Kampanj för demokrati

Kampanj 193

- till stöd för föreningsfriheten i Vitryssland



Hej!


Vitrysslands demokratirörelse behöver ditt stöd!


Den 19/3 inledde Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter Kampanj 193 till stöd för föreningsfriheten i Vitryssland. Vi har hittills fått stöd för vår kampanj från en rad personer och organisationer som är engagerade för ett fritt Vitryssland, men vi saknar ditt namn!


Namnet på kampanjen syftar på paragraf 193 som belägger verksamhet i en av regimen icke godkänd organisation med fängelse i upp till två år. Kampanjen vill uppmärksamma den bristande förenings-friheten i Vitryssland samt visa den vitryska demokratirörelsen på det stöd den har i Sverige.


Flera framstående företrädare inom demokratirörelsen har nu ställt sig bakom Kampanj 193, bland dem oppositionens gemensamma presidentkandidat Aljaksandr Milinkevitj och Socialdemokraternas fängslade presidentkandidat Aljaksandr Kazulin.


- Paragraf 193 är en skam för Vitryssland och måste omedelbart avkaffas! säger Milinkevitj till Östgruppen.


Utan stöd utifrån skulle de förbjudna vitryska organisationerna inte orka arbeta vidare. Vi skulle därför varmt uppskatta om också du ville skriva under vår stödlista. Ett gemensamt stöduttalande från de svenska organisationer och personer som är engagerade mot det vitryska förtrycket är oerhört värdefullt. 

Du ansluter dig till vår stödlista genom att betala in 193 kronor på Östgruppens plusgirokonto: 40 85 30-4 (glöm inte att ange avsändare) och samtidigt skicka ett brev till oss på 193@ostgruppen.se med de uppgifter som du vill få publicerade. Listan ligger ute på vår hemsida, och uppdateras kontinuerligt.


Låt 193 kronor bli ett stöd till vitryska människorättsförsvarare istället för en människorättsfientlig paragraf i vitrysk lag!



Vänliga hälsningar,

Sofia och Martin Uggla

ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter


Kampanj 193 samlar in pengar till projekt för att stödja föreningsfriheten i Vitryssland. Alla insamlade medel går oavkortat till sådana projekt, i första hand i form av stöd till verksamheten i stängda organisationer som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter. Projekten granskas av en auktoriserad revisor.


Kampanj 193 stöds i Sverige av bland andra Svenska Helsingforskommittén, Svenskt internationellt liberalt centrum (Silc) och Svenska Freds. För mer information om Kampanj 193 se www.ostgruppen.se/193.html


Mer information hittar ni på vår kampanjhemsida: www.ostgruppen.se/193.html. Du kan också titta på ett bildspel om dem som drabbats av paragraf 193 som vi har lagt ut på Youtube: http://youtube.com/watch?v=Z0aOaJiIfjI.
__________________________________________
Martin och Sofia Uggla
ordförande
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
http://www.ostgruppen.se/
uggla@ostgruppen.se
070-941 17 02   Stöd föreningsfriheten i Vitryssland! Stöd kampanj 193!   Östgruppen verkar för demokrati och mänskliga rättigheter i Östeuropa och Centralasien. Vi samarbetar med och stödjer organisationer i regionen. Vi sprider information och bildar opinion i Sverige.

Minska alkovåldet

Heter en kampanj som IOGT-NTO driver just nu. (http://www.minska-alkovaldet.nu/)

Det känns skönt att vi lyfter frågan om våld till det sammanhang där det verkligen är relevant, kopplingen till alkoholen. 8 av 10 våldsbrott är alkoholrelaterade, och det som är intressant är ju att alkoholen faktiskt är en faktor som är relativt lätt att reglera, till skillnad från till exempel folks agressivitet (även om jag har en hel del tankar kring konflikthanteringslektioner i skolan där också).

I samband med kampanjen har man också låtit Synovate Temo göra en undersökning om man har känt obehag på grund av människors berusning. 4 av 10 svarade att de hade det. För kvinnor var siffran 5 av 10, och bland gruppen unga 6 av 10.(Frågan som ställdes var: Har du vid något tillfälle känt obehag på grund av människors berusning när du besökt en restaurang, pub, diskotek, nattklubb eller liknande? Totalt 1014 personer ingick i undersökningen.)

Min reaktion var att det inte kändes så överraskande, av alla gånger man gått på krogen, att man nån gång stött på någon dryg full person är ju inte så konstigt. Samtidigt känns det lite galet att jag (även jag) har normaliserat det beteendet så mycket, att jag knappt reagerar på det. Om jag går till mig själv så handlar det ju heller verkligen inte om någon enstaka gång jag upplevt obehag, och då tillhör jag ju inte en grupp som gått särskilt mycket på krogen.

Jag har ju verkligen alltid tyckt att det har varit så  mycket skönare med de nyktra festerna, dels innan det blev rökfritt, för andningens och doftens skull, dels för att det är mindre ölklet på dansgolvet, och inte minst för att man i betydligt lägre grad riskerar att bli tafsad på, eller bara få äckliga blickar av någon. Den formen av övergrepp klassas ju oftast inte som våld, men inkränktar ändå på min känsla av frihet och att äga min egen kropp, och bör för den skull heller inte förbises, bara för att det inte resulterar i en blåtira.

