Pensionsjungel

Jag har egentligen gått och sagt att jag skulle vänta med att sätta mig in i pensionssystem tills jag blir 40, men så var jag föräldraledig och skulle ändå till banken och prata låneräntor, så det blev några extra möten med banktjänstemannen. Men så kul var det inte. Och inte lätt heller. Jag ställde en hel del frågor, och hon hade inte svaren på alla, trots att hon ju jobbar med saken.

Nu har jag i alla fall förstått lite grundstrukturer i upplägget, och lite, lite om förändringar de senaste åren. Det som är så galet är ju att jag tvingas in i ett system där jag stöttar företag, som jag dels inte vet vilka det är, och följdaktigen heller inte vet något om. Mina pengar, som staten ser till att jag får för att jag jobbar, går alltså till spekulationsekonomi och aktier i diverse företag. I bästa fall blir sluteffekten att de blir mer värda, och att jag till slut får mer pengar. Men på senare tid har det ju varit precis tvärtom. Folkets pengar har sponsrat spekulanternas cirkus.

Jag gjorde nu en del val, och valde till exempel det som kallas Etiska fonder. När jag fick titta på något av de företag som ingick i den gruppen stod dock Lundin Oil som en av de större. De räknas alltså som ett snällt företag. Då kan man ju fundera på hur företagen ser ut i de fonder som inte kallas för etiska...

Där jag kunde valde jag alltså, lite miljö o lite etiskt, så gott det gick. Men det sjuka är att vissa delar får jag inte välja, och får heller ingen information om vad de satsas i. Jag kan heller inte välja att bara spara pengarna, utan de måste in i systemet och snurra runt. Jag tycker faktiskt det känns lite obehagligt, inte minst när det kommer fram rapporter ibland om att pengar har satsats i vapenhandel och liknande. 

Ytterligare en sak att jobba på politiskt alltså...



 

Jesus o sånt

Jag håller på o läser Jonas Gardells bok Om Jesus. För mig som visserligen är konfirmerad, men därefter inte ägnat så mycket tid till bibelstudier är det en hel del ny kunskap. Riktigt roligt att läsa. Men också lite bekymmersamt. Det är så väldigt mycket som inte alls stämmer överens med det budskap som de flesta kyrkor ägnar sig åt att sprida.

Gardell gör ju två saker framförallt i sin bok, dels så dissikerar han (med hjälp av en bunt forskare) de fakta som finns att få fram kring Jesus och den tid och kultur han levde i. Detta gör att många motsägelsefulla texter lyfts fram, och att ologiska delar blir synliga. Det andra han gör är dock att också framhålla en möjlig läsning av många av Jesus uttalanden och handlingar. Något som för mig gör att jag får en större förståelse för vad vissa av berättelserna skulle kunna säga. Bara för att det finns en massa faktafel och misstolkningar av Jesus, både några decennier och århundrade som tusental år efter hans död, så betyder ju det inte att det inte finns något att lära av honom. Som Gardell uttryckte det: Genom att se bokstaven missar vi meningen. Som miraklet med fiskarna och bröden, att det anmärkningsvärda egentligen är att alla människor där äter sida vid sida, utstötta, utfattiga och rika. Något som gav mig en helt ny syn på nattvarden och den känsla man kan få där. Att äta av Jesus kött o blod tilltalar inte mig lika mycket.

En reflektion som min mor genom en studiecirkel också kommit till insikt om är att Svenska kyrkan är en demokratisk kyrka till sin struktur. Det betyder i praktiken att vi kan vara med och bestämma hur tron ska se ut. Vi kan inte överlåta åt några präster att bestämma vad som är rätt och fel sätt att tro, ens inom kyrkan, utan måste faktiskt, som Gardell sa i sin föreläsning om boken, sluta vara får och andligt lata.



RSS 2.0