Ja, du har ett val

Jag kände plötslig en press från mig själv att uppdatera bloggen, nu när jag insett att den finns med i valsedelsutskicket och det ju faktiskt kan hända att folk går in och läser.

Jag har valt att ta ett steg till i mitt politiska engagemang och kandiderar nu till kommunfullmäktige. Jag gör det med viss tveksamhet. Jag kan, trots att jag då finns mitt i smeten på ett sätt, känna mig trött av alla debatter och artiklar som nu kommer kring valet. Det jag blir trött av är kanske i och för sig delvis själva orsaken till engagemanget, det vill säga att jag blir upprörd över förslag som jag inte håller med om. Den andra delen av tröttheten har mer med allt runt omkring själva sakfrågorna att göra. Allt tjafs, och "men, ni gjorde ju fel", och "ni är ju så dumma", eller "det förslaget kan vi absolut inte hålla med om, eftersom det är just ert parti som lagt det. Det här tjafsandet tror jag inte är särskilt partibundet, jag har sett det på alla kanter. Men trist är det.

Självklart måste man ha rätt att bli upprörd över hur andra har agerat, och även påpeka på vilket sätt man tycker att det är fel. Och även om jag verkligen tycker att alla bör fokusera på vad man vill göra själva, så är det ofta svårt att undvika att problematiser hur de andra har gjort. I det här valet är det kanske tydligare än tidigare. För oss rödgröna är det väldigt svårt att undvika att prata om vad de andra har gjort, eftersom vi vill återgå till en rad åtgärder som alliansen har förändrat.

Perspektiven skiljer sig förstås rejält. Alliansen pratar om att de går framåt, och att de rödgröna vill backa bandet. I mina ögon har vi i Sverige under decennier strävat mot ett välfärdssamhälle med en rad olika reformer under åren, som alla syftar till ett bättre samhälle för alla. Och nu måste vi backa ett steg för att kunna fortsätta framåt två steg därefter.

Det som är så häftigt nu är att tanken om ett jämlikt samhälle inte bara behöver vila på en personlig övertygelse, utan att den även har fått stöd i forskning. Jag tänker förstås på den omtalade boken Jämlikhetsanden, av Richard Wilkinsson coh Kate Pickett. Där redogör de för område efter område där samhället mår bättre av att det är så jämlikt som möjligt. För den som inte hinner läsa hela boken finns den även i kortformat som broschyr som t ex går att köpa för 5 kr i Vänsterpartiets valstuga i Uppsala.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0