Vegetariskt - vad är det?

Jag har nu varit vegetarian, eller icke-köttätare, i 14 år. Det är helt klart lättare idag, med betydligt fler alternativ, och man kan i princip räkna med att hitta vegetariskt på alla ställen. Då och då inser jag dock hur udda det fortfarande är. Till exempel när vi semestrade i Umeå häromveckan. Umeå är ju som bekant ett näste för veganer och djurrättsaktivitster (som är på den lite mer aggressivt radikala sidan), men det verkar inte ha slagit igenom på en av de stora badställena i stan i alla fall. På den rätt sunkiga syltan frågade jag vänligt efter vegetariska alternativ, kassörskan såg förvånad och frågande ut, och skickade vidare frågan till en av kockarna, som utropar: Vegetariskt, vad är det?. Jag frågar vad som finns i ciabattan och baguetten, men de var slut (vid 11.30 en vacker solig dag på badstranden). Hon hittar till slut en vegetarisk sallad i kylen som hon kastar fram.

Det andra tillfället där det är lite lurigt är med barnmaten. Vi har en pågående diskussion härhemma om barnen ska få äta kött eller inte, men hittills har snart 3-åringen bara ätit kött vid något enstaka tillfälle när jag inte orkat stoppa. Jag var på väg att ge med mig på barnmatsburkarna som är ekologiska, för då har ju djuren åtminstone oftast haft det hyfsat bra när de föddes upp. När jag själv handlar köper jag dock fortfarande vegetariskt. Det som är så konstigt är att när man idag pratar så mycket om klimat och koldioxidutsläpp, och det i nästan varje artikel om frågan nämns att det är vettigt att äta mindre kött, så är det så otroligt få av de ekologiska barnmatsburkarna som är köttfria. Och är de köttfria så är de tyvärr också ofta rätt proteinfria.

Jag har lagat några egna laddningar barnmat, med kidneybönor som bas, men har inte sett en enda barnmatsburk med något liknande i. För det är ju faktiskt inte så svårt att få till fullvärdigt protein utan kött. Och det är mycket lättare att hitta KRAV-märkta bönor än KRAV-märkt kött.

Det som är svårast är undvika är dessa eviga korvar. Elias har ju ätit en hel del soja- och quornkorv, och han gillar, liksom många barn, korv. Väldigt ofta är det som erbjuds som barnmat just korv. Om jag nu skulle acceptera kött som mat för mina barn så känns ju korven som det som ligger absolut längst bort, och älg och rådjur betydligt närmre. Det är då jag inser hur udda jag är i samhället. För mig känns korven nästan som en symbol för all vidrig djurhantering, i kombination med allt skit som stoppas ner i dem. För inte är det kött det mesta som finns i den vanliga korven på stan, snarast äckelrester och så allehanda e-grejer som jag inte kan och knappt vill lära mig mer om.

Så undvika korvar kommer jag fortsätta försöka, för barnens, miljöns, och grisarnas skull. Men helt lätt är det inte. Jag väntar ivrigt på att korvhandlarna på stan ska lägga till en vegetarisk korv till sitt utbud av kyckling, chorizo och alla möjliga andra varianter som de redan har.

RSS 2.0