På kampanjsajten kan man skriva in vad man tycker att man borde göra för att minska alkovåldet - väkomna att bidra med åsikter!



Onsdagsresumé

Ryktet om min bloggdöd är överdrivet. Här en liten resumé om min dag.

Elias vaknade 5.30 trots att han somnat sent. Min väckarklocka stod på 6, gick upp 5.45 o lät Gunnar lägga sig i sin egen säng istället för bredvid Elias som satt och sjöng lite för honom.

Var seg under förmiddagen, höll på att somna vid en dragning av en försäljare som dock visade sig ha en produkt som kan vara intressant. Hade en effektiv stund innan jag lämnade tidigt. Hann köpa sushi till tåget, där jag också träffade på Emmy G, som jobbade på UNF för några år sen. Lustigt nog hade jag sett en person på bussen i morse som liknande henne.

Cyklade i långsam takt, eftersom jag hade gott om tid, till Elias förskola för att hämta en liten kille som var så upptagen med hink och spade att han knappt hade tid att följa med hem. Klädbyte och promenad till mysiga Vasaparken, mer hink och spade. Satt och gungade bredvid varandra en stund i solen och njöt.

Tog mig iväg till träning för första gången på cirka två månader, äntligen lite energi. Tungt, men skönt. Mycket stretching. Cyklade hem min gamla cykel, hemskt obekväm, i ännu än helt mörka vårkvällen. Scillahavet vid rektorsvillan doftar. Och så till och med blogga!
 

Kärlek och samhällsproblem?

Sakfrågan i uteslutningen är en sak, men nu till det Å.G säger. Jag har nu läst själva predikan (ok mot slutet skummade jag - den var väldigt lång och rätt mycket upprepningar). Den var faktiskt värre än jag trodde. En del debattörer i den här frågan har indignerat protesterat mot en del citat som att de är felaktiga. De må ha rätt i att de inte har citerat ordagrant, men jag kan inte se att de har överdrivit, snarare tvärtom. Jag har dock fortfarande, efter att ha läst hans långa text, väldigt svårt att förstå vad som är problemet. Jag har aldrig riktigt kunnat förstå problemet i att två personer tycker om varandra, och på vilket sätt det stör andra, eller till och med förstör samhället. Det absurda är att han räknar upp en rad "sexuella abnormiteter" i värsta medeltidsstil; övergrepp på barn och djur och så vidare, som jag absolut skriver under på är riktiga problem för många personer och djur i samhället, men det han väljer att fokusera på är  - homosexuella. I bibeltexterna som citeras blandar han in begreppet homosexualitet (som uppfanns på 1800-talet, och alltså inte fanns när bibeln skrevs), i sammanhang med horkarlar och så vidare.


Andra bibelexempel som ofta dyker upp i sammanhanget är kring sodomi, och texten om Sodom och Gomorra. Som jag har uppfattat texten handlar den om hur en mob i en stad vill våldta några främlingar, något som Gud sedan fördömer. Inte riktigt samma sak som begreppet homosexualitet innebär idag alltså. Sen nämns det att ha sex med en annan man som med en kvinna här och där i gamla testamentet på ett negativt sätt, men här och där finns även passager om mäns kärlek till varandra beskrivet mer positivt. Och att lyfta fram enskilda stycken ur gamla testamentet blir lätt rätt besvärligt om man också tittar på andra stycken om att stena och fördriva par som har sex under menstruation, att män absolut inte får klippa sitt hår, eller att det är ok att sälja sin dotter, eller ha slavar. Det vill säga, en hel del saker som de flesta inte tycker är helt ok idag. Men att det går att tolka religiösa texter på olika sätt är ju knappast en nyhet - det som är lite tråkigt är att det fortfarande i Sverige 2008 verkar vara så ok för några enskilda personer att uttala sig som om de hade sanningen om vad som menas med det som ett antal olika personer har nedtecknat under flera hundra år, och som har översatts massor av gånger sedan dess. 


Den enda sakliga punkt som jag kan hitta i predikan där hans syn på problemet syns är när det gäller barnens rätt till sina föräldrar, och möjligheten till adoption för homosexuella. Dels hör man sällan talas om barn som tas med våld från sina biologiska föräldrar i syfte att placeras hos homosexuella istället. Hela adoptionsfrågan är dock betydligt större än denna del, men jag väljer att inte gå in på den nu. Den andra frågan som jag inte förstår i sammanhanget är att om man tycker det är ok att ensamstående kvinnor (har inte hört talas om män) får adoptera, vilket de får idag i Sverige - hur kan det då vara sämre att två personer gör det, oavsett vilket biologiskt kön (om man tror på det) de har. Hur kan två personers kärlek, trygghet och omsorg vara sämre än en? Då är enda skälet i så fall omvärldens fördomar, vilket också är svårt att motivera med. Man måste väl ändå utgå ifrån ett samhälles tolerans och vettiga beteende. Och var ska man annars sätta gränsen - hur är det med mörkhyade heterosexuella Piteåbor? Ska de få adoptera? Om de har glasögon också, och alltså kan bli utsatta för ännu mer fördomar och mobbning?


