Vem får bestämma?

En ny minister har utsetts och åsikter har spritts om lämpligheten. Inte så mycket om personlig kompetens, vilken jag personligen tycker är hög, och även de flesta av åsikterna är förvånansvärt bra med tanke på partiet i övrigt. Det som diskuteras är om politikern borde ha uppdraget med tanke på familjesituation.

Något som jag nog aldrig sett någon av de som har en snopp mellan benen ifrågasättas för när de utnämts till någon position. När till exempål försvarsministern tillträdde skulle han bli pappa inom någon månad efter tillträdet. Inga problem. Att Tony Blair fick barn under sin tid som premiärminister - inga problem. Att många andra, till exempel Bodström, har en hel bunt barn därhemma, rätt små i många fall - inga problem, så länge de är män förstås. För det är kanske fortfarande mest kvinnan som får barn, eller i alla fall förväntas vara den som tar det stora ansvaret för dem. Och då kan man minsann inte tro att man får jobba heltid.

För det är ju den andra delen i den här diskussionen, hur mycket vi förväntar oss av våra förtroendevalda. Är det obligatoriskt att de ska jobba skiten ur sig? Eller tycker vi att det ska kunna gå att kombinera småbarnsliv och politiska uppdrag på hög nivå? Om inte, vilka är det då som ska få bestämma? Vilka får bli politiker? I vilket läge är vårt privata liv tillräckligt lugnt och okrävande för att vi ska få ägna oss åt något annan viktigt?

Varje föräldrapar som får barn får naturligtvis bedöma själva hur de ska lägga upp sitt liv runt barnet, i vilken ordning de tar sin ledighet. Men huvudpoängen i detta är ju att det måste vara möjligt att vara i barnafödande ålder, och ändå, oavsett kön, kunna utses och inneha höga positioner i samhället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0