lugnt jobb

UNF är rätt säsongsbetonat verkar det som. Jag har ett vagt minne av att juni var lugnt till och med förra året, trots att det var inför kongress och allt. Fast det är klart, det är färre aktiviteter totalt, och framförallt är rätt många konsulenter lediga. Den här veckan kunde jag skriva "här" på anslagstavlan på alla de dagar jag tänker jobba (kompar ut fredagarna för att få lite mer sommar), utan att ens ha ett möte som spräckte dagarna. Det känns som att det knappt har hänt sen jag började för två år sen.

Början av juni var i och för sig inte alls så lugnt som jag hade tänkt, och uppföljningsmailen hamnade på en otrevlig nivå på över 60. Idag bestämde jag mig för att de ska vara färre än 10 när jag tar semester. (sen brukar de ändå hopas under semestern).

Nu har jag i alla fall fått ner högarna på skrivbordet till en anspråkslös nivå. Telefonen ringer knappt, och om inte Robert skickar mail, vilket han inte gör när han är på konferens på Island, så är det inte många såna heller.

Imorgon hoppas jag kunna påverka vår revisor så att mina kamrater på kontoret, våra PRAO:s från förbundsstyrelsen bland annat, inte ska behöva gräva ner sig i enorma högar av medlemslistor, utan mer rimliga.

hela världen i ett rum

Idag tog jag hand om ett studiebesök från den internationella kursen på Tollare folkhögskola. Den är internationell på riktigt. 6 deltagare är från Sverige, och resten (10 st) är från Kambodja, Vietnam, Tanzania, Ukraina och Sri Lanka. (en av svenskarna kom dessutom från Kenya för tre år sen, fick uppehållstillstånd för att starta en egen kyrka !) Jag blev alldeles glad av att träffa dem. Inte mindre av att upptäcka att både Edna och Andrej var deltagare på kursen. Edna träffade jag 1999 första gången, då jag bodde två nätter i hennes familj i Dar es Salaam, och Andrej har jag träffat i en hel massa EGTYF-sammanhang,(European Good Templar Youth Federation) men mest i Kiev. Det är så häftigt när man dyker på folk som man inte räknat med att träffa igen. Jag börjar nästan förvänta mig det ibland. Det blir lättare att skiljas från nya vänner på det viset. Jag har haft en sporadisk brevkontakt med Edna, och hon har länge försökt hitta sätt att ta sig till Sverige. Jag har känt att det var näst intill omöjligt, eftersom klyftorna är så stora. Men nu är hon här. Hon lyckades. Och hon verkade vara precis lika chockad över Sverige, som jag var över Tanzania när jag var där första gången. Allt var ju precis tvärtom.

En väldigt energisk och kunnig grupp var  det, som hela tiden vill höja nivån på sin utbildning. För eventuella UNF:are som läser detta: De finns här i landet till maj, då de ska åka ut till olika delar av världen och göra praktik. Passa på att bjuda in dem som föreläsare, eller åk och besök dem på Tollare!

För övrigt har jag lärt mig idag att man ska beställa extra mat i förväg när man har en stor grupp på besök. Annars får man onda ögat både från restaurang och kollegor som inte fick sin frukt.

möte, möte, möte

Har inte orkat blogga så mycket, mest för att även bloggen har en koppling till jobbet, som blandar sig in i mitt privatliv rätt mycket, i den mån jag hinner ha ett... förra och den här veckan är det lite trångt om utrymme.
 
Många möten förra veckan. Många bra möten också. Och ganska så tunga. De flesta var i Stockholm, men jag hade också ett (eller två beroende på hur man ser det) i Örebro, ett på Gotland, och ett i Uppsala. Jorå, såatt.... Jag har ju definierat meningen med livet som att möta människor nån gång, men man behöver ju inte gå till överdrift.