Världsförbättringar och värderingar

Det är svårt att inte kommentera den diskussion som just nu pågår inom IOGT-NTO, och till viss del även förs i media. Dels är jag ju medlem där, och dels är mitt jobb, UNF, nära kopplade till IOGT-NTO, både organisatoriskt och fysiskt i kansliplacering. IOGT-NTOs förbundsstyrelse uteslöt en medlem som de bedömde har motverkat rörelsens grundsatser och program,. Det är sällan man behöver göra sånt. IOGT-NTO har tydligen endast gjort den en gång sedan 1970. Jag är osäker på hur det ser ut i UNF. Det som händer ibland är ju att det handlar om löftesbrott i form av att en medlem inte håller nykterhetslöftet. I de flesta fall förs då ett samtal, där det är ganska lätt för medlemmen att inse att den har ett val, att vara kvar och ändra sitt beteende, eller gå ur och fortsätta. Den aktuella medlemmen, Å.G, fick motsvarande samtal, men hade ingen avsikt att förändra sitt beteende, och såg heller själv tydligen inte motsättningen. Därför blev det inte ett utträde på egen begäran, utan en uteslutning från förbundsstyrelsens håll.


Jag tror den stora uppståndelsen hos en del kring uteslutningen handlar om att de inte har läst våra grundsatser och program. Något som tyvärr nog stämmer för en hel del både gamla och nya medlemmar. De flesta inskolas dock åtminstone i andemeningen av dem efter ett tag. För många utanför organisationen är IOGT-NTO endast nykterhet, och många har heller då inte klart för sig varför vi är nyktra. I fördomen målas gärna en moralistisk bild upp, där man tycker det är fel att förlusta sig via alkohol. Men det är knappast själva förlustelsen som är problemet. (sen brukar UNF i och för sig gärna lyfta fram poängen med att bli berusad av livet istället som slogan). I grundsatser och program framgår att syftet med rörelsen är en bättre värld. I UNFs mer kortfattade vision låter det: En demokratisk och solidarisk värld, fri från droger. Man ser alltså på alkohol och andra droger som ett av de största hindren mot att uppnå en bättre värld. Men, som jag framhöll på vårt gemensamma personalmöte häromveckan, vi når ju inte en bättre värld om vi glömmer bort att ändamålet inte kan helga medlen. Om vi på vägen till en drogfri värld har trampat på andra människor, eller förorenat och bidragit till så mycket utsläpp att miljön inte går att leva i, och miljontals miljöflyktingar skapats, så uppnår vi inte vårt mål.


Alla bär vi på fördomar, och IOGT-NTO-rörelsen har, precis som övriga samhället, en del kvar att arbeta med när det gäller jämställdhet och främlingsrädsla. I det här fallet, med Å.G, handlar det inte om ett förfluget ord, en blick eller en diskussion vid ett köksbord. Det handlar om en person som driver en fråga så offentligt han kan. I mina ögon blir en uteslutning då solklar logik. Precis som det inte skulle vara möjligt att propagera för Moderaterna om man är medlem i Vänsterpartiet. Däremot är det inte olagligt att göra det. Det är det heller inte att dricka alkohol, men om man vill vara medlem i IOGT-NTO så får man välja bort det, och även att agera aktivt mot människors frihet och livsstil.


konsten i att vinkla en nyhet - med DN

När jag jobbade som SO-lärare på högstadiet var en av uppgifterna jag försökte lära ut hur man kan läsa kritiskt - framförallt nyheter. Det var inte alltid helt lätt. Häromdagen blev det ett tydligt exempel. DN (som jag fortfarande prenumerar och läser trots att jag klagar en hel del på dess vinklingar), skrev om hur privatiseringar har ökat tillgången för ungdomar till musikundervisning. Nacka kommun hade infört en musikskolecheck, och skapat en konkurrensmöjlighet för fler att erbjuda tjänsten som kommunen stått för. Reslutatet blev att köerna kortades med flera år, och många fler elever som fick den undervisning de ville ha. Det låter ju jättebra. En bit in i artikeln citeras en sosse i kommunen som kommenterar att det inte är privatiseringen utan pengarna som är miraklet. Det visar sig att kommunen skjutit till ett antal miljoner till satsningen! Jättepositivt tycker jag, mer kultur till barn och ungdomar. Frågan är bara varför det är möjligt att lägga extra pengar till det när det ska utföras av någon annan än kommunen själva, med de extra pengarna kunde ju kommunen också ha anställt en till trumlärare, och kortat köerna.

kontorsjobb versus möten

Är lite trött i halsen efter en mötesdag. Har dock haft två ovanliga dagar utan något möte alls inbokat, vilket jag insåg kände väldigt segt. Kanske mest för att jag är så van att ha saker som bryter vardagen. Men jag tycker också oftast det är roligt att lägga fram tankar, åsikter och redogöra för olika ställningstaganden, oavsett om det är mina eller styrelsens, och även att höra andras. Det blir ju så mycket mer dynamiskt än att svara på mail, betala räkningar, fixa utanordningar och beta av att-göra-listor...

Bloggutmaning - skärselden eller 7 sanningar om mig själv.

