Storstadskänsla

Läser några sidor i en bra bok på kvällsbussen genom Stockholm, tittar upp vid Kungsporten och blir plötsligt inspirerad att skriva.

Minns just den gatan för många år sen. När Stockholm kändes levande och storstad. Den där sköna känslan av nyvuxenhet i att klara sig själv, gå på stan, ta sig fram. Gå på stora biografer och små teaterföreställningar. Själv eller med en kärlek eller vän. Upptäcka ännu ett fikaställe eller en spännande affär.

Samma känsla som jag sedan upplevt i London, München, S:t Petersburg och Kiev. En befrielse att inte känna till varje gatusten längs dagliga rutinvägar. Är väl helt enkelt en förälskelse i en stad, som sen mattas av genom för mycket busspendlande, eller skitig tunnelbana och tågstation framförallt under den mörka, kalla och råfuktiga årstiden.

Rätt vad det är glimmar den dock till igen. När jag åker i dagsljus, och kanske till och med lite sol, över en hög bro och ser den vackra arkitekturen och de ockrafärgade byggnaderna blandas med vattnet. Dä är den inte så dum, vår huvudstad.

Kommentarer
Postat av: Gunilla Skiöld

Så bra beskrivet!
Jag känner så väl igen dina känslor - är det för att vi är släkt månne?

Kram från din mamma

2008-01-23 @ 18:24:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0