Bloggutmaning - skärselden eller 7 sanningar om mig själv.

Jag tror att den här utmaningen har figurerat någon gång förut också, men då blev det inte av. Nu började jag fundera på den när jag skulle somna igår kväll, och hade lite svårt att släppa frågan. Tack för den Ilona :)


  • Jag är lite tidsanalfabet. Det är rätt sällan jag är mer än 15 minuter sen, och oftast kommer jag på minuten till möten, men då har det också gått rätt fort på slutet. Det handlar om att jag vill utnyttja varje stund, och då är det slöseri med tid att vara 20 minuter i förväg till möten. Dessutom tror jag att jag ska hinna dubbelt så mycket som är rimligt. Häromveckan kom jag på mig själv med att jag måste ha trott att jag kunde flytta tid och rum, när jag hade tänkt hinna lite väl många möten under samma eftermiddag, som dessutom började vid 13.30... 

  • Jag vill gärna ha svar på allt. Inte för att vara besserwisser (även om effekten nog kan bli det ibland), utan för att jag så gärna vill vara den som hjälper till. Kan också leda till att jag ger lite för många råd.

  • Jag avbryter folk. Fast jag vill förstås inte kalla det för det, utan att jag i så pass hög grad tillämpar det i vår kultur kvinnliga samtalssättet med att överlappa och falla varandra i talet. Det är ju mycket mer effektivt på det viset, än att en ska prata färdigt helt först. Jag inser dock tyvärr att när man är en grupp på dryga 10 personer blir det inte lika framgångsrik metod. Men det är ju så ofta som jag har något att tillföra, eller motsäga, en kommentar... Med tanke på hur mycket möten jag suttit i, där det ändå förväntas en mer formell samtalsstruktur, är det lite pinsamt att detta inte gått in ordentligt.  

  • Jag gillar att synas. Scenkåt säger min bror. Har ägnat en del tid åt att placera mig på scener i olika former. Just nu är det väl mest chefsrollen som kan liknas vid en scen - så jag tycker det är lite skralt med själva uppträdandebiten.

  • Jag är intresserad av allt. Har alltid haft svårt att välja färdighet att öva på, vilket lett till en all-roundkunskap, eller om du vill, en medelmåttig nivå på lite allt möjligt. En annan effekt är att jag kan få mig själv intresserad av de flesta föredrag, och hittar alltid följdfrågor att ställa, även om jag aldrig haft någon fundering i ämnet tidigare.

  • Jag behöver mat, riktig mat, minst 3 gånger om dagen. Och är jag vaken länge så blir jag hungrig efter fem timmar igen, även om man åt en rejäl middag. Jag har också en historia av perioder med mörk chokladberoende, och popcornberoende. Chokladfallet yttrade sig så att jag alltid hade med mig choklad i väskan, och jag minns tydligt en situation på ett seminarium där jag upptogs av tanken på om det var ok att äta lite under seminariet, eller om det skulle bli en paus så att jag skulle kunna ta en bit då. Popcornberoende var främst kvällstid, men i princip varje kväll, oavsett om jag egentligen var sugen eller ej. Och det satt i länge. Drygt ett år är inte en överdrift.

  • Det är sällan mitt fel. En av testfrågorna kring dålig självkänsla eller risk för depression brukar vara om man tycker att man bär skulden till mycket. Jag lider snarast av lite för god självkänsla. Min första instinkt är att hitta yttre, eller andras, orsaker till att något gått fel. Efter ett tag kan det nog smälta in att jag kunde/borde gjort något annorlunda. Det kanske är lite därför jag har börjat tycka det är kul att få feedback, både förstärkande och förändringsfokuserad, eftersom jag ändå vet att jag är bra i grunden.

Kommentarer
Postat av: Maria Vuitton

Om du har fantasi så kan du gissa bilden i min blogg! INGEN har hittils lyckats komma med det rätta svaret :)

2008-01-24 @ 22:22:20
URL: http://www.mariavuitton.blogg.se
Postat av: Ilona

oj, nästan alla kunde ju stått med bland mina sju sanningar

2008-01-25 @ 10:07:26
Postat av: lena kjersén edman

Just så Lisa, du ÄR bra i grunden. Och ytan -den som vi, dina vänner,ser - är också väldigt trevlig. Problemet med din
"tidsanafalbetism" handlar väl mest om att
"Det äe för mycket av allt. Särskilt av det roliga."
Citatet är inte mitt eget utan knyckt ur en helt underbat bok av Gunnel Linde som heter "När jag var mamma".
Rekommenderas varmt.
Njut av VÅRENS första blyga blåsippor, de har tittat fram i backen!
Din vän LenaK (moster)

2008-02-25 @ 12:46:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0