Jag tror att den här utmaningen har figurerat någon gång förut också, men då blev det inte av. Nu började jag fundera på den när jag skulle somna igår kväll, och hade lite svårt att släppa frågan. Tack för den Ilona :)


  • Jag är lite tidsanalfabet. Det är rätt sällan jag är mer än 15 minuter sen, och oftast kommer jag på minuten till möten, men då har det också gått rätt fort på slutet. Det handlar om att jag vill utnyttja varje stund, och då är det slöseri med tid att vara 20 minuter i förväg till möten. Dessutom tror jag att jag ska hinna dubbelt så mycket som är rimligt. Häromveckan kom jag på mig själv med att jag måste ha trott att jag kunde flytta tid och rum, när jag hade tänkt hinna lite väl många möten under samma eftermiddag, som dessutom började vid 13.30... 

  • Jag vill gärna ha svar på allt. Inte för att vara besserwisser (även om effekten nog kan bli det ibland), utan för att jag så gärna vill vara den som hjälper till. Kan också leda till att jag ger lite för många råd.

  • Jag avbryter folk. Fast jag vill förstås inte kalla det för det, utan att jag i så pass hög grad tillämpar det i vår kultur kvinnliga samtalssättet med att överlappa och falla varandra i talet. Det är ju mycket mer effektivt på det viset, än att en ska prata färdigt helt först. Jag inser dock tyvärr att när man är en grupp på dryga 10 personer blir det inte lika framgångsrik metod. Men det är ju så ofta som jag har något att tillföra, eller motsäga, en kommentar... Med tanke på hur mycket möten jag suttit i, där det ändå förväntas en mer formell samtalsstruktur, är det lite pinsamt att detta inte gått in ordentligt.  

  • Jag gillar att synas. Scenkåt säger min bror. Har ägnat en del tid åt att placera mig på scener i olika former. Just nu är det väl mest chefsrollen som kan liknas vid en scen - så jag tycker det är lite skralt med själva uppträdandebiten.

  • Jag är intresserad av allt. Har alltid haft svårt att välja färdighet att öva på, vilket lett till en all-roundkunskap, eller om du vill, en medelmåttig nivå på lite allt möjligt. En annan effekt är att jag kan få mig själv intresserad av de flesta föredrag, och hittar alltid följdfrågor att ställa, även om jag aldrig haft någon fundering i ämnet tidigare.

  • Jag behöver mat, riktig mat, minst 3 gånger om dagen. Och är jag vaken länge så blir jag hungrig efter fem timmar igen, även om man åt en rejäl middag. Jag har också en historia av perioder med mörk chokladberoende, och popcornberoende. Chokladfallet yttrade sig så att jag alltid hade med mig choklad i väskan, och jag minns tydligt en situation på ett seminarium där jag upptogs av tanken på om det var ok att äta lite under seminariet, eller om det skulle bli en paus så att jag skulle kunna ta en bit då. Popcornberoende var främst kvällstid, men i princip varje kväll, oavsett om jag egentligen var sugen eller ej. Och det satt i länge. Drygt ett år är inte en överdrift.

  • Det är sällan mitt fel. En av testfrågorna kring dålig självkänsla eller risk för depression brukar vara om man tycker att man bär skulden till mycket. Jag lider snarast av lite för god självkänsla. Min första instinkt är att hitta yttre, eller andras, orsaker till att något gått fel. Efter ett tag kan det nog smälta in att jag kunde/borde gjort något annorlunda. Det kanske är lite därför jag har börjat tycka det är kul att få feedback, både förstärkande och förändringsfokuserad, eftersom jag ändå vet att jag är bra i grunden.

Köttismen

Ibland tror jag att min gamle kompis Magnus Åbergs linje om antivegetarianism har vunnit gehör, och undrar om det har drivits någon slags undergroundrörelse i det tysta som har promotat kött-ätandet (minns i of några mer tydliga exempel på skolbord från köttproducenter också). Fick idag höra siffran om hur mycket köttätandet i Sverige gått upp. Från 27 kg 1990 till 43 kg kött idag (per person och år antar jag). Och det kan inte bara bero på att alla måltider blivit större.

Inte minst i ljuset av att det ändå lär vara fler och fler vegetarianer och veganer är siffrorna ännu mer anmärkningsvärda, det betyder ju att ökningen för dem som fortfarande äter kött är ännu större. 1990 åt ju till exempel jag kött fortfarande. 

Jag har tidigare bloggat om att klimatrörelsen nu förtydligat ett av skälen att avstå av miljöhänsyn, och det var också i det sambandet, i Vänsterns nya förslag på partiprogram, som exemplet kom upp. Föredragshållaren framhöll att man inte kan lägga ansvaret för miljölösningar på indivivnivå, utan att det måste till politiska lösningar, vilket ju stämmer. Men samtidigt kan vi ju göra så mycket på individnivå, de flesta av oss har val som inte ens behöver vara särskilt obekväma. Det kan vara väldigt svårt att se kopplingen från de egna handlingarna till det stora sammanhanget, men i slutändan är det ju ändå så att det som ingen vill köpa kommer heller inte att marknadsföras. Och såna exempel finns det ju gott om i konsumtionsvärlden. 

Så våga ha en köttfriare vardag - som en del på vägen till att rädda planeten, precis som att åka kollektivt oftare, och välja en tågresa i Europa istället för flyget till andra sidan jorden bara för att sola på en strand. Kanske kan du i alla fall gå tillbaka till den köttnivå som du hade för snart 20 år sen?