Dagen idag var inte mycket bättre på det planet. Började med ett kl. 9, nästa skulle börja 12, blev samtidigt som lunch, klämde in ett till, som kom in sent i planeringe kl. 14, och stressade tillbaka för att hinna med nästa kl. 16. Då blev det dock två möten samtidigt, och sen stressa vidare till det sista som började 19, samtidigt som middag. Jo, och så hann jag ta ett medarbetarsamtal lite hastigt också däremellan. Och ett par samtal för att synka inför personalsamling och julfest. Nu är saxofonen svetsad och fixad också.

Tur att jag har aningen sovmorgon imorgon.

rörande jobb

Idag blev jag faktiskt rörd, mitt i alla möten. Gith från KRIS beskrev i ett vackert eldsjälstal hur viktiga alla vi organisationer som söker pengar till ett projekt för "De glömda barnen" är. En av handläggarna från Allmänna arvsfonden sa sen till sin kollega: "Det där skulle du ha spelat in, så kunde du spela upp det inför beslutet". Verkligen. Det var inspirerande. Mötet i övrigt var riktigt trevligt också. Påläst handläggare med bra och konstruktiva frågor kring vårt mastodontprojekt. Känns vettigt. Arbetet fortsätter, men det kändes i alla fall som vi hade en hel del hyfsade svar på de frågor de hade.

Fryshuset representant kallade för övrigt Lunarstorm och liknande för våra digitala fritidsgårdar. Det var ju en väldigt träffande beskrivning, som jag faktiskt inte hört förut.

Vara Tobias

Idag var jag Tobias på eftermiddagen. Han är iväg och konfererar och solar. I torsdag var jag också han, men då hade jag lite tur, för telefonen höll sig rätt lugn. Nu verkar medlemsavin ha kommit fram till alla, och som Tobias förvarnade så ringer folk och vill inte vara med. Jättetråkigt är det. Dessutom verkar en hel del, både ungdomar och deras föräldrar, tro att det handlar om att vi försöker prånga på dem en vara. Nån gång måste de ju ha skrivit under en medlemsförbindelse för att hamna i registret, och vi tänker ju knappast skicka dem till kronofogden för att de inte betalar en medlemsavgift till ett förbund de inte vill vara med i.

Tur i alla fall att Tia hade med sig ett paket med en en ny förening i Karlstad med ett gäng övervärvade Junisar som kompensation.

CAN-dag och medialt brus

I fredags var jag på CAN-dagen,(CAN-Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) en riktigt bra konferens med temat "Kickar på Internet". De hade klämt in en hel del föreläsare, som på ganska kort tid fick presentera forskning eller projekt. Också var en av bakgrundsgestalterna från Lunarstorm där och berättade vad det är. De flesta var duktiga på att på ett lättfattligt sätt sammanfatta vad de ville säga, men riktigt hyfsade power-point-presentationer. Charmigast var nog när Karin Larsson från Medierådet skulle visa hur ungdomar idag använder medier. Hon visade en bild på en 16-årig tjej som gjorde läxan och för varje nytt medie hon använde dök det upp som en liten pratbubbla (kanske inte snyggt, men effektivt).  Hon sitter förstås framför datorn och gör läxan, en skrivuppgift på engelska. I örat har hon familjens fasta telefon med pojkvännen i, och på skrivbordet ligger mobilen. TV:n står på i bakgrunden, där några dokusåpor får skvala fritt. I datorn har hon musiken på, och laddar samtidigt hem ny (Larsson poängterade att bilden var nåt år gammal). Hon har också msn på, där hon också chattar med pojkvännen, som också finns på web-camera. Förutom pojkvännen chattar hon med ca 6 stycken till, några av dem diskuterar hon läxan med. Också har hon ett digitalt lexikon igång.

Det såg rätt extremt ut när man beskrev det så. Och den till stora delar medelålders publiken skakade på huvudet (många visst inte vad msn eller icq var heller). Men jag kände mig rätt ung. När jag pluggade heltid sist, inte så många år sen, var det alldeles för segt att enbart skriva PM. Självklart hade jag icq:n igång så att man orkade sitta lite längre. Det var väldigt olika hur många jag chattade med samtidigt, men jag minns särskilt en gång när jag skrev en PM om Indiens identitetsskapande, och chattade med en kille från just Indien som dykt upp på engelska, och med en annan kille som också dykt upp från Ukraina, på ryska, och så några stycken på svenska. Då fick jag göra tangentbordsväxling mellan chattrutorna också. Rätt kul.

