Fanatiska Lisa

Var och lyssnade på Katerina Janouch nu på kvällen. Hade ett svårt val ett tag mellan träning, föreläsning  på Östeuropaforum om Putins pragmatiska säkerhetspolitik (Mathias tycket jag skulle välja den enbart på allitterationen) eller förläsning av Katerina Janouch. Det blev alltså det sistnämda. 

Härligt med ännu en lätt rabiat och övertygande drogmotståndare. 

Själv känner jag att jag blir mer och mer fanatisk. Jag är nog värre nu än när jag var 15. Men på ett annat sätt kanske. Delvis är det säkert för att jag har det jobb jag har, och hela tiden omges av frågorna, och fokuserar på dem. Men jag tror också att det mycket beror på att alla dricker så himla mycket mer. Överallt. Och att det handlar om alkohol i alla media. Hela tiden. Det känns ibland som att det finns ett krav på varenda tidning att ha med både ren vinreklam, och även en bunt vintips. Som om det var nån slags samhällsupplysning. 

Ja, det här kan jag blogga mer om. 

Blir fortfarande så trött på att det kan anses hippt att dricka alkohol. Jag har aldrig förstått den grejen. Troligen har det med att göra att jag alltid haft tillräckligt bra självförtroende för att inte göra saker som jag inte vill bara för att bli eller känna mig poplulär.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer om det här. Får fortsätta en annan gång.




Folkölsförbannad

 

Jag kan bli så trött på folk som fokuserar fel i viktiga frågor. Det finns så många exempel. Ett är det som Helene har tagit upp i sin blogg – om att det ska vara så himla viktigt att de stackars gravida mammorna och ammande ska kunna få möjligheten att dricka. När blev det en mänsklig rättighet att dricka alkohol, och vore det verkligen så dramatiskt om dessa mammor avstod helt i onödan? När det dessutom finns en hel del tecken som tyder på att det inte direkt är gynnsamt med lite alkohol eller tobak då och då.
 

En annat är förment religiösa (eller för all del andra grupper) som tycker det är upprörande att folk tycker om varandra. De har hängt upp sig på att man inte ska tycka om någon om den är av samma kön som en själv. Ojojoj – stort problem. Sen att vi har en hel värld med människor som har ihjäl varandra av ofta inga orsaker alls – det kan vi skita i! Men två flickor som tycker om varandra – bäst att ingripa!

 

Idag var det dock folkölet – den frågan stöter jag ju på emellanåt på jobbet. Scenariot ser ut så här:

 

  • UNF testar om butiken sköter sig enligt lagen – det vill säga inte säljer alkoholhaltig dryck – läs folköl – till någon under 18.
  • UNF visar att de inte sköter sig. Enligt lag är den enskilde kassören/kassörskan ansvarig. UNF anmäler – och polisen åtalar.
  • Media målar upp en bild av en stackars utsatt kassörska (i det här fallet) som UNF har trakasserat genom att se om hon kan göra sitt jobb.
 

Och då undrar jag. Var ligger problemet? Vem är offret? UNF har naturligtvis inget som helst syfte att trakassera enskilda kassörer – det skulle vi inte vinna många politiska poäng på. UNF skulle dessutom helst vilja att de ”stackars” kassörerna slapp ta ansvar för att kontrollera alla, genom att flytta folkölet till systemet – där de kontrollerar hela tiden, eftersom det i stort sett bara är såna varor där.

 

Jag kan se ett helt annat offer – säg en 14-årig tjej som får köpa ut tillräckligt med folköl för att supa sig redlös – går på fest, och blir våldtagen. Säg en 16-åring i motsvarande situation, som blir våldsam och slår ner någon. Eller kanske en 15-åring som dricker sig medvetslös, får alkoholförgiftning. Ja, det finns en massa skräckscenarier man kan tänka sig är resultaten av att en hel del kassörer och kassörskor faktiskt har brutit mot lagen.

 

Om nu ansvaret för att hantera en drog (vilket alkohol och därmed även folköl kan användas som, och är, enligt UNFs och WHOs definition) ligger på alla de enskilda butikerna – då måste de väl också kunna förväntas följa lagarna. Och även då stå till svars om de inte gör det. Och då spelar det ingen roll hur många gånger vi testar, eller om 16-åringen råkar se ut som 18. Lagen ska följas i alla fall.

 

Det bisarra i hela det här scenariot är att media och även försvarsadvokaten målar upp UNFarna som förövare. Det vill säga ungdomar som har valt att engagera sig, ta ställning och avstå från alkohol och andra droger – visa sin solidaritet med de utsatta i samhället och en vilja att göra någonting åt ett samhällsproblem. Dessa ungdomar målas upp som ett problem. När de i själva verket är en del av lösningen! Och visar på problemen. Förnekelsekraften hos de butiker som attackerar UNF efter att ha blivit kontrollerade och visat sig inte klara sin uppgift är uppenbarligen riktigt stor. ”Det är inte mig det är fel på – det är dem!”

 

Ja, nu hamnade min insändare här. Kanske ska anpassa den och skicka nån annanstans också… Var tvungen att skriva av mig lite hur som helst.


en länk i kedjan

I går drog jag mitt lilla strå till stacken och samlade in pengar till Världens barn under en ganska kall och blåsig timme. Det var skojigt. Till 90% positiva reaktioner - de negativa består mest av att bli ignorerad. Och det har jag ju bloggat tidigar om vad jag tycker. Men nu orkade jag inte bry mig om det faktiskt.

Det som kändes bra var när man fick kommentarer som:  - Åh, så bra, jag hade tänkt ge pengar idag, men har inte sett någon med en bössa!", eller "Nu har jag sett er hela dagen, så nu har jag inte samvete att stå emot längre."  Jag var en del av något mycket större. En del av min organisation, som deltar tillsammans med 14 andra stora organsiationer för att hjälpas åt att hjälpa på en massa olika håll i världen. Det känns coolt.

Jag har lyssnat på föreläsningar (på Sri Lanka) om det civila samhällets roll i demokratins utveckling. Det kan låta abstrakt och lite flummigt. Men, precis som patriarkatet, så kan man faktiskt se det ibland. Som igår. En massinsats av det civila samhället - över hela landet - samtidigt. Jag gillar våra folkrörelser - det är verkligen något som jag är stolt över i Sverige.

RSS 2.0