Storstadskänsla

Läser några sidor i en bra bok på kvällsbussen genom Stockholm, tittar upp vid Kungsporten och blir plötsligt inspirerad att skriva.

Minns just den gatan för många år sen. När Stockholm kändes levande och storstad. Den där sköna känslan av nyvuxenhet i att klara sig själv, gå på stan, ta sig fram. Gå på stora biografer och små teaterföreställningar. Själv eller med en kärlek eller vän. Upptäcka ännu ett fikaställe eller en spännande affär.

Samma känsla som jag sedan upplevt i London, München, S:t Petersburg och Kiev. En befrielse att inte känna till varje gatusten längs dagliga rutinvägar. Är väl helt enkelt en förälskelse i en stad, som sen mattas av genom för mycket busspendlande, eller skitig tunnelbana och tågstation framförallt under den mörka, kalla och råfuktiga årstiden.

Rätt vad det är glimmar den dock till igen. När jag åker i dagsljus, och kanske till och med lite sol, över en hög bro och ser den vackra arkitekturen och de ockrafärgade byggnaderna blandas med vattnet. Dä är den inte så dum, vår huvudstad.

Jämställdhetens baksida?

På DN debatt idag har ett gäng sociologer från Umeå universtitet skrivit om att politikerna måste betänka att jämställdhetssträvandena har baksidor. De syftar framförallt på den frustration som uppstår i klyftan av idealet att dela lika i hemmet, och verkligheten där de flesta inte lyckas (män gör 50% av hemarbete och tar 20% av föräldradagar tex), De pekar också på att de förhällanden som bryter för mycket mot könsrollerna har det tufft och ofta spricker. På vilket sätt jämställdheten är boven här är oklart, (är väl snarast just könsrollerna som ställer till det) liksom hela deras slutsats av forskningen.

De menar att eftersom förhållanden i kontinentaleuropa inte är lika oeniga om fördelning av hushållsarbete som vi i Sverige, så har vi för hög ambition. Den uppenbara spänningen mellan ambition och verklighet uppstår inte där. Nej, för där dubbeljobbar kvinnorna istället i högre grad - men har kanske heller inga förhoppningar om att förhållandena skulle gå att ändra på. Mina intryck från till exempel Ryssland, som också har mer tkönsrollsraditionella relationer i hemmet än vi, är att kvinnor kan suktande och fascinerat fråga om den jämställdhet de hört talas om att vi har, att männen diskar och städar. Men de skulle inte orka ens ta upp diskussionen i hemmet, utan städar på efter mannen också istället. Om det är en vinst för förhållandet tycker jag är tveksamt.


Lägger också in min kusin Evas kloka ord om artikeln:

Tänk de oerhörda nackdelar avskaffandet av apartheid har medfört för vissa. Det har skapat många konflikter. För att inte tala om avskaffadet av slaveri som ledde till ett krig i USA. Innebär det att rasism och förtryck är att föredra?


Det är väl inte strävan efter jämställdhet eller uppnådd sådan som skapar konflikter.

Den baksida som rubrikerna nämner handlar om människans svårighet att hitta nya identiteter, vägar till bekräftelse och ovilja att lämna ifrån sig makt.


Är det inte ganska självklart att samhällsförändringar och krav på förändrade maktbalanser leder till friktion? Att det uttrycks som att jämställdheten har en baksida är löjligt och inte relevant.


Hur 17 kan rättvisa ha en egentlig baksida?

Hur kan förtryck och orättvisor mellan grupper i samhället ha rejäla fördelar?


Årsbrev från Lisa

Jag dök på mitt gamla årsbrev från 2005 och blev inspirerad att skriva ett i år också. Blir inte julbrev, och är på håret för sent för att vara nyårsbrev, men det har trots allt bara gått 2 dagar på 2008. Första halvåret är väldigt präglat av min hemmatid med Elias som föddes 28 oktober 2006.


Januari

Extremt lugnt i kalendern, hemma med Elias som blivit 2 månader. Sov i 3-timmarspass om nätterna. Om jag gick o lade mig vid 21 blev det 3 gånger 3 timmar, annars 2 gånger 3, vilket var lite för lite. Elias vaknade sen vid 6-7 och sov efter lunch i vagnen, men om han somnade hos mig hemma så vaknade han så fort jag la ner honom, så det blev inget sovande för mig. Sen somnade han vid 19-tiden på kvällen.


Veckorna fördrevs annars med ammande framför TV:n, promenader med sovande Elias,  föräldragruppsträffande, MVC-besök, bajsblöjor, någon kompislunch, fika och lusläsning av allt i tidningsformat som gick att läsa medan jag ammade.


Februari

Hade hört av mig till valberedningen i Vänsterpartiet och visat intresse och vid årsmötet den 3 februari deltog jag rätt förkyld för att bli invald till styrelsen vilket leder till en del möten och lite kampanjplanerande under året.


Babysimmet börjar med Elias dryga 3 månader. Han är rätt skeptisk i början, men trivs snart. Föräldrarna är som vanligt aströtta om lördagsmorgnarna, men ändå rätt nöjda när simmet är avklarat och det är en hel dag kvar.


Elias vänder från rygg till mage.


Bröllopsplanerande börjar ta form, rekande av vigsel- och festlokaler.


I övrigt rätt lik föregående månad, fika, promenader, amning, mamma-barngympa, BVC osv.


