Normer och paradoxer eller Ingår du i mallen lille vän?

Var på intressant föredrag och seminarium idag om Normer och normkritik. Finns så mycket att skriva om det, att det skulle räcka för en hel bunt blogginlägg, men jag nöjer mig med ett nu.

Det kommer nya synsätt på detta hela tiden, som med all forskning. En tydlig skillnad, mot för bara en så där 10 år sen, är att vi gått ifrån toleransen som begrepp. Då skulle vi tolerera alla avvikande. Idag ska vi istället fundera på vad som är gjort till norm, och som samtidigt skapar något som kallas avvikande. Det är inte minst en skillnad i perspektiv. Den ena utgår ifrån att det är den som är norm som ska läsa styrdokumentet, och förhålla sig till andra. De utsatta, eller ”avvikande” grupperna förväntas aldrig agera, utan är bara objekt.

Mer brutalt beskrivet: Från – Jag står ut med dig trots att du är sån du är. Till – Vem är jag, vem är du?, och vilka normer är styrande i vårt sammanhang?

Utifrån det synsättet blir det också faktiskt lättare att omfatta en hel bunt diskrimineringsgrunder på en gång, för det är inte de som ska vara i fokus – utan istället frågan: Vad blir norm nu då?

Lätt är det inte, vi lever trots allt i en värld med normer, och i normens öga syns de inte så tydligt. Även i de välvilliga, och i mångas ögon goda normerna, är det lätt att ramla in i en annan norm. I jämställdhetsnormen ramlar vi lätt in i heteronormen till exempel. Från att begränsa en grupp, till att begränsa en annan.

En stor risk har just med en av alla dessa paradoxer att göra. Det är viktigt att iaktta normen, till exempel om hur en kvinna förväntas vara, men lika viktigt att därifrån inte utgå ifrån att alla kvinnor är på det viset. Om vi gör det bidrar vi ju istället till att återupprepa och förstärka en begränsande norm. Men för att vi ska kunna förändra en ojämlik situation måste vi iaktta de grupper som har skapats av samhällets normer.

Vi måste alltså arbeta med jämställdhetsarbetet på två fronter – dels med att ifrågasätta och demontera de begränsande normer om vad en man och en kvinna ska vara, och dels med att iaktta gruppen kvinnor och män, och med politiska medel fördela om maktbalansen. I en ideal framtida värld ska det biologiska könet inte ha någon som helst betydelse, utan vi kan se till individerna. Idag är vi dock inte där, och måste förhålla oss till den normuppdelade omgivningen vi lever i.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0