, att det faktiskt känns mycket värre än om jag måste gå med en förkylning till en privat husläkare för att alla de landstingskopplade var fulltecknade.

RSS 2.0