Mars

Nånstans vid 4 månaders ålder började Elias sova cirka en timme på förmiddagen till min stora lättnad eftersom tröttheten började bli smått deprimerande svåruthärdlig. Blev oftast en sömntimme till, men även en stund med bloggande eller protokollskrivande eller nåt annat som inte går att göra med en Elias på armen.


Kongressplaneringen börjar ta fart, jag var med och fixade inför avslutningsfesten för IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Uppsala. En fest för cirka 1000 pers.


April

Månaden inleds med Elias välkomstceremoni med de närmsta. Cirka 40 av familj, släkt och vänner. Jag var superförkyld, men det gick ändå. Egengjord smörgåstårta, och massa fika. Fin ceremoni med musik, dikter och sång.


Lisa och Mickes bröllop - det första för året. Kyrka, medeltidsinsipirerad vinröd och guld-klänning, dans på rosor och många herrar i slängkappa. Mycket dans.


Elias ålar fram på golvet (och kräks en massa på köpet) och får lära sig att sova utan mat på natten (eller åtminstone till ca 4-tiden).


Maj

Elias börjar äta smakportioner av mat, babblar en massa och sitter gärna i vagnen och tittar sig omkring ivrigt.


Juni

Familjedag med Junis med Astrid Lindgren-tema som jag jobbat med en del, fixat gigantiska låtsaskritor och en ostsmörgås till Nils Karlsson Pyssling-rummet bland annat. Elias passade på att ta sina första krypsteg mitt på det enorma dansgolvet på Liljekonvaljeholmen.


Operabesök - Cosi fan tutte - tjusigt, och dop för Mira i Örebro, Elias näst yngsta kusin vid det datumet.


Fortsatt bröllopsplanering, och bröllopsklänningsömnad tillsammans med min faster Ylva.


Kongressen börjar närma sig, och jag och Elias letar grejer på stan till festen.


Lugn midsommar hos min mamma på Väddö.


Juli

Första veckan är kongress - intensiv för mig. Ammar tidig morgon, jobbar endast heltid om dagarna, och är sen ideell om kvällarna, och försöker hinna vara lite social nånstans däremellan också. Känns som ett lyckat arrangemang och var kul att delta både som anställd och ideell.


Lille Calle, son till barndomskompisen Linda F, föddes den 14 juli.


Lite Konstsommar-kvällar, mammas 60årsfest på Väddö, och lite semestrande till Dalarna.


Augusti

Min brorsdotter Siri föddes den 2 augusti.


Min möhippa genomfördes den första helgen med djävulshorn, stunttricks (flyga i luften och kastade mig utför stup och genom fönster och brann upp), picknick och live med vännerna i sommarkväll med massa god mat.


Slutade amma, kändes ovant och lite ledsamt, men ändå rätt naturligt.


Lyssnade på Jonas Hassen Khemiri på Konstsommar i svettig sommarkväll med fullt med folk.


Jag och Elias var med på förbundsstyrelsens arbetsvecka i Dalarna. Elias verkade gilla konferenslivets fasta tider och sov vid bra tider och kröp omkring under borden och lekte med folks skor.


Kusin Kerstins bröllop med sin Magnus i Linköping, första gången Elias sov utan båda föräldrarna.


Sista racet inför vårt bröllop, inhandlande, färdigställande av klänning, klippning, manikyr (!) och provsminkning.


September

Bröllop! Mitt och Gunnars bröllop! Blev nog bättre än vi kunde föreställa oss, bra väder, alla var friska, bäbisarna skötte sig utmärkt, Elias var glad, gästerna likaså och bidrog med en massa sång och tal och inspirerade toastmadamer och bra musik, god mat och tårta. För att inte tala om att vigseln var den finaste jag varit på.


Måndagen efter började jag jobba, fortfarande bröllopsrusig, och helgen därefter, fortfarande trötta, var det dags för ett till bröllop, Anna och Jennys, och helgen därpå ännu ett, kusin Eva och hennes Paul. Helgen därpå hade jag personalsamling och förbundsstyrelsehelg i Göteborg. September var en rätt intensiv månad... men rolig.


Har även varit en del kolonilottande inklämt mellan alla högtider och evenemang, som trots rätt lite arbetsinsats gav en hel del potatis, spenat, rödbetor och morötter till goda middagar under sommaren.


Evelina, Anna och Jonas dotter föddes.

Oktober

Kändes rätt skönt att vara tillbaka på jobbet, och vara något mer än mamma igen. Trevliga arbetskamrater, få äta i lugn och ro osv. Hade en kort period då jag tog mig iväg till gymet på morgonen, innan jag åkte till Stockholm.


Elias fyllde 1 år, och fick i princip på dagen sina första två tänder. (Och har ännu inte fått några fler.)


November

Jag var lite långledig runt allahelgona och lyckades bryta den värsta pappigheten hos Elias. Vid jobbhelgen i mitten på november passade dock Elias på att gå sina första steg (fler än två i rad) till min stora frustration.


Sista veckan i november åkte vi på bröllopsresa alla tre. Tåg ner till Nice, en mycket trevlig tur, med lunchpromenad i Köpenhamn, några sega kvällstimmar i Hamburg, bekväm sovvagn till Paris och förmiddagspromenad och fika med kusin Sigrid med pojkvän Charlie där innan vi tog snabbtåget ner till Rivierans sol och vårvärme. Mycket god mat, promenader med Elias i handen och i vagnen, och en hel del sömn och vila.