Jag har nog blivit lite mer enkelspårig nu. Å andra sidan har jag haft jobb som kräver ungefär den där kompetensen ändå, det vill säga kunna vara på tre-fyra ställen samtidigt, åtminstone i huvudet.

Intressant var också, att trots att ungdomar fortfarande ägnar TV:n mest tid, är det väldigt liten fokus på just det mediet idag från medierådets sida. Vilket Larsson förklarade beror nästan enbart på vad föräldrar är oroliga för.

budget - ge mig en budget

Marcus fina låt ekar i bakhuvudet. Hela helgen handlade om budget och siffror. Jag hade pulsen i, ja inte vet jag, men högt var det. Och det var ändå före innebandymatchen som vi kollektivt förnekar någonsin ägt rum. En mild form av revisionism om du så vill.

På söndag eftermiddag kom till slut förkylningen som jag så framgångsrikt kämpat emot, så idag har det varit jag och det mjuka pappret. Och så har jag haft fullt upp med att se färdigt Deep Space 9 (ja, för andra gången förstås) innan skivorna skulle lämnas tillbaka idag.

Hela natten har jag drömt om FS-mötet och budget, olika sätt att beräkna konsulentpotten och förhandlingar. Blir lite tröttsamt till slut. Det kan ju räcka med att hålla på hela helgen, utan att man skall behöva ägna natten åt det också.

Det är en bra styrelse, och så är det så kul att man får med dem på lite tokiga saker. Så när jag säger :Kom igen, vi sjunger den här sången som är nyskriven, och som ingen av er har sett förut. Så är de på! Och så står alla och sjunger hejvilt inför de andra FS:arna. Skojsigt.

Tre låtar har snurrat i huvet under helgen. Dels Marcus FS-låt, med Erik som Gabriel Romanus, dels I´m so excited i ny version (Det här är livet), och dels den som vi skrev i söndags kväll. Och även om risken för att föremålet för låten skall titta in här är minimal skriver jag inget mer om den. Bra blev det iaf, naturligtvis.

Robert räddar världen

Robert D (det har ju gått inflation i det där namnet) var på kansliet häromdagen och passade på att rädda världen en stund. Jag önskar att jag hade haft en kamera för att visa hur det såg ut, han såg så nöjd ut.

Glatt demonstrerade han hur han gick in på The hunger site och för varje klick ger lite mat, skickar ett bidrag till jordbävningsdrabbade, bidrar med pengar till cancerforskning och räddar regnskogen. 

Ja, så var det fixat!

Tänk vad skönt om det vore så lätt.

segtåg Karlstad tur och retur

21.01

Tänk att det fortfarande finns så här sega tåg! Det tar ju evigheter! Det var överhuvudtaget länge sen jag tyckte det tog för lång tid på ett tåg. Har alltid haft så mycket att göra. Och det har jag för all del nu med. Har inte ens plockat upp Michael Moore eller Argumenty i faktu. Har glott in i den här skärmen hela resan, tittat på siffror. Än en gång irriterat mig över att delårsrapporter och årsrapporter ska se så dumma ut. Men nu tar batteriet äntligen slut. Trots att jag laddade hos Tia. Vilket tur, både laddning och att det tar slut nu. Nu är det nog stirrat.  


roller i jobbet

Igår var det budget-AU. Fyra förtroendevalda och jag som tjänsteman gick igenom hundra sidor äskningar på ca 9 miljoner kr, som skulle bli till 4 miljoner. Tufft jobb. Massa bra grejer och idéer som väntar på att bli genomförda. Vi höll på i nästan 12 timmar, och då var det bara cirka 4-500 000:- kvar att skära. Men det får förbundsstyrelsen bestämma om. Handlar om lite vägval, mer än pet i småpengar.

Jag var ju rätt trött, eftersom möhippan gjorde att jag bara hann få ihop 5 timmars sömn. Men med mycket knark (i form av socker, koffein och socker) gick det ändå. Men flummig var jag emellan varven.

