Kärlek och samhällsproblem?

Sakfrågan i uteslutningen är en sak, men nu till det Å.G säger. Jag har nu läst själva predikan (ok mot slutet skummade jag - den var väldigt lång och rätt mycket upprepningar). Den var faktiskt värre än jag trodde. En del debattörer i den här frågan har indignerat protesterat mot en del citat som att de är felaktiga. De må ha rätt i att de inte har citerat ordagrant, men jag kan inte se att de har överdrivit, snarare tvärtom. Jag har dock fortfarande, efter att ha läst hans långa text, väldigt svårt att förstå vad som är problemet. Jag har aldrig riktigt kunnat förstå problemet i att två personer tycker om varandra, och på vilket sätt det stör andra, eller till och med förstör samhället. Det absurda är att han räknar upp en rad "sexuella abnormiteter" i värsta medeltidsstil; övergrepp på barn och djur och så vidare, som jag absolut skriver under på är riktiga problem för många personer och djur i samhället, men det han väljer att fokusera på är  - homosexuella. I bibeltexterna som citeras blandar han in begreppet homosexualitet (som uppfanns på 1800-talet, och alltså inte fanns när bibeln skrevs), i sammanhang med horkarlar och så vidare.


Andra bibelexempel som ofta dyker upp i sammanhanget är kring sodomi, och texten om Sodom och Gomorra. Som jag har uppfattat texten handlar den om hur en mob i en stad vill våldta några främlingar, något som Gud sedan fördömer. Inte riktigt samma sak som begreppet homosexualitet innebär idag alltså. Sen nämns det att ha sex med en annan man som med en kvinna här och där i gamla testamentet på ett negativt sätt, men här och där finns även passager om mäns kärlek till varandra beskrivet mer positivt. Och att lyfta fram enskilda stycken ur gamla testamentet blir lätt rätt besvärligt om man också tittar på andra stycken om att stena och fördriva par som har sex under menstruation, att män absolut inte får klippa sitt hår, eller att det är ok att sälja sin dotter, eller ha slavar. Det vill säga, en hel del saker som de flesta inte tycker är helt ok idag. Men att det går att tolka religiösa texter på olika sätt är ju knappast en nyhet - det som är lite tråkigt är att det fortfarande i Sverige 2008 verkar vara så ok för några enskilda personer att uttala sig som om de hade sanningen om vad som menas med det som ett antal olika personer har nedtecknat under flera hundra år, och som har översatts massor av gånger sedan dess. 


Den enda sakliga punkt som jag kan hitta i predikan där hans syn på problemet syns är när det gäller barnens rätt till sina föräldrar, och möjligheten till adoption för homosexuella. Dels hör man sällan talas om barn som tas med våld från sina biologiska föräldrar i syfte att placeras hos homosexuella istället. Hela adoptionsfrågan är dock betydligt större än denna del, men jag väljer att inte gå in på den nu. Den andra frågan som jag inte förstår i sammanhanget är att om man tycker det är ok att ensamstående kvinnor (har inte hört talas om män) får adoptera, vilket de får idag i Sverige - hur kan det då vara sämre att två personer gör det, oavsett vilket biologiskt kön (om man tror på det) de har. Hur kan två personers kärlek, trygghet och omsorg vara sämre än en? Då är enda skälet i så fall omvärldens fördomar, vilket också är svårt att motivera med. Man måste väl ändå utgå ifrån ett samhälles tolerans och vettiga beteende. Och var ska man annars sätta gränsen - hur är det med mörkhyade heterosexuella Piteåbor? Ska de få adoptera? Om de har glasögon också, och alltså kan bli utsatta för ännu mer fördomar och mobbning?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0