Mathilde, Cornelias och Jean-Michels dotter föddes.

December

Den 1a advent bestämde sig Elias för att det var dags att gå istället för krypa generellt. Fortfarande lite robotlik tog han sig fram med vingliga steg.


Sista bröllopet för året, Nina (-Mia) och Magnus gifte sig. Lång, vacker och ärlig vigselgudstjänst.


Julfirande med Elias kusiner på min sida, hans mormor och morfar, morfars sambo och två av hennes barn, och ett nytillkommet barnbarn. Därefter Örebromaffians tur på juldagen, 11 vuxna och 7 barn från 10 månader till 8 år.


En vitare jul?

Jag har inte varit så aktiv bloggare på sista tiden - har inte prioriterat det bland allt annat, har dessutom helst velat gå och lägga mig samtidigt som Elias på kvällarna, eller före ibland, när han inte vill somna vid 19.30 som han brukar.

Ett litet sistaminuten-slag för vit jul kan jag ändå göra. Den kampanj som IOGT-NTO-rörelsen driver just nu (www.iogt.se/vitjul ) känns nämligen ovanligt lätt att motivera och förklara. Den går ut på att få föräldrar och andra vuxna som umgås med barn på julen, att ta en vit jul, det vill säga, utan alkohol på julafton, juldag och annandag. Det andra syftet är att vi inom organisationen ska erbjuda extern verksamhet under julen, för att barn och ungdomar som helst inte vill vara hemma under julen ska ha en tillflyktsort även då. Julen är ofta annars en av de värsta perioderna för barn i missbruksmiljö - dels för att högtiden ursäktar en del drickande, och dels för att alla institutioner och verksamheter man brukar gå till är stängda då. På själva julafton kan det dessutom vara svårt att gå över till en kompis, eftersom man förväntas ha det myspysigt hemma då.

Nu när jag håller (till slut) på att läsa Susanna Alakoskis Svinalängorna får jag ännu en gång en inblick i hur det kan vara.

Tanken om att be föräldrar vara vita handlar dock inte bara om de som dricker så de somnar eller börjar skrika och gräla, utan även om den mer subtila beteendeförändring som blir redan vid ganska små mängder alkohol, men som barn känner av och tycker är obehaglig. Och med tanke på att marknadsföringen säger att julen är barnens högtid så borde det inte vara ett så svårt steg att avstå från alkoholen under tre dagar.

monopolspel med våra allmänna tillgångar


Förra helgen var det kampanjdag igen med Vänsterpartiet Uppsala. Jag hade fixat ett stort monopolspel som Uppsalaborna skulle få spela på gågatan, med rutor som Skolan, Vårdcentralen, Sjukvårdsrådgivningen, Uppsala Energi och Uppsala Buss. Tyvärr lyckades jag bli dunderförkyld och kunde inte vara med själv och kamraterna valde att inte använda spelrutorna.
Texterna  blev i alla fall utdelade, och verkade ha fått bra gensvar hos många. Här är två exempel:

Allmänning

  

Hatten: Återbetalning av fastighetsskatt - inkassera 2 guldpengar!

  

Stöveln: Du har glömt att betala din A-kassa. Avgiften är höjd och inte längre avdragsgill på skatten. Betala 2 guldpengar!


Sjukvårdsrådgivningen


Hatten:
Du funderar på att lägga ett bud på sjukvårdsrådgivningen när den kommer ut på marknaden, måste ju gå att korta ner samtalen med folk som tror att de är sjuka.

  

Stöveln: Eftersom sjukvårdsrådgivningen har blivit en  vinstdrivande verksamhet är du lite osäker på om de råd de ger om att söka vård hos vissa läkare, som också är vinstdrivande, verkligen är nödvändigt. Dessutom är de så korta och effektiva i tonen att du knappt hinner förklara ditt ärende innan de ska ta hand om nästa patient, eller kund, som de säger.

    

Fakta: Det finns förslag om att sälja, trots att det inte finns några skäl som talar för att det skulle fungera bättre privat. En utredning som gjorts visade inga vinster i effektivitet eller ekonomi. Det finns däremot en risk för att tappa synkronisering med övriga regioner och kopplingen till den landstingsägda sjukvården.


På promenaden i Nice

På promenaden i Nice

Elias tränade på sin gå-teknik på den härliga promenaden längs Medelhavet i Nice. En superskön bröllopsresa med tåg till rivieran. Kändes som att få vår-sol i ansiktet, trots att vintern knappt har kommit här hemma än...

Förebyggande arbete och vinst på elände

Jag hann vara med en halvdag på mässan Förebygg.nu, och lyssnade bland annat på Lo Kauppi som jag hörde på Eldsjälsmässan för några år sedan. Påmindes återigen om exemplet att en fritidsgård kostar ungefär lika mycket (i pengar) som en missbrukare. Vilket blir ett så talande exempel på vad samhället kan vinna, bara rent krasst ekonomiskt, på att förebygga. Dessutom är det nog lågt räknat, för en missbrukar har ofta familj och vänner också, som påverkas på olika sätt av missbruket. Och i de mänskilga värdena... ja, det behöver knappast poängteras. Och ändå fattar man inte detta, utan skär ner på utgifterna i skolor och fritidsgårdar, inte bara dagens regering, utan sen långt tillbaka. Tur att det i alla fall görs en mässa på ämnet.

