Minnesord över Marianne Skiöld

Den 1 januari 2012 tog Mariannes liv slut. Marianne växte upp i Eskilstuna och flyttade till Uppsala som 19-åring efter att ha mött sin man Lasse en Valborg när hon skolkade. Hon skämtade ofta om att det var ett långt straff för den skolkningen.

Många gånger har jag funderat på vilket liv min farmor skulle ha levat om hon fötts 50 år senare, det vill säga mitt födelseår. Om hon fötts i en tid när det inte förväntades av en kvinna att bilda familj vid 20 års ålder, och i en tid när det fanns alternativ till att ägna resten av de yrkesverksamma åren till ett tungrott hushåll och omsorg om i hennes fall fem barn. För samtidigt som jag är imponerad över hur hon orkade detta, och har fått njuta av hennes kokkonst, så tror jag ändå att hon kommit mer till sin rätt i en intellektuellt mer krävande roll. När barnen vuxit upp hann hon arbeta några år utanför hemmet, och stortrivdes med det.

Marianne var ingen bullfarmor (även om hon minsann kunde baka bullar). När jag var liten kunde jag sakna gullandet, men ganska snart började jag istället uppskatta att bli tagen på allvar i samtal. Vi delade inte alls samma syn på politik, men jag hade ändå gärna sett henne som aktiv i samhället, med sin skarpa hjärna, sina vassa argument och träffsäkra och ofta smått brutala humor.  

Ända in i sin sista sjukdomstid fick man vara på tå för att hänga med i hennes ordvändningar och reflektioner om samtiden. Hon var också en stolt språkpolis och reagerade starkt mot när TV-presentatörer sa ”vart” när det skulle vara ”var” och liknande. Om man spelade kunskapsspel med henne fick man vackert nöja sig med att se henne vinna.

Marianne blev 86 år, och hade uttryckt sig som färdig med livet. Men även om det kan ses som en rimlig ålder att dö i, och hon kände sig nöjd, så är vi många, inte minst hennes fem barn, tolv barnbarn, åtta barnbarnsbarn, och en hel bunt ingifta till hennes barn och barnbarn som kommer att sakna hennes närvaro och stimulerande samtal.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0