Köttismen

Ibland tror jag att min gamle kompis Magnus Åbergs linje om antivegetarianism har vunnit gehör, och undrar om det har drivits någon slags undergroundrörelse i det tysta som har promotat kött-ätandet (minns i of några mer tydliga exempel på skolbord från köttproducenter också). Fick idag höra siffran om hur mycket köttätandet i Sverige gått upp. Från 27 kg 1990 till 43 kg kött idag (per person och år antar jag). Och det kan inte bara bero på att alla måltider blivit större.

Inte minst i ljuset av att det ändå lär vara fler och fler vegetarianer och veganer är siffrorna ännu mer anmärkningsvärda, det betyder ju att ökningen för dem som fortfarande äter kött är ännu större. 1990 åt ju till exempel jag kött fortfarande. 

Jag har tidigare bloggat om att klimatrörelsen nu förtydligat ett av skälen att avstå av miljöhänsyn, och det var också i det sambandet, i Vänsterns nya förslag på partiprogram, som exemplet kom upp. Föredragshållaren framhöll att man inte kan lägga ansvaret för miljölösningar på indivivnivå, utan att det måste till politiska lösningar, vilket ju stämmer. Men samtidigt kan vi ju göra så mycket på individnivå, de flesta av oss har val som inte ens behöver vara särskilt obekväma. Det kan vara väldigt svårt att se kopplingen från de egna handlingarna till det stora sammanhanget, men i slutändan är det ju ändå så att det som ingen vill köpa kommer heller inte att marknadsföras. Och såna exempel finns det ju gott om i konsumtionsvärlden. 

Så våga ha en köttfriare vardag - som en del på vägen till att rädda planeten, precis som att åka kollektivt oftare, och välja en tågresa i Europa istället för flyget till andra sidan jorden bara för att sola på en strand. Kanske kan du i alla fall gå tillbaka till den köttnivå som du hade för snart 20 år sen?

Kommentarer
Postat av: Magnus Åberg

Nu står jag nog inte riktigt för den där antivegetarianismen längre... Jag minns knappt ens att jag sagt det, eller åtminstone varit annat än mycket skämtsam! :-)
Jag levde faktiskt som vegetarian i flera månader hösten 2004, till min egen förvåning.

2008-02-01 @ 11:24:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0