Jag påmindes också om att jag nån gång ska utreda (finns säkert nån som gjort åt mig redan) hur många behandlingshem som är ägda av kommun eller landsting, och hur många som är privata. Min bild är att det knappt finns några samhällsägda HVB-hem (hem för vård av boende), men jag undrar hur det kommer sig. Det här är alltså ett område som borgarna inte behövt privatisera för att få folk att tjäna pengar på ungdomar som har det dåligt på ett eller annat sätt, det är redan så. En del är kanske sociala ekonomier, och lägger in överskottet i verksamheten, och många kan vara riktigt bra, men det kommer ju då och då rapporter om att de faktiskt inte är bra allihop. Och i min värld har vi bättre kontroll på de verksamheter som ägs av stat, kommun och landsting, än på de privata. Vilket förstås även gäller alla annan slags vård, men de här ungdomarna är så utsatta redan, att det faktiskt känns mycket värre än om jag måste gå med en förkylning till en privat husläkare för att alla de landstingskopplade var fulltecknade.

Uppsala är inte till salu!

Så här såg pressmeddelandet ut som vi skickade. Verkar inte som att tidningarna vill ta in det - så det är ju tur att man kan få publicera på sin egen blogg i af...


Vänsterpartiet säljer ut Uppsala till lägsterbjudande.


Under lördagen den 20 oktober mellan 13-15 står Vänsterpartiet Uppsala i Stenhagen centrum och säljer tårta för att visa på högeralliansens absurda utförsäljningspolitik.

- "Om du vill köpa en bit av Uppsala kommun är det bara att skicka ett brev till kommunen om vilken del du ha så kanske just du får köpa. Högst bud vinner om det är ett bolag och lägst bud vinner om det är ett äldreboende eller annan verksamhet för Uppsalaborna som du vill köpa, säger Anders Eriksson, ordförande i Vänsterpartiet Uppsala.  - Det är helt absurt! På allianssvenska kallas det för utmanarrätt. När privata aktörer tar över vår gemensamt ägda verksamhet kallas det valfrihet.

Vänsterpartiet menar att privatiseringen gör det svårare att kontrollera hur våra skattepengar används. Privata bolag behöver inte vara lika öppna som kommunala. När pressen, kommunen eller Uppsalaborna vill se över verksamheten kan bolagen hänvisa till konkurrenssituationen och neka insyn. En stor del av skattemedlen till äldreomsorgen går till aktieägarnas vinster.



För ytterligare information:

Anders Eriksson, ordförande               Lisa Skiöld, styrelseledamot

att slumpa bort en stad

slumpa bort en stad

image71

I lördags hade vi kampanjdag med Vänsterpartiet Uppsala. Vi ville visa på det absurda i hur den borgerliga majoriteten behandlar våra gemensamma egendomar. Så vi sålde ut Uppsala till lägsterbjudande i form av chokladkaka 

Just nu är allt till salu, äldrevård, skola, barnomsorg...till vem som helst oavsett kvalitét eller kompetens på området. Så länge det inte är kommunen själv så är allt bättre verkar resonemanget vara. Känns faktiskt jätteläskigt, för det är ju väldigt mycket svårare att få tillbaka både skolbyggnader och verksamheten när den väl är såld.

Det är ju inte det att alla privata alternativ alltid är sämre, grejen är att resonemanget hos de som har makten just nu är precis tvärtom, att man förutsätter att det kommunala alltid är sämre, och därför ska vi ta alla privata utmanare som finns. 

Facebookfanatism

Det är mycket facebookande nu - det börjar bli en hel del folk där. Som nån av mina vänner sa - det är som att befinna sig på ett mingelparty på nätet. Men det är faktiskt kul att dyka på gamla skolkamrater som jag tänker på ibland, men som det inte blivit av att kontakta. Men nu när man ramlar på dem i Facebook blir det ju så lätt att kolla läget. Och lite kusiner och så, förstås, alla UNF och IOGT-NTOkontakter. Ganska fascinerande hur många jag har åtminstone en ytlig bekantskap med, och mer krävs ju inte för att dyka på nån i det forumet.

Idag insåg jag dock hur många det blir. Var till Eskilstuna en sväng, och gick en bra stund och funderade på vem det var jag haft kontakt med bara häromdagen som bodde där nu. Kom inte på vem det var förrän nu på kvällen, men insåg då att det kanske är lite många ibland...

Fåglarna

Nu är det fågeltider, på ett mycket mer påtagligt sätt än på våren. I Uppsala märks det tydligt när de stora flockarna börjar härja och svepa fram över staden. Jag tycker alltid att det är lite äckligt, och obehagligt, men samtidigt mäktigt. Har inga svårigheter med att förstå hur Hitchcock kom på idén (om det nu var han som gjorde det - men det var väl han som gjorde filmen känd i af. Även om jag nog egentligen rent konkret är mest rädd för att få fågelbajs på kläderna så är det inte bara den risken som gör mig lite obehaglig till mods.

Tidigare inlägg
RSS 2.0