Jag tycker det är rätt härligt att jag kan ha så många olika roller i det här jobbet. Det ger så mycket mer utrymme än mitt förra jobb (lärare på behandlingshem för ungdomar med beteendestörningar). Där var jag hela tiden tvungen att vara förebild och rätt korrekt för att kunna hålla dels auktorietet, och dels trovärdighet när jag skulle tillrättavisa eleverna. Till viss del måste jag fortfarande vara förebild, men i rätt många sammanhang kan jag släppa på kontrollen, och det är faktiskt ok att dra knäppa skämt och bete sig lite konstigt även som chef. Framförallt i en ungdomsorganisation tror jag.

Men det skiftar verkligen. Ena stunden ska jag vara en proffessionell representant när man möter andra organisationer, både inom och utanför rörelsen, förhandla löner och avtal, och andra stunden kan jag brottas med en av mina styrelseledamöter ( ta sönder dig, Sergio!).

Jag gillar mitt jobb!

Mötesmaraton

 




Inte första gången det blev en sån dag, och sannolikt inte sista.


Skulle haft ett möte på tåget som inte blev av eftersom Torberger missade. Mer nöjesbetonat dock – vi skulle skriva färdigt den nya nykterist-hiten (finns ett visst behov efter Prinsens insats..)


Skulle visst ha varit på ett möte på Klara södra på morgonen om lokalerna där, men hade inte skrivit upp det i kalendern – och då finns det ju inte. Det blev på telefon istället. Sen hade jag en liten lucka innan lunch och möte med Junis och Jönköpings distrikt om Global kids-projektet. Kom på lite ny vinkel på det – för att sprida det mer och få ut mer av det. Eftersom jag inte har klocka (batteriet tog slut förra veckan) missade jag mitt inbokade telefon-säljarmöte med 10 min. Ringde upp sen och fick presenterat ett system för policys och sånt. Under det samtalet bokade jag samtidigt in att lägga in ett spontant möte med Per-Åke om förebygg och mediakritik – en massa stora projekt som vi inte vet vart de ska ta vägen. Under det mötet blir jag uppjagad av Jönköping som ville ha ännu ett möte kring sina lokaler och tankar – vilket jag nog hade halvt lovat tidigare. Spännande det också.

Så fem stycken möten blev det. Och då hann jag ändå nästan göra färdigt Eriks Eurocardfakturor nånstans däremellan. Eller, om jag ska vara ärlig, samtidigt som jag satt i telefon. Skriva siffror och prata går utmärkt samtidigt. Jobbigt samtal blev dock kvar från dagens planering. Får bli imorgon istället.


Ja, en klassisk dag på jobbet.


Personalsamling - fylleblogg

Mitt i natten - kan som vanligt inte komma i säng. Får nåt slags socialumgängestvång av mig själv. Lyckades i af gå nästan själv genom ljusspåret på kvällen. Det var skönt och vackert. Sög in lite av alla skön energi som funnits under kvällen och av den vackra natten med orange måne och stjärnor.

Känns som en bra dag, en samling med alla IOGT-NTO:rörelsens organisationer. Vi har varit lite seriösa och pratat samarbeten, och vi har framförallt varit kreativa och lekt tillsammans. Fantastiska uppslag till adbusting och reklam. Vad sägs om "Skoj må ni tro - IOGT-NTO!", eller "Alkholproblem? - ta steget - bli alkoholist."  "I Sverige finns 200 000 barn till missbrukare  - hjälp oss att bli fler" En bejublad hit  - skulle kunna bli vår nya hit i rörelsen? till låten av I`m so excited. Kvällen avslutades med magdans blandat med salsa - världens drag! (utan drog) Och ljusspår sen då.

Men, kvällen var inte slut. Janna från Västerbotten körde ju ett Puls bas-pass. Superskönt - det får nog bli Friskis nu ändå. Jag ska kolla hur sena pass de har där hemma, så att man hinner dit.

Nu har faktiskt de andra gått - så nu slipper jag vara duktig och gå ifrån de andra.



RSS 2.0